IS medlemmar kan dömas där brotten begåtts. Uppfyller inte kriterier för att benämnas soldater

  • Tisdag 5 mar 2019 2019-03-05
E-post 933

Att finna en klassificering av vad IS är och vad deras ingående medlemmar är kommer vara avgörande för den rättstillämpning som kommer följa. De ingående medlemmarna uppfyller inte rekvisiten för att kunna benämnas som kombattanter, eller soldater, vilket innebära att de nationella lagstiftningarna skall tillämpas. Sverige har tidigare haft som princip att låta brottslingar, även terrorister, dömas i det land där brottet har begåtts, något som även kan tillämpas nu.

Även om de flesta redaktioner nu sakta svänger in och börjar benämna IS-anhängarna som terrorister finns det fortfarande undantag. Allt från den moderat oberoende SvD:s kulturredaktion till Aftonbladets ledar- och kulturredaktioner benämner fortfarande medlemmar i terrorsekten IS för soldater. Soldat är en term som närmast förknippas med den folkrättsliga termen kombattant som ger den enskilde en viss folkrättslig status. Kombattantens skyldigheter och rättigheter regleras i Genevekonventionen och de följande tilläggsprotokollen.

Den humanitära rätten är neutral i förhållande till politiska beslut och intressen och ska tillämpas när en väpnad konflikt är ett faktum, av alla personer som deltar i strider kopplade till den väpnade konflikten, även soldater som ingår i en fredsinsats.

En annan humanitärrättslig fråga som har diskuterats under senare år har varit vilken folkrättslig status som ”terrorister” har under väpnade konflikter. Vad som diskuterats är om dessa icke-statliga aktörer ska anses vara civila (som begår brott), civila som direkt deltar i fientligheterna, medlemmar i organiserade väpnade grupper, eller något annat. Eftersom det inte finns någon globalt erkänd definition av terrorism, finns det inte heller något tydligt svar på frågan om vem som ska anses vara terrorist.

Den internationella humanitära rätten innehåller inte någon definition av terrorism eller terrorister, men förbjuder sådana handlingar som brukar ses som terrorism under väpnade konflikter.

Om kampen mot terrorhandlingar tar formen av en väpnad konflikt gäller dock den humanitära rätten under krigföringen. Begrepp som ”kriget mot terrorismen”, eller andra politiskt motiverade benämningar, har använts för att beskriva bland annat användning av militära medel för att bekämpa de som av vissa stater utpekats vara terrorister och andra som främjar terrorism. 

Sådan användning av militära medel uppfyller inte per automatik den humanitära rättens formella kriterier för att en väpnad konflikt ska föreligga. Det är de faktiska handlingarna som avgör om en väpnad konflikt föreligger och om den humanitära rätten ska tillämpas.

I Genèvekonventionerna och tilläggsprotokollen förbjuds handlingar som begås under en väpnad konflikt och som syftar till att sprida skräck bland civilbefolkningen. Ett antal handlingar som kan anses utgöra ”terroristattacker” (som urskillningslösa anfall, anfall mot civila och civil egendom, anfall mot gudstjänstlokaler, gisslantagande osv.) förbjuds uttryckligen i den humanitära rätten. Det allmänna kravet att skilja mellan civila och stridande samt förbudet mot anfall mot civila eller ur skillningslösa anfall är grundstenarna inom den humanitära rätten.

Att korrekt kunna klassificera de aktuella individernas rättsliga status är avgörande då det bland annat har betydelse för bedömningen av vilka regler som ska anses gälla vid ingripanden mot dem.

De som anslutit sig till IS kan inte, enligt folkrättens kriterier, anses vara kombattanter av fler skäl. Dels ingår dessa inte i en reguljär armé tillhörande en enskild stat, dels så för de kriget med en blandning av trupper som bedrivit territoriell krigföring, dels genom terrordåd på motståndarens territorium. Även i Europa och även i Stockholm. Det finns ett kryphål i form av franktitörer, friskyttar eller gerilla.

Genom den Tredje Genèvekonventionen i sin 1949 omarbetade form, blev franktirörer berättigade till krigsfångestatus, under förutsättning att:

  1. de står under befäl av en person som är ansvarig för sina underordnade,
  2. de bär ett bestämt och på avstånd igenkännligt utmärkande tecken,
  3. de bär sina vapen öppet,
  4. de iakttar krigets lagar och bruk vid sina operationer.

IS faller på den sista punkten. De har både genom egen propaganda och vittnesuppgifter kunnat konstateras bryta mot i praktiken samtliga krigets lagar och befinner sig i ett rättsligt läge där de enskilda medlemmarna i IS inte kan åberopa skydd mot åtal för sina brott.

Flertalet opinionsbildare och politiker har framfört nödvändigheten för inrättandet av en krigsförbrytartribunal med det föreligger inte något som hindrar dessa terrorister från att lagföras enligt nationella lagstiftningar. Detta kan ske genom ett återtagande av terroristen till ursprungsländerna och att de döms enligt de lagstiftningarna, där Sverige har Europas svagaste, eller att de döms i de länder där brotten begåtts. Något som Frankrike utnyttjat genom att låta kurderna överlämna hitintills 14 franska IS-terrorister till den irakiska rättvisan. 

Kurderna har spelat sina kort väl. Även om de inte representerar en stat, endast stater kan underteckna Geneve- respektive Haag-konventionerna, efterlever de dessa i behandlingen av IS-terroristerna i fångenskap och skapar nu respekt för deras rörelse genom sitt agerande. De kurdiska styrkorna uppfyller kriterierna för franktitörer enligt den tredje Genevekonventionen.

Även Sverige har tidigare nyttjat möjligheten att döma terrorister där brottet begicks.  IS-terroristen Rakhmat Akilov:dömdes i svensk domstol för försök till terroristbrott genom 119 försök till mord samt i 24 fall har gjort sig skyldig till framkallande av fara för annan i samband med terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. Sverige valde inte att utvisa Akilov till Uzbekistan för lagföring trots att Uzbekistan ratificerat de internationella konventionerna.

IS-terroristerna saknar alla möjligheter att anses vara kombattanter, eller soldater, ur ett rättsligt hänseende och skall nu utredas och dömas enligt nationell lagstiftning. 

Det mest relevanta bör då vara att döma dessa, precis som Sverige har agerat i fallet med Akilov, enligt den lagstiftning som råder på platsen där brottet begåtts. Inte minst av utredningstekniska skäl. Oavsett sedan om det är den syriska eller irakiska lagstiftningen som kommer att tillämpas och alldeles oavsett vad Sverige kan anse om straffskalorna.

 

Extramaterial:

  • Ratificeringslista av humanitär rätt
  • Försvarsdepartementets information om den humanitära rätten

Ratificeringslista av humanitär rätt

 

Försvarsdepartementets information om den humanitära rätten

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se