Liberalernas historiebeskrivning en fråga för väljarna att besluta om

  • Onsdag 6 Feb 2019 2019-02-06
E-post 420

Jan Björklunds avgång som partiordförande för Liberalerna gör regeringssamarbetet bräckligare. Han lämnar ett parti i kris med ett nytt svårt vägval framför sig. Hur det utvecklas kan avgöra om januariavtalet, och därmed regeringen, överlever fram till nästa val. Om Liberalerna ens överlever valet till EU-parlamentet den 26 maj. Novus opinionssiffror som publicerades idag på morgonen visar på 2,7 procent. Skulle dessa siffror hålla sig över valdagen förlorar Liberalerna inte bara det ena mandatet till Europaparlamentet. De förlorar bägge.

Jan Björklunds historia kommer han inte skriva själv. Den skrivs av andra och sett till vad han som partiledare presterat i form av valresultat är det en dyster läsning.

Vid Alliansens segerval 2006 samlade hans föregångare Lars Leijonborg 7,54 procent, ett fiasko ansåg många då dåvarande Folkpartiet vid valet 2002 erhöll 13,39 procent. Jan Björklunds siffror efter det valet talar för sig självt.

  • 2010: 7,06 procent
  • 2014: 5,42 procent
  • 2018: 5,49 procent

Opinonssiffrorna i februari 2019 enligt Novus: 2,7 procent och statistiskt säkerställt att Liberalerna befinner sig med marginal under fyraprocents-spärren. KG Bergström, News55, menar att Jan Björklund var den skickligaste politiker han träffat på. Med tanke på de faktiska valresultaten är det sannolikt en analys som inte delas av väljarna. Väljarna som ytterst avgör om en partiledare, eller för den delen parti, får fortsatt förtroende. I regering. Eller i riksdag.

Under Jan Björklunds tid som ordförande har Liberalerna tappat 2/3 delar av väljarna om NOVUS opinionsundersökning skulle bli valresultat. Ett svårslaget rekord. Endast Junilistan, Piratpartiet och Ny Demokrati kan slå den prestationen av partier som suttit i riksdag eller EU-parlament. Inget av partierna finns kvar i folkmedvetandet längre i egentlig mening.

Skicklighet mäts inte bara i förhandlingsresultat. Det yttersta betyget sätts av väljarna. Med konsekvent lägre valresultat vid varje val (med en marginell förbättring valet 2018 med 7/100 av en procent) sedan Björklund tog över ordförandeskapet och med ett stöd i opinionen på 2,7 procent är det andra mer teoretiska belöningsmodeller som sannolikt avses.

En partiledare kan vara hur skicklig som helst men är politiken en som väljarna inte vill se så blir resultatet därefter i kalla siffror. Och en partiledare är i allra högsta grad en del av den förda politiken. För att inte säga allt.

Björklund lämnar efter sig ett parti i spillror och även om hans ambition att samla partiet inför valet i maj till EUP samt inför landsdagarna är hans auktoritet nu bortblåst samtidigt som han kombinerar detta med att lägga en våt filt över hela partiet. Han lämnar partiet i det värsta av alla tänkbara skick. Men frågan är inte om han borde vara kvar och ta ansvar – sannolikt kan inte november månads landsdagar komma fort nog om partiet skall räddas kvar i riksdagen 2022.

Med Jan Björklund kvar till landsdagarna följer även att Stefan Löfven kan vara säker på att sitta kvar fram tills dess. Så även samtliga hans ministrar, alldeles oavsett vilka misstag de kan begå i tjänsten. Så länge Jan Björklund sitter kvar kommer han göra allt för att Stefan Löfven kan sitta i orubbat bo, ett löfte han gav journalistkåren vid presskonferensen. Att ro Januariavtalet i hamn. Och sannolikt blockera varje misstroendevotering mot enskild minister för att inte riskera att Stefan Löfven utlyser extraval eller avgår.

Vem efterträdaren blir menar Jan Björklund är en fråga för valberedningen samt att han ”officiellt inte kommer ha någon synpunkt på vem det blir”.  Med “officiellt” förbehåller sig Björklund att driva annat när ingen kamera eller mikrofon är i närheten. Björklund är dock tydlig med att en efterträdare måste ha ställt sig bakom Januariavtalet och att det inte kommer att sägas upp.

”Det kommer inte att hända” menar Björklund.

Med detta säkra besked diskvalificerar Jan Björklund officiellt vid presskonferensen minst tre kandidater till att ens fundera på att kandidera; Johan Pehrsson, Gulan Avci och Roger Haddad. Samtliga kritiker och samtliga mer av traditionella folkpartister än dagens liberaler. Ett annat genidrag från Jan Björklund under mandatperioden var att byta namn på partiet till Liberalerna. Och även dess logotyp som numera mer liknar en avlång uppblåsbar ballong eller ett sexualhjälpmedel än något annat.

Jan Björklunds historiebeskrivning är med stor sannolikhet en annan. Han höll vad han lovade sina barn efter att själv ha bytt åsikt om Sverigedemokraterna. Den 11 september 2016 var han en av de tydligaste förespråkarna för att släppa in Sverigedemokraterna i samtal. Han fick nej från övriga Alliansen. Ett år senare var tonen och rollerna en annan.

Jan Björklund kommer med stor sannolikhet skriva sin egen historia för eftervärlden i minst lika artiga ordalag som KG Bergström.

Men siffrorna, som är en spegel av den faktiska prestationen, kommer skriva en annan. Redan idag.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se