Den svenska självbilden

  • Söndag 28 Apr 2019 2019-04-28
E-post 1127

Du lever på minnen från fornstora dagar då ärat ditt namn flög över jorden…

Samma dag som Paris paradgata Champs Elysées stod i brand för ett par månader sedan lade Svenska ambassaden i Paris ut en video där ambassadören och personalen dansade i en trappa. Allt för att fira att de fått ett antal likes på sina twitter om svenska invigningar och viktiga svenska besök.

När Donald Trump häromåret gick ut och förundrades ”…“You look at what’s happening,” ….” you look at what’s happening last night in Sweden. Sweden, who would believe this?”.. så ledde det till svenskt ramaskri. Inte över att han uppmärksammade vad internationella media beskrivit som en våldsvåg. Utan för att han troligen, efter att under kvällen ha slötittat på TV medan han gjorde något annat, råkade uppfatta händelserna som ”last night”.

Svenska politiker och tyckare kunde inte tåla detta angrepp på Sverigebilden. För många är den den enda nationalism som tillåts. Carl Bildt, Margot Wallström, Malena Ernman och Henrik Schyffert enades i protester mot att någon vågade röra Den svenska självbilden.

Idag har vi en ohelig allians mellan politiker och media i försöket att lansera 16-åriga Greta Thunberg som en ny svensk exportvara. Allt för Sverigebilden. Ambassaden i Paris, visar åter på sitt goda omdöme och gör t o m twitterreklam för Gretalitteratur.

Men det är också media, politiker och tjänstemän som de senaste åren närmast desperat gått samman för att tiga ihjäl, stämpla – eller förneka att Den svenska modellen tillhör det förflutna. Att vi idag har Europas näst högsta våldtäktsstatistik, att vi ligger i internationella toppligan när det gäller skjutningar, att den svenska kronan störtdyker gentemot dollarn och euron. 

Situationen har blivit så absurd att Svenska institutet förra året gick ut och frågade serber om tillståndet i Sverige för att sedan kunna gå ut och konstatera att omvärlden betraktar utvecklingen som positiv hos oss. För att sälja in sin tes om den positiva Sverigebilden skriver SI att de största digitala diskussionsämnen om Sverige på engelska 2018 var:

  1. Fotbolls VM
  2. Swedish House Mafia spelar i Miami
  3. Aviciis bortgång
  4. Bilbränder i Göteborg.
  5. Det svenska valet

Hur mycket man anser detta bidrar till en positiv Sverigebild förblir en gåta. Likaså beslutet att låna in kändisar för att twittra om Sverige. Ett nu nedlagt experiment.

Mina franska vänner säger vare sig ”last night” eller ”would you believe it”. Men det är än mer chockade när de tar del av den svenska utveckligen. ”La Suède? Est-ce possible?” Är det möjligt , är den vanliga reaktionen bland vännerna som annars sällan ser eller hör något i fransk media om Sverige. 

Det skrevs rätt mycket i såväl internationell som fransk press inför svenska valet, i statsvetarkretsar kunde man ta del av gedigna artiklar om den svenska utvecklingen skrivna av Tino Sanandaji och SOM-institutets chef Johan Martinsson.  Men den som googlar runt på engelska, tyska eller franska ser inte mycket om vad som sker i Sverige idag, det var en liten puck inför valet. Sedan finns varken vi eller vår självbild på den internationella arenan längre.

Den reaktion av enorm förvåning eller total okunskap om Sverige av idag jag får i Frankrike återkommer när jag talar med holländare och tyskar. De är, med rätt få undantag, fast i bilden av ett Sverige från förra århundradet. Kanske skulle man säga bilden av Sverige för trettio, fyrtio år sedan. De år då Sverige, vad man än tyckte om klokheten eller dumheten i Palmes och hans omgivnings politik, hade ett gediget gott rykte som ett välordnat föregångsland.

Själv minns jag Olof Palmes bejublade framträdanden på den internationella scenen. Jag minns känslan av att lämna fram ett svenskt pass och bemötas av respekt. Som journalist har jag blivit utfrågad av internationella ledare, filosofer och kollegor om Sverige, om landet som var en modell för andra att sträva efter. Minns hur den franske presidenten Francois Mitterrand under sitt officiella Sverigebesök 1984 ställde in en planerad halvdag i Göteborg för att få mer tid med och råd av Palme om bland annat satsningarna för att minska ungdomsarbetslösheten. Gästlistan och talen vid Palmes begravning var imponerande.

Sverige var för så många en modell och inspiration. Vi kan lätt ställa oss frågan: vad är det vi vill visa upp idag?

Självbilden säger att vi fortfarande ska lära ut feminism, att vi ska ta hand om all världens lidande, vi kan ta emot Europas per capita största invandring från muslimska länder på kort tid utan att det får allvarliga samhällskonsekvenser…

Vi ska rädda klimatet och bara vi väntar så kommer integrationen, arbetslösheten, bostadsbristen, rån av unga mot unga, våldtäkterna, skjutningarna, skolan, sjukvården, kronfallet… att ordna sig.

Vi har ett tungt arv att bära. Arvet av det perfekta landet, av att ha varit – inte längre vara – världens mest moderna land. Men om vi gått fel? Att vi i vårt högmod fattat, eller undvikit att fatta, en rad beslut som nu påverkar vår ställning som modell och föregångare för alla andra. Hur skulle vi, med en så lång uppåtkurva, kunna erkänna att det finns ett fall? Även för Sverige.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se