Den Gode, Den Onde och Den Riktigt Ungerske

  • Tisdag 9 Apr 2019 2019-04-09
E-post 349

Den gode han är väl ej så god
som själv han tror i sitt övermod.

Den onde han är ej så ond ändå,
som själv han tror, när kvalen slå.

– ur En fattig munk från Skara av Gustav Fröding

The Sopranos, The Wire, Mad Men, House of Cards,  Vikings – i två decennier har jag slukat den ena, högklassiga TV-dramaserien efter den andra.

Artikeln inläst som ljudfil:

För varje ny säsong blir det dock allt svårare att bestämma sig för vilken huvudkaraktär man faktiskt håller på – eller avskyr. Vem som är hjälte, vem som är antagonist. För den goda är kapabel till ont, och den elake kan oväntat träda fram som hjälte, om än för ett kort men avgörande ögonblick.

En nation är om möjligt en ännu mer komplex varelse, ofta ännu svårare att förstå sig på än en människa. Jag har varit bosatt i Ungern i nästan fem år nu, och vet inte om jag kommit mycket närmare förståelse än när jag först kom hit. Men ett perspektiv inifrån och ut ger definitivt en mer nyanserad bild än motsatsen. Särskilt när det gäller ett så polariserande land som Ungern är i västvärlden i allmänhet – och Sverige i synnerhet. 

Nation

Med en nation menar denna texten “en grupp människor som skiljer sig från andra genom gemensamma och specifika kulturdrag där språket är den viktigaste särskiljande faktorn.” översatt till svenska på Wikipedia; källa Oxford Reference: A dictionary of Human Geography. En nation kan alltså spilla över landsgränser.

För beträffande Ungern skräder en majoritet av svenska journalister och rikspolitiker inte orden. Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll gick som bekant hårt åt Ungerns familjepolitik nyligen när hon på Twitter skrev and den “osar 30-tal”. Aftonbladets ledarsida gick förra året ut och kallade Fidesz partiet för “fascistiskt” och Ungern för “maffiastat”.

Fidesz ledare och premiärminister Viktor Orban, som sedan han vann en jordskredsseger i valet 2010 blivit Ungerns ansikte utåt, är idag EU familjens enfant terrible som ofta och gärna går på tvärs med vad man vill signalera politiskt i Bryssel.

Det är tveklöst så att Fidesz för ungrarna in på allt mer odemokratiska vägar med bland annat ökad kontroll över media och domstolar. De senaste åren har en allt större del av ungersk media samlats under ett Fidesz vänligt paraply. I Reportrar utan gränsers årliga Pressfrihetsranking halkade Ungern från 2010 till 2018 från 23:e till 73:e plats.

I December förra året godkände parlamentet ett lagförslag där Orbans justitieminister kommer att kontrollera tillsättande av de domare som bland annat dömer fall som har att göra med politiskt känsliga områden såsom korruption och rätten att demonstrera. Själv har jag har hittills inte mött en enda ungrare som är nöjd med Viktor Orban som premiärminister. Men det är fortfarande så att partiet Fidesz och Viktor Orbán sitter på en betryggande majoritet i parlamentet – en så kallad supermajoritet med två tredjedelar av platserna. Kritiker hävdar att Fidesz framgångar i förra årets val då man cementerade sin makt och åter uppnådde supermajoritet, just beror på det valsystem man tidigare ändrat till sin fördel.

Det som gör en rollfigur av typen Tony Soprano eller Claire Underwood tredimensionell och trovärdig i dramaserier är ju ofta tillbakablickar eller “flashbacks” där tittaren får bevittna avgörande tillfällen i karaktärens liv, eller som beskriver den miljö hen formades i. Vilket inte betyder absolut inte att man ursäktar eller ens förlåter onda handlingar.

Om vi studerar och jämför  svensk och ungersk historia är den kollektiva erfarenheten som nation helt olika. Sverige har oftast varit den ockuperande, och inte den ockuperade nationen. Stormakten Sverige vs underdogen Ungern som genom i stort sett hela sin existens i och runt nuvarande Ungern, annekterats av det ena imperiet efter den andra – från tatarerna till turkarna, Habsburgarna, nazisterna och sist men inte minst – Sovjetunionen. Alla försök man gjort att frigöra sig har misslyckats, som t ex revolutionen 1849 som brutalt slogs ner av Österrike med hjälp av Ryssland, och oktoberrevolutionen 1956 – ryssarna igen. Att ständigt möta och förlora mot en övermäktig fiende enar en nation, och inte minst språket kommer att utgöra en viktig del av den nationella identiteten.

Språket har också fungerat som ett kitt för de ungrare som lever i “diasporan”. När Österrike-Ungern löstes upp efter att ha förlorat första världskriget, undertecknades det för ungrarna så infekterade och förödande Trianon-fördraget 1920. Fördraget innebar att Ungern förlorade två tredjedelar av sitt territorium. Alla de kringliggande länderna fick varsin liten eller stor bit av den territoriella kakan. I Transsylvanien lever idag nära en million ungersk-talande, som ofta ser sig själva mer som ungrare än rumäner. En transsylvansk väninnnas pappas högsta önskan är att Transsylvanien en dag skall återanslutas till Ungern. Nästa år är det hundra år sedan Trianon fördraget splittrade den ungerska befolkningen, samtidigt som Ungern blev ett av Europas mest etniskt homogena länder. Alla de minoriteter som kallat Ungern sitt hem, blev efter Trianon delar av en etnisk majoritet i nya hemländer. Och stora delar av den ungerska befolkningen fann sig plötsligt som minoriteter. 

Hur har då detta präglat ungrarna av idag? En skepsis mot överstatlighet är ett tema. Att hävda sin nationella rätt mot bakgrund av århundraden av ockupationsmakter och herrefolk förklarar en del. Samtidigt är ju överstatlighetsskepsis idag ett viktigt tema bland många andra Europeiska rörelser och nationer som inte delar Ungerns historiska minne. 

Det handlar så klart också om enskilda partier och politiska ledares agendor. Viktor Orbans Fidesz har ju nu blivit suspenderade ur sin egen partigrupp i Europaparlamentet  för sin retorik och sin anti-EU propaganda i hemlandet. Droppen blev den landsomfattande kampanj som under några veckor i februari-mars prydde i stort sett varenda affischpelare i hela Ungern och där Orbans hatobjekt nummer ett, ungerske finansmannen och miljardären George Soros samt EU Kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker pekades ut.

Orban har nu gått ut och deklarerat att han tänker köra stenhårt på sitt anti-migrationstema i valet till EU parlamentet i maj – på tvärs mot EPPs gemensamma program.

Detta  och mycket annat kan – och ska- man naturligtvis ha många synpunkter på, även som svensk. Men, det är lika kontraproduktivt att utse ett helt land och dess demokratiskt valda ledare till onda eller goda, som att göra det med individer – fiktiva eller verkliga. Särskilt när vi  faktiskt måste leva, och samarbeta med ett land så nära inpå oss.

Orban regeringens talesperson Zoltán Kovács som var på besök i Stockholm nyligen kommenterade den svenska regeringens ovilja att träffa honom såhär:

– Vi har en annorlunda syn på mycket, men hur ska vi kunna föra en dialog om Sverige vägrar att ens samtala med Ungerns regering?

Utfrysning eller starka fördömanden kan ju dessvärre ge motsatt effekt och tvärtom stärka de strömningar man vill bekämpa. Det vet inte minst den i allra högsta grad fiktiva Claire Underwood.

 

Anna Carrizales Albien

 

Anna Carrizales Albien
Anna Carrizales Albien är skribent och bosatt i Budapest, Ungern sedan fem år tillbaka.
Hon har tidigare bland annat jobbat som reporter och researcher på Kunskapskanalen, SVT samt producent, reporter och copy director på filmbolaget Stark i Göteborg.

Anna har en Bachelor of Science i Internationella Relationer från the London School of Economics i London, samt en Masters i Internationell Journalistik från City University, också i London.

Foto: More pictures and videos: [email protected]

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se