Swedbanks kris är folkrörelsernas kris

Swedbank. Foto: Wikimedia
  • Söndag 31 mar 2019 2019-03-31
E-post 1310

Krisen i Swedbank är en kris för LO,  Socialdemokraterna och för vissa delar av Centerpartiet. I de två folkrörelser som en gång skapade Swedbank lider främst Socialdemokraterna och arbetarrörelsen av samma korrupta kultur och passivt ledarskap där en minoritet av ruttna ägg tillåts smitta av sig på en hel organisation. En kultur som tillåtits växa under decennier.

Swedbank samarbetar fortfarande inte fullt ut enligt Ekobrottsmyndighetens chefsåklagare Thomas Langrot. Langrot vill förhöra den norska advokat som utredde hur många transaktioner som gjordes av så kallade högriskkunder hos Swedbank i Baltikum något som banken fortfarande motsätter sig. Det handlar om den så kallade advokatsekretessen som bara klienten, i det här fallet Swedbank, kan lösa.

– Jag hoppas att bankens ledning medverkar fullt ut, det är min förhoppning. Jag hoppas att de kommer släppa på sekretessen kring de båda rapporterna och annan information. Jag önskar att de medverkar fullt ut, säger Thomas Langrot till SR/Ekot.

Dagens Industri kan idag på morgonen rapportera att det är styrelsen som vägrar samarbeta med åklagaren vid EBM vilket gör Swedbanks problem ännu tydligare. Langrot upprepar att han är förvånad över Swedbanks agerande. Han poängterar att något sådant aldrig tidigare inträffat.

Problemen i Swedbank har skrämmande likheter de som försäkringsbolaget Skandia och Skandia liv tidigare hade. Men inget unikt för svenska företag, även andra företag drabbas som det amerikanska energibolaget Enron. Likheterna med Enron och Enrons historia är slående. Båda företagen skapades av att lokala eller regionala företag slogs ihop för att inte själva bli utslagna på oligopolmarknader. En utveckling som även präglar såväl försvarsmateriel- och läkemedelsindustrin. Med sammanslagningar och utspädning av den ursprungliga ägarbilden blir företagen över tid tjänstemannastyrda med endast kapitalmarknaden och de nationella regelverken att förhålla sig till. De största riskerna löper företag som Swedbank som i grunden är en folkrörelsebank men som idag ägs av andra folkrörelser.

Swedbank

Swedbank är idag en affärsbank, men den har sina rötter i sparbanksrörelsen och i de kooperativa jordbrukskassorna. Historiken, som innehåller många sammanslagningar och namnbyten, sträcker sig tillbaka till 1820 då Sveriges första sparbank bildades. Banken skapades i sin nuvarande form 1997 genom att Sparbanken Sverige gick samman med den mindre Föreningsbanken. Trots sina namn var både Sparbanken Sverige och Föreningsbanken affärsbanker, men de hade i sin tur skapats genom tidigare samgåenden mellan fristående sparbanker respektive föreningsbanker.

Banken skaffade sig under 1990-talet intressen i Estland, Lettland och Litauen. Hansabank blev 1998 ett helägt dotterbolag.

Ingen och alla är ansvariga. Med allas ansvar följer att ingen till slut tar ansvaret.

Företag med otydlig ägarbild, eller många institutionella ägare som pensionsfonder, utvecklar inte sällan över tid en osund tjänstemannakultur. De historiska exemplen är otaliga.

När Swedbanks nu avskedade VD, med trettio år i banken, Birgitte Bonnesen säger att hon inte gjort något fel så hon med stor sannolikhet helt uppriktig. Bonnesen har sannolikt bara agerat inom ramen för den företagskultur som råder på banken där tjänstemän i första hand förhåller sig till varandra. Ägarna är något diffust som även de representerar folkrörelser med diffusa ägare och uppdragsgivare. Alla och ingen. Alla blir ingen. Det blir ingen till slut i nio fall av tio. Detta förklarar Bonnesens efterträdares reaktion. Anders Karlsson, tidigare finanschef, sade i sin första kommentar inför bolagsstämman hur mycket han saknar sin tidigare chef. Krisinsikten är obefintlig. Det är Bonnesen han saknar och förstår inte känslomässigt vilken situation som han och andra försatt banken i. Kanske inte heller intellektuellt.

Styrelsens obstruerande i relation till åklagaren får här sin förklaring. Styrelsen, den nye tillförordnade VD:n Karlsson och hans kollegor, hela tjänstemannakåren, anser sannolikt att de själv har mer att vinna på att försena, förhala och lägga tillrätta eftersom ägarna helt enkelt inte finns. Ägarna är alla småsparare och folkrörelsemedlemmar i en grå oformlig massa. Utan ansikte och röst. Styrelsen riskerar, bedömer de, ingenting med detta då styrelseordföranden Lars Idermark inte heller har någon tidigare erfarenhet av att representera en stark ägare för ett bolag som agerar på en internationell marknad. Som tidigare VD för Kooperativa Förbundet, Coop, och inte minst PostNord som inte heller tydliga ägare och som präglas fortfarande av mer eller mindre konkursmässiga verksamheter är Idermarks prestation logisk. Det var inte rimligt att förvänta sig något annat. 

Med tydliga ägarbilder följer valet av tydliga ledare och val av till exempel personer som kan vara tydliga i  sin ordföranderoll och övrig företagsledning. Lars Idermarks prestation på Swedbanks efterföljande presskträff är talande för hur Swedbank, men även andra folkrörelsestyrda organisationer, hanterar kriser. Idermark hade inte läst en enda handling och inte heller kunde han besvara frågan varför han inte fick svara på några frågor. Inte ens frågan om han var belagd med sekretess och yppandeförbud kunde han svara på begripligt.

Även fackföreningsrörelsen kan utveckla korruption ondska och girighet. När Petter Stordalen skulle förvärva Yasuragi Hasseludden drog affären ut på tiden. Hasseludden är den konferensgård som LO lät bygga 1970 och som de sedan sålde 2006 till Stordalens fastighetsbolag efter en flera år lång förhandling.  Det han fann när han gjorde sin “Due Diligence”, eller genomlysning var nära att stoppa hela affären. En allt annat än välskött affär där inslagen av nepotism och girighet för att söka personlig vinning från flera av LO:s tjänstemän var av sådan omfattning att affären inte kunde genomföras inledningsvis.

Kursgården, en av juvelerna i LO:s krona, ligger i ett attraktivt läge i Nacka i Stockholm med utsikt över inloppet till huvudstaden. Kursgården hade gått med stora förluster i flera år och LO började bli mer och mer desperata. Till slut dök Stordalen upp som en intresserad spekulant som var beredd till att betala det LO begärde. När detta blev känt på LO, att kursgården stod i begrepp att säljas, utlöste detta en febril aktivitet bland LO:s ombudsmän. Affären kom nästan att ställas in eftersom många höga LO-chefer helt plötsligt tecknat arrendeavtal på byggnader och torp som låg på fastigheten till extremt fördelaktiga villkor. Några 100- eller 1000-lappar per år för ett torp mitt i Stockolm i sjönära läge. Stordalen ställde in förhandlingarna när detta blev uppenbart och villkorade köpet med att LO städade ut allt detta innan förhandlingarna kunde återupptas.

Allt tystades ner då det även fanns kopplingar direkt in i dåvarande LO:s styrelse.

Skillnaden i företagskultur i företag som Swedbank, Kooperativa Förbundet eller Enron kan inte skilja sig mer än den som råder på IKEA, HM eller Investor som alla präglats av tydliga ägare och ansvarstagande ägarfamiljer. På IKEA lever fortfarande arvet efter Ingvar Kamprad kvar, HM är en framgångssaga i sig där ägarna, familjen Persson, lyckats med att bibehålla en känsla av småskaligt överblickbar verksamhet samtidigt med den företagssekretess som omgärdar ett publikt bolag i en världsomspännande koncern. 

Men det bästa exemplet, på gott och på ont, finns hos familjen Wallenberg. Även om Peter ”Pirre” Wallenberg är död sedan många år tillbaka kommer jag aldrig glömma när han klappade sig ovanpå huvudet och sade 

“Ansvaret stoppar här”.

Han var varje dag medveten att han som ordförande, koncernchef och familjens äldste alltid hade det yttersta ansvaret och var tvungen att svara upp inför familjen och de externa aktieägarna. Ett ansvar som i familjen Wallenberg, likt i familjen Persson och Kamprad, följer med bröstmjölken. 

På gott och på ont fostras barnen in i dynastin Wallenberg där männen förväntas bli reservofficerare för att lära sig ledarskapets mysterier och hela tiden inpräntas i det som borde vara det som prägar folkrörelserna:

“Gör din plikt, kräv din rätt. I exakt den ordningen”.

Folkrörelserna har dessvärre vänt på ordningsföljden vilket om inte annat blir tydligt i Swedbank och andra verksamheter som nu kommer fram i ljuset.

Idag leds Wallenberg-dynastin i praktiken av Peter Wallenbergs son Peter ”Poker” Wallenberg – han som tidigare var familjens ”enfant terrible” som gick sin egen väg genom livet. ”Poker” är ordförande för Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse som är den största av Wallenbergsstiftelserna. ”Poker” ansvarar, som ordförande, för Handelshögskolan i Stockholm som fostrar nästa generations finansiella makthavare.

Men trots ”Pokers” till det yttre stora inflytande är det i trängre kretsar väl känt att han fortfarande när han får möjlighet föredrar att äta sin lunch i Grand Hotels personalmatsal tillsammans med lokalvårdare och fastighetsskötare.

Det är just den känslan av ansvar som följer med fostran och som markerar klass. Poker har en känsla för ansvar och personal. Att de agerar i hans handa. Familjen, så som jag känner den, har satt en ära i att behandla alla lika och med det ledarskapet håller han och hans bror Jacob samt hans kusin Marcus ihop dynastin. Något som de fostrats till med järnhand om det inte ligger i deras DNA.

De tidigare sparbankerna, där ett fåtal fortfarande lever kvar som till exempel Roslagens Sparbank och Bergslagens Sparbank, visar att det finns det ett värde i småskaligheten om det inte finns en stark enskild ägare. Där ägarna känner varandra personligen genom att de bor i samma bygd, har ett värde i sig. De känner ansvar. Är uppfostrade med det. De har samma känsla för ansvar som familjeägda företag som IKEA, HM och Investor.

Swedbanks kris är en mycket större kris än den finansiella, som i sig mycket väl kan bli den största finansskandal som drabbat Sverige. En kris som slutligen petar ner Sverige från tronen och självbilden att vara världens minst korrupta land. 

Krisen i Swedbank är även en kris för LO,  Socialdemokraterna och för vissa delar av Centerpartiet. I de två folkrörelser som en gång skapade Swedbank lider främst Socialdemokraterna och arbetarrörelsen av samma korrupta kultur där en minoritet av ruttna ägg tillåts smitta av sig på en hel organisation. Att sätta PostNords och Kooperativa Förbundets tidigare VD, med dessa verksamheters utveckling i färskt minne, att ansvara för Sveriges kanske mest systemkritiska bank är att be om problem.

Folkrörelsernas kris är även demokratins kris. När folkrörelsorganisationer, med medlemsstyre, utvecklar en korrupt eller girig kultur, utan att personliga ansvar utkrävs, är det även en allvarlig signal till politiker i allmänhet och kanske framför allt de partier som säger sig representera en folkrörelse. Som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet. Otydliga ansvarsstrukturer och periodvis med stora inslag av maktspel där kompetens sätts på undantag har bäddat för omfattande korruptionsskandaler genom åren där arbetarrörelsens tredje ben, ABF, sett arbetarrörelsens vagga – Brunnsvik – gå i konkurs. En konkurs som kantades med oklarheter om vad som betalats av vem utanför verksamheten.

Swedbanks kris borde sända chockvågor in i arbetarrörelsen där år av internkorruption kanske, om vi har tur, till slut kan komma i dagern. Och på så sätt rädda det politiska systemet för än mer smitta inför framtiden.

Men det kommer göra ont, det kommer det. Det finns många som idag är rädda för vad som komma skall. Och rädsla blir i trängda situationer en mycket stark personlig drivkraft.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se