Fullt möjligt att hantera IS-terroristernas anhöriga och svans på plats i lägren

  • Måndag 8 apr 2019 2019-04-08
E-post 901

I Mellanöstern, främst i Syrien, finns ett antal IS-aktiva svenska medborgare nu i företrädesvis kurdisk fångenskap. De kurdiska styrkorna som bevakar lägrena har tidigare uppmanat de europeiska länderna att ta ansvar för sina medborgare. Inte bara av ansvarsskäl, de kurdiska styrkorna har inte de resurser för att långsiktigt kunna hålla dessa i den form av förvar som lägren utgör. Inte heller rättsligt är det motiverat att under en längre tid hålla kvinnor och barn fast under dessa förhållanden. Och det finns lösningar redan idag. Om regeringen vill.

Artikeln som ljudfil:

Den döda IS-terroristen Michael Skråmos sju barn lever – nu har de fått träffa sin morfar Patricio Galvez, som vill få hem dem till Sverige igen.

– De är sjuka, de måste bort från lägret, säger han till SVT Nyheter.

Terroristerna Michael Skråmo och hans hustru, Patricio Galvez dotter, hade fyra barn när de reste till krigets Syrien för att gå med i Islamiska staten. I dag är båda döda och deras sju barn, paret fick ytterligare tre barn, är föräldralösa.

Rädda Barnen är en av de NGO, icke-statliga biståndsorganisationer, som är en av de organisationer som nu menar att IS-anhängarna skall ”tas hem”. Att IS-bödlarna, torterarna, terroristerna och dess anhängarsvans av främst familjer är ett svenskt ansvar. Skälen som anges är att dessa har radikaliserats i Sverige och i en mening kan det stämma. Men radikaliseringen har bara skett i Sverige territoriellt sett. I praktiken har den skett i de enklaver som utvecklats i särskilt utsatta områden i anslutning till moskéer med radikala budskap. Områden som inte längre i egentlig eller praktisk mening är en del av Sverige längre. Där, och kanske framför allt på internet, har radikalisering och indoktrinering skett. Inte alltid, men tillräckligt ofta, med familjernas goda minne har unga kvinnor och män funnit att ett liv i IS kalifat är ett bättre liv än det i Sverige.

Rashid Musa, ordförande för Sveriges Unga Muslimer, har förstärkt denna realitet genom att dels peka på att det i hans och Muslimska Brödraskapets värld endast var ”engagerade ungdomar” som reste till Syrien ”för att hjälpa till” samt att Sverige är en kolonialmakt som kolonialiserat förorterna. En inte orimlig tolkning är att Sverige inte har i utanförskapsområdena att göra längre enligt Musa. Av den anledningen är inte termen ”ta hem” relevant. Den blir än mer irrelevant med tanke på den osäkerhet som råder kring framför allt de yngsta barnens identitet och ursprung.  Evakuering är en mer rättvisande term då Sverige inte längre är ett hem i reell mening. Endast praktisk.

Idag har den norske, nu döda, terroristen Mikael Skråmos svärfar rest till lägret i för att på egen hand försöka evakuera de barn han bara antar är hans barnbarn. Ett antagande där han mycket väl kan göra sig skyldig till folkförbrytelse om han tar fel barn med sig till Sverige. Sverige kan med andra ord hamna i en situation där den svenska regeringen, genom passivitet eller lamt agerande i övrigt, uppmuntra till fler övergrepp samtidigt som regeringen inte har någon plan för hur de skall hantera en situation där ”fel” barn evakuerats till Sverige och ett av barnets biologiska föräldrar dyker upp vid gränsen och kräver återförening när barnet väl fått en svensk identitet. Oavsett relevansen i den. Och söker återförening i just Sverige då Sverige har upphöjt FN:s Barnkonvention till svensk lag.

På samma sätt som eventuella rättsprocesser präglas av handfallen förvirring så präglas evakuering av barnen av detsamma. Krister Thelin, tidigare statssekreterare vid justitiedepartementet samt domare i ICC, har presenterat en lösning på den rättsliga problematiken på Kvartal. I stället för att försöka skapa en särskild internationell tribunal bör Sverige inom EU:s ram se till att brottsundersökningar sätts i gång och att en särskild EU-domstol på plats får behandla alla EU-medborgares processer

Sverige ligger idag minst fem år efter många andra länder i det att samröre med och deltagande i terroristorganisationer inte är kriminaliserat. En kriminalisering måste ske, men inte genom att anta det regeringsförslag som underkänts av Lagrådet. Men trots de svenska bristerna pekar Thelin på en lösning som, även med dagens regelverk, kan utvidgas till att omfatta det initiala omhändertagandet av barnfamiljerna.

Inom ramen för biståndsbudgeten och anslaget till Sida är det fullt möjligt att allokera resurser för att upprätta ett separat läger för IS-anhängares familjer för att under rättsäkra och rimliga humanitära förutsättningar dels ge barnen en initial vård, dels utreda vilka som är deras föräldrar och till vilket land en eventuell framtida evakuering skall ske. För den andra delen av problematiken, den som har att hantera de IS-anhängare som gjort sig skyldiga till brott av olika karaktär, finns den lösning som Thelin pekat på.

Kriminalvårdens internationella verksamhet utgörs dels av internationella kontakter inom myndighetens ordinarie verksamhet, dels av internationell biståndsverksamhet inom den civila krishanteringen, finansierad via utrikesdeparte- mentet och bilateralt utvecklingsarbete med finansiering av bland annat SIDA. 

I ett långsiktigt perspektiv ska det arbete som sker inom ramen för civil krishantering upprätthållas och fortsatt bedrivas med hög kvalitet. Myndighetens insatser ska särskilt inriktas på frågor som rör intagnas livsvillkor, jämställdhet, barns rättigheter, dynamisk  säkerhet, frivård samt arbete för att motverka våldsam extremism. Kriminalvården har redan ett utvecklat samarbete med multilaterala organisationer som t ex. OSSE, FN och EU genom sekondering av kriminalvårdsexpertis. 

Kriminalvården planerar redan idag för utvecklingsinsatser vad gäller utbildningen Regional Corrections Training Model. Satsningen syftar till att stärka främst fransktalande afrikanska länders egen förmåga och kapacitet inom respektive länders kriminalvård. De länder som valts ut för samarbetet är de som själva uttryckt behov. Dessa länder bistår även med merparten av personalen i FN-insatsernas kriminalvårdskomponenter. Detta program kan med viss fördel vidgas till att omfatta även lägren i Syrien som kontrolleras av kurdiska styrkor.

Det bör anses som rimligt att de kurdiska styrkorna, och i detta fall det autonoma kurdiska Irak, skulle välkomna ett sådant stöd under förutsättning att Sverige och EU ställer tillräckliga resurser för att bygga upp en adekvat infrastruktur i form av separerade läger för olika kategorier.

Lösningarna finns redan på bordet för regeringen att ta ställning till. Och genom att använda biståndsbudgeten så som avsetts, inklusive den struktur som finns inom Kriminalvårdens verksamhet, kan Sverige gå från att vara ett land där evakuerade IS-anhängare görs till ikoner till att bli det land som driver på för en rättssäker process där såväl offrens, barnens och de misstänktas perspektiv och rättigheter tas tillvara.

En lösning där IS-bödlarna och dess anhängarsvans med barn kan separeras från offren och där sedan de yngsta barnen, som inte lidit någon större eller irreparabel skada, sedan kan evakueras från området. Allt går att hantera. På plats. Och inom ramen för idag rådande regelverk och strukturer.

Och: Det heter “eventuellt evakuera”. Inte “ta hem”. I varje fall tills Sverige är på säkra sidan om vilka det är frågan om.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se