Swedbank – Ett kollektivt steg närmare galgen

  • Torsdag 28 Mar 2019 2019-03-28
E-post 383

Det  har varit en dramatisk tid för storbanken Swedbank. Under förmiddagen kom beskedet att flera av bankens storägare inte kommer ge vd:n Birgitte Bonnesen ansvarsfrihet under bolagsstämman i dag. Men dramatiken borde blivit ännu större. Det blir nu uppenbart hur svag ägarstyrningen är vilket lett till ett tjänstemannastyr företag som inte står under någon tillsyn och styrning. Och då blir det inte bättre än så här.

En naturlig slutstation för Swedbank, om inte ägarna vidtar ytterligare radikala åtgärder, är galgen.

Artikeln som ljudfil:

Åren 2009–2011 var Birgitte Bonnesen chef för bankens internrevison, mellan 2011 och 2014 var hon chef för Swedbanks verksamhet i Estland, Lettland och Litauen, och från 2015 chef för bankens verksamhet i Sverige. Trots Bonnesens roll, att hon varit ansvarig för den marknad där banken tycks ha medverkat till penningtvätt åt bland annat Ukrainas tidigare diktator Janukovic, anser hon att hon gjort allt rätt.

Efter det att banken meddelade på morgonen Stockholmsbörsen att de stoppar handeln med Swedbanks aktie, kom beskedet att bankens vd Birgitte Bonnesen tvingas lämna sitt uppdrag. Tillförordnad vd är nu Anders Karlsson.

Swedbanks tillförordnade vd Anders Karlsson hade fram till 2016 ansvaret för koncernens riskhantering. Enligt SvD:s källor varnade han redan 2008 för riskerna i Baltikum – men då handlade det om kreditförluster, inte penningtvätt.

”Att stå här i dag är minst sagt en märklig situation. De senaste veckorna har varit enormt omtumlande för banken, våra medarbetare, våra kunder och för er aktieägare, tyvärr. Jag har varit nästan 18 år i banken och jag är otroligt stolt över vår bank. Vi har starka värderingar, vi har stolta och kompetenta medarbetare och vi levererar lönsamhet i världsklass.”

På ett personligt plan har jag sett hur en av mina närmaste kollegor, min chef, blivit hårt ansatt i media. Men jag har också sett den enorma sammanhållning vi har i banken”, sa Anders Karlsson.

Anders Karlsson klär Swedbanks problem och i det närmaste totala genomklappning i ord. Han ser mer till hur kollegorna mår än hur marknaden och tillsynsmyndigheterna värderar banken. Karlsson månar mer om sin sparkade chef och ledsna kollegor än att banken ser ut att komma ha stora problem för lång tid framöver att behålla sin bankoktroj. Då USA:s tillsynsmyndigheter nu startat en egen utredning riskeras inte bara rekordstora böter, Swedbank kan förlora rätten att göra affärer i amerikanska dollar vilket en gång för alla då skulle innebära att banken tvingas retirera tillbaka till Sverige och att de överlevande spillrorna eventuellt kan återskapas som regionala eller lokala banker.

Så allvarlig är situationen för Swedbank. Något vare sig förre VD:n, den tillförordnade VD:n eller den kvarvarande styrelsen tycks inse. Parallellerna med den s.k. Skandiaaffären på 1990-talet är iögonfallande.

Skandiaaffären

I slutet av 1900-talet och början av 2000-talet inträffade ett antal händelser som kom att benämnas Skandia-affärerna. Dessa händelser fick långtgående konsekvenser för ett flertal personer i ledande befattning på Skandia. Skandias varumärke påverkades också mycket negativt av affärerna.

Bonusprogrammen ett av dessa. I slutet av 1990-talet införde Skandia två incitamentsprogram för ledande befattningshavare: Sharetracker och Wealthbuilder. Utfallet i de båda programmen blev betydligt högre än vad styrelsen inledningsvis haft för avsikt. Skandia fick betala ut över 2 miljarder kronor inom dessa två bonusprogram. Både Skandias vd och finansdirektör fick också mycket förmånliga pensionsvillkor, genom avtal som inte presenterats för styrelsen.

Swedbank har sina rötter i sparbanksrörelsen i Sverige och i de kooperativa jordbrukskassorna. Sin nuvarande form fick banken genom en fusion med Föreningsbanken år 1997. Under 90-talet var bankens expansion i Baltikum stark och Hansabank blev bankens helägda dotterbolag 1998. Under senare hälften av 2000-talet anklagades Swedbank för att medverkat till att finanskrisen blev så djup i Baltikum. Banken beskylls för att ha beviljat stora lån utan krav på säkerheter.

Idag utgörs Swedbanks största ägare av AMF, Folksam och Alecta. Ingen av dessa ville neka styrelsen ansvarsfrihet varför hela styrelsen, inklusive ordföranden Lars Idermark, sitter kvar. Pressträffen efter bolagsstämman var kaotisk men ger samtidigt en god bild över krisinsikten hos de som överlevde första ronden i form av den ordinarie stämman. 

SVT reporter ställde då frågan:

– I senaste Uppdrag Granskning sa du att du inte kände till förfrågan från amerikanska myndigheter – då hade en anmälan från USA varit i huset i en månad. Hur är det möjligt att du i en månads tid inte känt till det?

– Jag kan inte kommentera det, vi måste hålla oss till regler och förordningar.

– Har du yppandeförbud?

– Jag kan inte kommentera det på det sättet, sade Lars Idermark.

Det är uppenbart att Idermark inte förstår vad han svarar på för frågor, vad han får svara på och inte får svara på. Att inte ens kunna svara på frågan om han läst en rapport och inte heller om han enligt regler och förordningar fått ett yppandeförbud eller inte ger i sammantaget en god sammanfattning om hur ett företag med svag eller obefintlig ägarstyrning nu ser ut att gå under. Ordförande för en av storägarna, Alecta, är dessutom Erik Åsbrink, tidigare socialdemokratisk finansminister under Göran Persson. Kompetensen borde ha funnits.

Stora aktieägarvärden försvinner i en korrupt kultur, som inte förstår vare sig sin samtid, sin historia eller sin omvärld.

Med en tillförordnad VD som saknar den nu avskedade VD:n som en av sina första kommentarer till det nya ansvaret, med en styrelseordförande som endast har erfarenhet från främst dagligvaruhandeln i form av KF, Kooperativa Förbundet, eller som tidigare VD för PostNord är det inte rimligt att det skulle sluta på något annat sätt.

Det enda som skulle kunna ha räddat situationen är att den tidigare finansmarknadsministern Peter Norman även han sitter i styrelsen. Norman, om någon, borde haft en känsla för bank- och finansverksamheten som tidigare högst politiskt ansvarig. Men även han tycks ha konsekvent tittat i en annan riktning.

Vad avser ägarna, kanske främst Folksam, som är rörelse- eller kundstyrda är det inte heller rimligt att dessa skulle reagerat över de uppenbara paralleller med Skandiaaffären som nu rullas upp. I Folksams styrelse sitter bland annat Karl Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, samt Jonas Nordling, ordförande Journalistförbundet. Inte heller någon av dessa tycks ha månat nämnvärt om Folksams kanske viktigaste aktieinnehav, Swedbank.

Det blir inte bättre än så här. En folkrörelseägd bank som kontrolleras av andra folkrörelser som alla präglas av tjänstemannastyre i kombination med en egen styrelse som domineras av personer som aldrig sysslat med finans- och kapitalmarknad utan istället har sin bakgrund i bland annat kooperativ dagligvaruhandel och ansvarat för försenad post- och paketdistribution så kan det inte rimligen sluta på något annat sätt än så här.

Swedbank vände inte utvecklingen med dagens bolagsstämma. Det tog, som folkrörelse, ett kollektivt steg till, med ägarnas omedvetna välsignelse, närmare galgen bara. Där bolagsstämman, och storägarna, borde ha gått fram med yxa valde stämman den minsta pincetten de kunde hitta.

Det enda som kan rädda Swedbank och dess kunder är i förlängningen att hela styrelsen samt VD för de tre ägarna AMF, Alecta och Folksam även de får avsked. Framför allt de tre sistnämnda borde rimligen ha reagerat som ansvariga inför sina styrelser för vad som skett, och inte skett, i det viktigaste ägarinnehavet. 

 

Mer läsning:

Aron Flam har tillfälligt lämnat satiren och har gjort en adekvat sammanställning över vilka som egentligen styrt Swedbank till där de befinner sig idag. Strax under galgen.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se