Liberaler nedför trappan mot slutdestinationen

  • Måndag 11 Mar 2019 2019-03-11
E-post 1889

Partiledningen för Liberalerna ställde ett ultimatum till Cecilia Wikström: Du kan antingen behålla din roll som affischnamn för Liberalernas EU-valrörelse, eller välja styrelseuppdragen som ger cirka 70 000 kronor i månaden. Cecilia Wikström valde börsbolagen och anser själv att hon därmed är avsatt och lämnade riksmötet under lördagskvällen. Men liberalernas kollektiva huvudvärk och färd mot alla partiers slutdestination är inte slut ännu.

Innan dess berättade Cecilia Wikström för SR Ekot att ledaren för den liberala gruppen i EU-parlamentet ALDE, Guy Verhofstad avbröt sin resa till Sverige och åkte hem igen när han hörde om petningen. 

Mer läsning: Liberalerna i EU-parlamentets löfte till väljarna – Anslut Afrika till EU

Den sura stämningen i Liberalerna fortsätter därmed och Wikström valde att slänga in ytterligare en sur eftersläng i ett redan sargat parti. Wikström är sannolikt ensam om att tolka det som hon blev avsatt av partiledningen. Hon fick ett val, valde börsbolagen, och var i det valet fullt klar över vilka konsekvenser det valet skulle få. Källor i Liberalerna tolkar det som att hon var övertygad om att partiledningen aldrig skulle gjort verklighet av sitt beslut. Men överskattade sitt eget inflytande och styrkan i sin egen position. 

Wikström må vara populär i EU-parlamentet men har hon inte partiets stöd är hennes tid som parlamentariker över. Det kan dock inte uteslutas att hon är välkommen till parlamentet i framtiden men då som gäst istället. Om hon nu klarar av den rollen utan sura efterslängar. Hennes bitterhet över händelseutvecklingen är förklarlig men knappast något som upplevs attraktiv i ett längre perspektiv.

Ett annat alternativ är att hon nu nyttjar sin styrkeposition i EUP och i partigruppen ALDE för att få något annat erbjudande i Bryssel.

Wikströms sorti som förstanamn innebär inte att hon avgår från partistyrelsen men förändrar maktbalansen i Liberalerna. Cecilia Wikström har tidigare uteslutit att någon som inledningsvis var motståndare till Januariavtalet kan komma ifråga för partiledarrollen efter att Jan Björklund lämnar. Med den förlorade förstapositionen och sannolikt rätt svala känslor inför Liberalernas framtid i dess nuvarande form tappar vänsterfalangen och globalisterna i Liberalerna moment.

När även Emma Carlsson Löfdahl lämnar riksdagsgruppen kommer oddsen närapå ha utjämnats mellan de som är förespråkare för Januariavtalet och de som är motståndare. I riksdagsgruppen skulle, om Björklund och Carlsson Löfdahl ersätts med motståndare till avtalet skulle opinionen för eller emot en samverkan med Socialdemokraterna väga helt jämt. Tio röster för, tio röster mot. När riksdagsgruppen voterade om avtalet slutade det med tolv röster mot åtta till avtalets favör. Om ytterligare en riksdagsledamot lämnar under mandatperioden kan balansen helt ha ändrats till motståndarna till Januariavtalets favör.

Till ny list-etta till Europaparlamentet nämns internt i Liberalerna nu Allan Widman. Widman var tidigare föreslagen som tvåa efter Wikström men flyttades ner av oklar anledning till fjärde plats. 

Partirådet, som sätter listan till EUP, har ingen större brådska då Valmyndigheten ska ha namnen från partierna senast trettio dagar innan valdagen. SR Ekot utgår dock utifrån att successioneordningen på listan gäller vilket skulle innebära att Said Abdu från Trollhättan skulle toppa listan. Abdu är dock för okänd för väljarna att kunna vara ett vallokomotiv samtidigt som opinionsbildaren Rebecca Weidmo Uvell har kartlagt hur Abdu även han har oklarheter i sin ekonomiska historik i partiet. Något som Liberalerna redan nu kan förutsätta kommer prägla Abdus kampanj om han blir vald till förstanamn.

Vem som skall efterträda Jan Björklund, som förväntas lämna innan Almedalsveckan vid en extra stämma, är dock osäkrare. Liberalerna – och dess partiledarkandidater – kommer att pressas särskilt hårt om inställningen till ett regerande ihop med Socialdemokraterna. För svaret på den frågan påverkar vilka väljare som partiet har chans att vinna respektive förlora. Ett dåligt val kan betyda att partiet även riskerar att säga farväl till riksdagen.

I valundersökningen för 2018 var det sju av tio L-väljare som såg sig stå till höger på höger-vänster-skalan. Bara 25 procent valde en mitten-identitet. Bland C-väljarna (33 procent) och SD-väljarna (34 procent) var ”mitten”-andelen betydligt större. 

Allt fler nämner Nyamko Sabuni, tidigare demokratiminister i regeringen Reinfeldt I, som favorit. Sabuni har tidigare räknats till högerfalangen i partiet men har ställt sig bakom Januariavtalet. Tidigare har hon markerat att hon är 

“Redo att föra samtal med alla partier. Varje sakförslag ska utvärderas utifrån dess eget värde: om det ökar friheten, stärker tryggheten eller förbättrar välfärden – inte utifrån vem som är avsändare.”

Vilket skulle kunna öppna för åtminstone samtal med Sverigedemokraterna, något som Jan Björklund själv var inne på 2017. Men sedan dess har Björklund konfererat med sina barn och Liberalerna bidragit till att en tidigare kommunist nu är andre vice talman samt röstat nej till Ulf Kristersson som statsminister. Sabuni ligger dessutom  nära såväl Centerpartiet som Miljöpartiet i sin uppfattning om miljöpolitiken vilket i sådana fall skulle borga för ett fortsatt samarbete med regeringen Löfven. 

Liberalerna har en väg att vandra nu. Och än så länge är det inte något som tyder på att man som parti valt att kliva upp ur det självskadebeteende som leder till alla politiska partiers slutdestination. Ned för trappan mot noll procents väljarstöd.

Tätt följd av det andra liberala partiet i riksdagen som inte heller det har klarat av att hantera transformeringen från att vara ett borgerligt parti till att tillhöra vänsterblocket.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se