Institutet för framtidsstudier målar en glättig bild av integrationen av migranter

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se®
  • Måndag 15 apr 2019 2019-04-15
E-post 1018

Institutet för framtidsstudier och forskaren Bi Puranen presenterade i förra veckan en ofärdig rapport som gav en glättig bild av integrationen. En bild som inte bekräftas av vare sig tidigare närliggande svenska studier som internationella. Trots att studien blir klar först i maj presenteras den nu med färdiga trycksaker färdiga att distribueras. Lagom till valrörelsen kommer den bli ett inslag i debatten då integration är en av väljarnas viktigaste frågor. Puranens preliminära slutsatser av den ännu inte färdiga rapporten sticker dessutom av från tidigare motsvarande samtidigt som hon inte vill kännas vid att det finns andra och färdiga studier, både svenska och europeiska, som landat i andra slutsater.

Utomeuropeiska invandrare känner sig hemma i Sverige. Det visar, vad Institutet för Framtidsstudier IFFS påstår, en unik studie där över 6 000 migranter har deltagit. Utbildning gör att deras värderingar blir mer lika övriga svenskars men undersökningen visar också på fortsatt stora skillnader i synen på familj och sexualitet.

Artikeln som ljudfil

Bland annat framkommer i rapporten att lågutbildade känner sig mer hemma än högutbildade, äldre mer än yngre och män mer än kvinnor. En tolkning av detta är att om man är lågutbildad eller äldre har man upplevt en väsentlig förbättring i Sverige i jämförelse med hur villkoren var i ursprungslandet.

Däremot skiljer de sig kraftigt från majoritetsbefolkningen vad gäller tolerans för homosexuella, synen på sex före äktenskap liksom synen på skilsmässor, aborter och prostitution. Många anser också att kvinnors jämställdhet gått för långt i Sverige. Hela 65% anser att det helt eller delvis är sant att det är mannens ansvar att försörja familjen. En tredjedel anser också att invandringen till Sverige borde minska.

Vid sidan av det faktum att fler än förväntat känner sig hemma i Sverige, är det tre resultat som förvånar den ansvarige forskaren docent Bi Puranen:

  1. Män känner sig mer hemma i Sverige än kvinnor,
  2. Äldre känner sig mer hemma än yngre
  3. Och lågutbildade känner sig mer hemma här än de med hög utbildning.

Data från undersökningen ger inga svar på varför men Bi Puranen ser flera tänkbara förklaringar. De äldre får en omsorg de aldrig skulle ha fått i sitt hemland – något som till och med kan förlänga deras livstid. De lågutbildade får en chans till ny kunskap och högre livskvalitet, medan de högutbildade riskerar att förlora den position de haft tidigare i livet. Männen har inte längre samma press som familjeförsörjare medan kvinnorna kan hamna i dubbelarbete när de förväntas både ha ett jobb och huvudansvar för barnen säger hon till Dagens Nyheter.

Rapporten är inte klar men trots detta har Institutet för Framtidsstudier låtit ta fram trycksaker med de ofullständiga slutsatserna lagom till valrörelsen börjar till valet till EU-parlamentet. 

Efter att Dagens Nyheter presenterat nyheten om den ofärdiga rapporten följde Sveriges Radio upp det i torsdagens Studio Ett. Journalisten och författaren Per Brinkemo gav sin syn och påpekade att just bibehållandet och utvecklingen av hedersperspektivet är en av de viktigaste indikatorerna på hur integrationen fungerar. Att uppge sig vara trygg i Sverige innebär inte att den enskilde anammat svenska värderingar utan är ett svar på hur trygg den enskilde upplever sig i sin kontext.

Nedan inslaget i Studio Ett:

Om trygghet är ett mått på integration så borde Sverige inte ha de problem som Sverige har med hederskultur och radikaliserade religiösa miljöer.

I normalfallet i forskning inom alla områden redogör forskaren för tillgänglig och relevant forskning på området vilket är flera i detta fall:

  • Studien Oskuld och heder – En undersökning av flickor och pojkar som lever under hedersrelaterad kontroll i Stockholms stad – omfattning och karaktär (Schlytter et al., 2009),
  • Studien Gift mot sin vilja (Ungdomsstyrelsen, 2009). Forskarna undersökte situationen för ungdomar från 16 till 25 år i frågan om arrangerade äktenskap mot en parts vilja, samt kunskapsbehovet och kompetensen hos relevanta myndigheter. Kartläggningen drar slutsatsen att cirka 70 000 unga i åldrarna 16–25 år inte upplever att de är helt och hållet fria att själva få välja sin framtida äktenskapspartner. Av de kartlagda 70 000 oroade sig 8 500 individer ofta över sin livssituation.
  • 1200 – En kartläggning av attityder till samt förekomsten av diskriminering och förtryck i hederns namn bland 1200 ungdomar och 50 föräldrar i Göteborg. Från 2016,
  • 1100 – En kartläggning i Stockholm. En kartläggning av förekomsten av diskriminering och förtryck i hederns namn bland 1100 ungdomar och 50 talet föräldrar,
  • Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar. En kartläggning i Göteborg, Malmö och Stockholm 2017–2018 gjord vid Örebro Universitet,
  • Ung 018 – En kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck bland unga i Uppsala.

Det samlade antalet respondenter och djupintervjuer i ovan undersökningar överstiger vida  totalt de antal respondenter som IFFS nått i sin studie.

Samtliga dessa undersöknigar, speciellt de 1100- samt 1200-undersökningar som Varken Hora Eller Kuvad, VHEK, genomförde adresserar de bredare tillitsperspektiv samt graden av kulturell och religiösa faktorer som Puranen menar annars är unika för hennes och Institutet för Framtidsstudiers undersökning.

Trots att Puranen själv sitter med svaren landar hon inte i de slutsatser som ovan gjorda svenska studier resulterat i och inte minst professor Paul Collier vid Oxford University kommit fram till i sina europeiska studier. I Colliers bok Exodus redogörs bland annat de tyska resultaten av motsvarande undersöknnigar som Puranen menar är unika och som även finns i GLOBSEC Policy Institute rapport om radikalisering som presenterades 2018.

Samtliga tidigare svenska och internationella studier pekar på att;

Första generationens migranter känner, precis det som Puranen kommit fram till, en stor tacksamhet till sitt nya hemland och därmed hög tillit och lojalitet. I denna grupp återfinns, helt naturligt, de med lägre utbildning och högre ålder. Fortfarande helt i linje med svaren på Puranens enkät. 

I den andra generationen, den grupp svenskfödda med en eller två utrikesfödda föräldrar sjunker tilliten enligt Puranens enkätsvar och med tillit och nöjdhet även identifikationen med ett ”vi”. Att Sverige skulle vara ”hemma”. Inte heller dessa resultat är nya på något sätt utan återfinns i dels 1100- och 1200-studierna men framför allt i Paul Colliers och GLOBSEC material.

Vartefter den andra generationen, som fått högre utbildning än tidigare generationer i sina respektive familjer, väl ska etablera sig på arbetsmarknad och inte alltid lyckas har internationella studier, och svenska, märkt av en lägre tillit och ökad radikalisering i gruppen. Den ökade religiösa och kulturella radikaliseringen bland andra generationens migranter som inte lyckas etablera sig ordentligt på arbetsmarknaden är tydlig i såväl 1100- som 1200-rapporterna som såväl Paul Colliers och GLOBSEC:s samlade material.

Det är ingen slump att många av IS-terroristerna med svenskt ursprung kom just från gruppen andra generationens migranter. En slutsats som även Puranen borde kunna dra från sitt underlag. Det är inte heller någon slump att många hederskulturella övergrepp förstärks i gruppen andra och tredje generationens migranter.

Det är inte ovanligt att andra generationens migranter blir mer konservativa och radikala än sina föräldrar. Sverige levererade inte svaret på deras frågor eller kunde möta deras behov varför dessa då kommer att bilda en starkt romantiserad bild av sina föräldrars ursprungsländer, länder de kanske aldrig satt sin fot i. Detta förklarar dels det stora antalet svenska IS-anhängare, dels varför hedersrelaterade övergrepp lever kvar i framför allt utsatta och särskilt utsatta områden.

Det som är positivt med Bi Puranens och IFFS rapport är att det är ytterligare en svensk studie av andra generationens migranters värderingar som kommer från en kulturellt sett avlägsen region. Dessa studier har tidigare endast funnits i Europa. I Europa studerar forskare nu hur tredje och fjärde generationens migranter från Mellanöstern och Afrika integreras i samhället. Detta säger en del om hur hopplöst långt efter Sverige är och hur stigmatiserat forskningsområdet är.

Att en ofärdig rapport om en av de högst prioriterade väljarfrågorna, integrationen, presenteras som nyhet med informationsmaterial när endast sex veckor återstår fram till EU-valet bör väcka viss misstänksamhet. Framför allt när den bitvis glättigt vinklade bild som IFFS och Bi Puranen presenterar i materialet inte helt korresponderar med vare sig med tidigare svenska studier eller internationella.

Även om fakta finns i IFFS material som bekräftar de internationella erfarenheterna väljer Puranen att måla en bitvis rent glättig bild som riskerar att leda svensk integrationspolitik och debatt in på fel spår. Hade Puranen dessutom redogjort för samt vägt in tidigare svensk och internationell forskning i samma och närliggande forskningsfält hade bilden med stor sannolikhet modifierats.

Tvärtom kommer Puranens rapport med det redan framtagna informationsmaterialet med en sannolikhet gränsande till visshet att användas som slagträ för de som vill fortsätta förneka och relativisera förekomsten av hedersrelaterat våld och förtryck och fortsatt radikalisering i utsatta och särskilt utsatta områden genom att, för att citera Puranen själv:

“Det viktiga är att det rör på sig”.

Med en sannolikhet gränsande till visshet ett argument som kommer användas av apologeter för att döda all integrationsdebatt fram till valet till Europaparlamentet den 26:e maj.

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se