Med Stefan Löfven som statsminister hade Torgny Segerstedt fängslats och tystats

Stefan Löfven. Skärmavbildning Facebook.
  • Fredag 22 Mar 2019 2019-03-22
E-post 2725

Ingen tidigare statsminister har försökt driva igenom så repressiva lagstiftningar på yttrandefrihetsområdet som  regeringen Löfven. Hade Torgny Segerstedt levt idag, och Löfven fått igenom sina lagändringar i grundlagen, hade Segerstedt dömts till fängelse i mellan två och sexton år.

I värsta fall livstid.

Som reaktion på Kristdemokraternas öppnade möjligheter för att förhandla i enskilda sakfrågor med Sverigedemokrater gör sig Stefan Löfven till en med publicisten Torgny Segerstedt jämnbördig. Eller i varje fall andlige arvtagare.

Jag kommer bara att tänka på ett bibelstycke som den antinazistiske redaktören Torgny Segerstedt ofta återkom till: ”Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?

Regeringen Löfven I avsåg under förra mandatperioden att avskaffa “likhet inför lagen”-principen i två av våra grundlagar. Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen samt att Stefan Löfven som statsminister tänkte införa ett subjektivt rekvisit i form av termen “seriös journalistik” i en grundlagstext. Endast de som representerade vad staten ansåg vara seriös journalistik skulle ha full informationsfrihet och tillgång till offentliga handlingar. Vanliga medborgares informationsfrihet skulle begränsas.

Regeringen föreslog att offentliggörande av uppgifter om till exempel lagöverträdelser, etnicitet, sexuell läggning och politisk åskådning under vissa förhållanden skulle kunna förbjudas.  

Regeringen fick, efter en lyckad kampanj av #stoppagrundlagsändringen, ge sig vid den sista kontrollstationen Konstitutionsutskottet som hörsammade såväl de kritiska remissinstansernas som kampanjens invändningar och argument. Likabehandlingsprincipen, att alla medborgare skulle ha rätt till samma offentliga information, var ett av de avgörande argumenten för att en majoritet i Konstitutionsutskottet, KU,  skulle ställa sig bakom kampanjens linje och underkänna regeringens lagstiftningsarbete. En princip som inte honoreras av Stefan Löfven med regering.

Det andra exemplet, som ännu bara genomgått den första remissrundan, är SOU 2017:70. Lag om utlandsspionage.

I denna lag, som främst är avsedd för nyhetsrapportering av militära eller polisiära insatser som påverkar Sveriges relation med främmande makt, förbehåller sig staten rätten att sätta in omfattande tvångsåtgärder redan om misstanke finns om att en journalist har för avsikt att skriva en artikel för publicering. 

Flera delar av meddelarskyddet upphävs och lagen är skriven på ett sådant sätt att i praktiken alla relationer som Sverige har med stater eller mellanstatliga organisationer som påverkas av en nyhetsrapportering omfattas om det kan rymmas inom begreppet ”Fred och Säkerhet”. 

Rapportering om den svenska biståndsindustrin är i allra högsta grad inbegripet i detta begrepp.  Föga förvånande var Sida´s remissvar kort och koncist. De har inget att erinra mot lagstiftningen och kan fortsätta med att slussa ekonomiska resurser vidare via Humanitarian Law Secretariat till rörelser som står Hamas och Muslimska Brödraskapet nära vilket varit ett av de större avslöjanden som ledarsidorna.se gjorde under förra mandatperioden.

De tvångsmedel som staten kan sätta in mot journalister är

  1. Kunna avlyssna den misstänkte journalistens telefon
  2. Kunna avlyssna den misstänkte journalistens datatrafik
  3. Kunna placera en trojan den misstänkte journalistens arbetsredskap
  4. Kunna sätta upp dolda kameror i fordon, bostad och kontor som misstänkte journalisten förfogar över
  5. Kunna sätta upp dolda mikrofoner fordon, bostad och kontor som misstänkte journalisten förfogar över

Dessa tvångsmedel kommer vara tillgängliga för åklagare och polis redan vid den lägre misstankegraden om att den enskilde journalisten kanske arbetar på en artikel som sedan bara kanske ska publiceras. 

Vidare föreslås i förarbetena att sammanställda annars offentliga uppgifter som presenteras i redaktionell text kan bli straffbara om de sätter Sverige i en ofördelaktig position i förhållande till främmande makt eller mellanstatliga organisationer. Precis som Ledarsidorna.se avslöjande av oegentligheterna i biståndet i samband med avslöjandet av Humanitarian Law Centers egentliga verksamhet. I en förlängning kan skapandet av en annan Sverigebild än den önskade bli straffbart om det kan ledas i bevis att det påverkar relationerna med andra länder.

Utredningen (SOU 2017:70) innehåller dessutom en rad andra märkligheter. Det saknas bland annat en diskussion om att många av de senaste årens mest omdebatterade journalistiska avslöjanden när det gäller svensk utrikespolitik under den föreslagna lagstiftningen skulle medföra att upphovsmännen fick mångåriga fängelsestraff. Exempelvis skulle med all säkerhet Uppdrag gransknings dokumentär om de svenska Snowden-dokumenten 2013 eller Sveriges Radios avslöjanden om den planerade vapenproduktionen i Saudiarabien 2012 vara illegala under den nya lagen vilket Helsingborgs Dagblad uppmärkssammat.

Med de lagförslag som regeringen, under Stefan Löfvens vakande ledarskap, arbetat fram hade såväl Torgny Segerstedt samt hans samtida Ture Nerman med en sannolikhet gränsande till visshet varit fängslade.

Ändå jämför sig Stefan Löfven med Sveriges största demokratikämpar. De han hade låtit fängsla i en annan tid om han fått sin vilja igenom.

Och det är han rimligen fullständigt medveten om.

 

 

Stöd Ledarsidorna.se försvar av yttrandefriheten och tryckfriheten genom att bli prenumerant eller 

SWISH: 070-612 53 93
BANK: 4732 00 10832 (Nordea)

 

Ture Nerman TORGNY SEGERSTEDT

Ture Nerman, 1886 - 1969 var en svensk journalist, radikal politiker, antimilitarist och poet.

Nerman var politiskt radikal och växlade partitillhörighet mellan socialdemokraterna och Sveriges kommunistiska parti. Som riksdagsledamot begärde Nerman redan 1933 en interpellationsdebatt om förföljelserna av judar i Tyskland med förvägrades detta av en socialdemokratisk majoritet i andrakammaren.

Under andra världskriget gav han ut den kraftfullt antinazistiska tidningen Trots allt!  Tidningen utgavs 1939–1945, men flera nummer beslagtogs av censuren och i rättegång 1939 dömdes Ture Nerman till tre månaders fängelse för att i en tidningsartikel ha kritiserat Hitler. Nerman hade skrivit en artikel den 10 november med rubriken ”Hitlers helvetesmaskin”, och den skarpa ordalydelsen i artikeln ansågs inte acceptabel av de svenska myndigheterna.

Torgny Segerstedt, 1876 - 1945, var en svensk publicist och religionshistoriker. Han är mest känd för sitt tydliga ställningstagande mot nazismen som huvudredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfarts-Tidning.

Återkommande propåer och kampanjer från den 1939 bildade samlingsregeringen och enskilda statsråd om att Segerstedt borde upphöra med den ”antityska” linjen blev resultatlösa. 1940 kritiserade Segerstedt regeringens undfallenhet gentemot Nazityskland och transiteringstrafiken genom Sverige, något som resulterade i att regeringen beslutade konfiskera tre nummer av tidningen. Den 7 oktober 1940, efter kritik mot ÖB Olof Thörnells mottagande av storkorset av Tyska örnens orden  med ett ordensbrev undertecknat av Adolf Hitler själv och kontrasignerat av Joachim von Ribbentrop kom nästa konfiskation.

Segerstedt hörde till de skarpaste kritikerna av de inskränkningar i tryckfriheten som justitieminister Karl Gustaf Westman genomdrev under kriget. Han har ansetts vara en av de mest betydande antinazistiska publicisterna under andra världskriget; vissa av hans artiklar lästes upp i engelsk radio samma dag som de publicerats och i Norge betraktades han som en folkhjälte.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se