Sverige inför ett vägval i relationen med Kina

  • Fredag 22 feb 2019 2019-02-22
E-post 327

Sveriges Kina-ambassadör Anna Lindstedt kallades hem efter att ha arrangerat ett möte för att få loss den fängslade bokförläggaren Gui Minhai, som är svensk medborgare. Mötet ska inte ha varit förankrat med UD:s ledning, och händelserna utreds för närvanande av Säpo. Anna Lindstedt hade dock redan innan det omskrivna mötet i slutet av januari fått ett nytt uppdrag, som regeringens Agenda 2030-ambassadör och ska nu ersättas. Vilket vägval UD gör i och med utnämningen kommer bli avgörande för hur Sveriges relationer med Kina utvecklas.

Sedan Anna Lindstedt kallades hem förra veckan leds ambassadmyndigheten i Peking av Karl-Olof Andersson, tidigare andreman. Att Sverige skall skicka en ny ambassadör till Kina har varit klart en längre tid.

För att kunna tillträda en tjänst krävs dock godkännande från stationeringslandet, något som inte alltid sker automatiskt. I samband med att Kina reagerade mot Norge för att regimkritikern Liu Xiabo tilldelades Nobels fredspris lät Norge sin ambassadör vara kvar sex år längre än normalt av oro för att Kina inte skulle godkänna en efterträdare. Tre ansökningar har inkommit till UD.

  • Mattias Lentz. Lentz talar flytande kinesiska, har arbetat på ambassaden i Peking två omgångar på politiska sektionen samt på EU-representationen i Peking som andreman och samma sak i Manilla. Lentz kom hem i höstas och tjänstgör nu som särskilt sändebud inom UD vad gäller Kina och rapporterar dierkt till kabinetssekreterare Annika Söder enligt uppgift. Lentz har även studerat två år i Peking på Peking University  Lentz beskrivs av sin omgivning som en intelligent, eftertänksam person som inte är naiv vad gäller Kina och dessutom kan tillräckligt bra kinesiska för att kunna interagera med kineserna på bästa sätt på deras eget språk, vilket är något som inger respekt. Har en 30-årig erfarenhet av att samarbeta med Kina i olika sammanhang.
  • Joachim Bergström. Bergström är för närvarande ambassadör och regeringens särskilda sändebud med ansvar för antisemitism och islamofobi. Bergström behärskar kinesiska, är disputerad och har varit stationerad bland annat i Saudiarabien och i Japan. Det kan vara lockande för regeringens mer politiskt korrekta identitetspolitiker att vilja skicka Bergström till Kina. Men lämpligheten i detta kan ifrågasättas. Kina hanterar islamistisk extremism genom att bland annat ha satt över en miljon uigurer i ”omskolningsläger” där alla uigurer som misstänks vara mer muslimska än lämpligt hamnar på obestämd tid. Uigurer är rent generellt en av de minoriteter som lever under hårdast övervakning från regimen. Det kan inte uteslutas att det finns det många i UD:s politiska ledning, orketstrerade av Socialdemokrater för Tro och Solidaritet, som mer än gärna skulle vilja skicka Bergström till Kina för att läxa upp kineserna och predika vilket gift islamofobi är. Skulle Joachim Bergström bli utnämnd finns det mycket stor risk att relationerna med Kina blir om möjligt ännu sämre och chanserna att få ut Gui Minhai levande bedöms av flertalet sinologer som Ledarsidorna.se varit i kontakt med bli minimala. Redan en utnämning av Bergström skulle försämra relationerna är den samlade bedömningen innan han ens kommit på plats. Om han ens blir tolererad av Kina.
  • Helena Sångeland. Sångeland är enerfaren diplomat, nu ambassadör i Teheran. Hon har erfarenhet av Kina men talar inte kinesiska. Sångeland var den som fick ta emot Löfvens kvinnliga delegationsresa i Teheran 2017. Sångeland har varit chef för UD:s Asien- och Oceanienenhet, ambassadör i Kuala Lumpur och tjänstgjort bland annat vid ambassaderna i Hanoi, Helsingfors och Rom.

Regeringen har endast ett försök på sig. Skulle Kina vägra ta emot en ny ambassadör av till exempel personskäl så har Sverige en längre tid i frysboxen att vänta och riskera att stå utan sändebud.

I relationerna med dagens komplexa Kina behövs en person som kan språket, koderna och på grund av de hårdnande relationerna med Kina och frågan kring Gui Minhai så är det en fördel att ha goda relationer med även EU:s diplomatkår. Kina är även i allra högsta grad ett macholand där feministisk utrikespolitik kryddat med miljöinriktning bevisligen inte går hem. Den avgående ambassadören Anna Lindstedt har under i praktiken hela sin ämbetstid haft stora problem med access i Kina och blivit ignorerad av kineserna enligt samma modell som Kina satte Norge i frysboxen efter att Liu Xiaob erhållit Nobels fredspris. Mobbningen av Lindstedt gick så långt att kinesiska regeringsföreträdare markerade mot Sverige genom att vägra skåla med Lindstedt på officiella middagar och mottagningar.

Kina är inget lätt land att verka i, utan Sverige bör framgent se på det som vi betraktar Ryssland och ha kinesisktalande utsända diplomater som är “vaccinerade” mot Kina och inte går att dupera. Även om Sverige vill lyfta mjuka värden som att vara ”the Swedish dad”, samt fokusera på  miljöteknik och mänskliga rättigheter med Kina så bör Sverige tänka till ett varv till.

Sverige är ett litet land som inte kommer kunna sätta Kina på plats. Sverige går nu, oavsett vad regeringen och UD har för åsikter om det, in i en kylig period med Kina. En period där det gäller att vara samtidigt tuff mot kineserna men från början förstå hur Kina tänker och framför allt veta vad man ger sig in i.

En vetskap som kanske inte alltid har präglat den politiska ledningen på UD.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se