Svälten i Venezuela: Det politiska slag ingen har råd att förlora

Den kasse mat som skall räcka för fyra personer i en vecka som delas ut. Foto: Annika Hernroth Rothstein
  • Torsdag 7 Feb 2019 2019-02-07
E-post 163

CARACAS Humanitärt bistånd ser ut att bli nästa stora tvistefråga i kampen för Venezuelas framtid medan Juan Guaido fortsätter att måla in Nicolas Maduro i ett politiskt hörn. Maduro har konsekvent vägrat att släppa in bistånd i landet och även gått så långt som att framställa humanitär hjälp som ännu ett led i västs imperialistiska försök till övertagande men nu utmanar Guaido den bilden genom att sätta biståndet högst upp på den politiska agendan. 

Det var fullsatt i nationalförsamlingen igår redan när jag anlände vid 10-tiden under förmiddagen. Guaidos växande popularitet och oppositionens framgångar gick att utläsa i den folksamling som omgav den självutnämnde presidenten så fort han förflyttade sig mellan regeringsbyggnadens salar. Att detta är en man som är medveten om sin egen genomslagskraft står bortom allt tvivel men frågan är om popularitet nu går att omsätta i faktisk förändring. 

Gårdagens debatt behandlade just biståndsfrågan, och efter timmar av formalia så gav Guaido sitt anförande och manade sina oppositionsvänner att möta upp biståndet vid den Colombianska gränsen på lördag för att själva försäkra sig om att hjälpen når Venezuelas folk. Biståndet är i det här läget en fråga om liv och död för det här landet som saknar alltifrån antibiotika till mjölkersättning och basvaror som i väst skulle ses som självklarheter. Det är bistånd till ett värde av cirka 10 miljoner USD som förväntas anlända till gränsstaden San Antonio del Táchira nu på lördag men trots att många länder erbjudit nödhjälp i denna kris så har även flertalet hjälporganisationer uttryckt tvekan inför att assistera då de bekymras av att deras bistånd används som ett politiskt vapen. 

Och de har inte helt fel. Guaido vet vilken laddad fråga detta är och använder det emot Maduro som ytterligare bevis på hur han sätter ideologi framför sitt eget folk, och Maduro själv pekar på biståndet som en form av nedlåtande internationell intervention i Venezuelas interna angelägenheter. Fast i mitten är, som alltid, ett folk i kris. Flertalet jag talat med under de senaste dagarna uttryckte det som att politiken kommer i andra eller tredje hand för dem och att det enda som betyder något är att det venezuelanska folket nås av dessa grundläggande förnödenheter. Politik är ju som bekant betydligt högre upp på Maslows behovsskala än mat, rent vatten och mediciner, och för de människor som aldrig får privilegiet att stå vid podiet i nationalförsamlingen och göra retoriska poänger så framstår spelet om biståndet som ännu en anledning att misstro landets ledarskap. 

I detta ständigt skiftande politiska landskap så verkar slaget om presidentskapet ha förflyttats från Caracas gator till Venezuelas yttersta gräns, där oppositionen och den regering de slåss mot skall utkämpa en lika symbolisk som praktisk strid. Att ta emot från väst eller att fördöma henne, det är det slaget egentligen gäller, det är den laddade symboliken som dessa lådor har burit med sig till Venezuelas gräns. Att släppa in biståndet över gränsen skulle innebära att Maduro tappar ansiktet och att vända tomhänt därifrån skulle betyda att Guaido riskerar att förlora sin bas. 

Ingen av Venezuelas två presidenter har råd att förlora den här striden, men fastklämt mellan dem finns ett folk som inte har råd att förlora ytterligare en dag. 

 

Annika Hernroth-Rothstein

Annika Hernroth-Rothstein

Annika Hernroth-Rothstein är en svensk journalist och författare som tidigare skrivit för bland annat Wall Street Journal, Washington Examiner, Jerusalem Post och National Review. I höst utkommer hennes första bok "Like Diamonds - stories from the Jewish Diaspora" på Post Hill press förlag.

Hon befinner sig sedan i söndags i Caracas, Venezuela, för Ledarsidorna.se räkning för att bevaka händelseutvecklingen i realtid.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se