Kampen mot IS – En värld i otakt

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se
  • Tisdag 2 apr 2019 2019-04-02
E-post 565

Problemen med IS-återvändarna och deras familjer är ett problem som plågar inte bara hela västvärlden utan i allra högsta grad länderna i MENA. Svårigheterna att deradikalisera och straffutmäta dessa terrorister ställer såväl rättssystem som omsorgssysem inför problem av tidigare inte skådat slag.

Artikeln som ljudfil:

Stockholms stad har hittills identifierat 19 individer som återvänt från terrorgruppen IS, och som kan misstänkas för krigsförbrytelser eller folkmord.

– Det kan handla om socialtjänsten, att de delger information som de sitter på, om individer, som jag vill kalla mördare, som har deltagit i just strider och återvänt. Och delgett det till Säkerhetspolisen så att de kan börja öppna upp utredningar säger Anna König Jerlmyr, M, i Ekots Söndagsintervju.

Samarbetet innebär att Socialförvaltningen nu blir skyldiga att lämna information till polis och åklagare vid misstänkta krigsförbrytelser, för att lättare få dem dömda. Sammanlagt 39 orosanmälningar om barn med koppling till återvändare från IS-områden har kommit in till socialtjänsten i nordvästra Stockholm. Det är stadsdelarna Spånga-Tensta och Rinkeby-Kista som uppger att man inlett ett arbete med barnen och deras familjer.

Problemen med IS-återvändarna och deras familjer är ett problem som plågar inte bara hela västvärlden utan i allra högsta grad länderna i MENA. Svårigheterna att deradikalisera och straffutmäta dessa terrorister ställer såväl rättssystem som omsorgssystem inför problem av tidigare inte skådat slag. 

Det finns idag ingen empiri att stödja sig på och samtidigt som Sverige ligger sist i lagstiftningsarbetet mot terrorism så har ingen forskning skett alls på området i Sverige,  Snarare har forskningen inom humaniora och samhällsvetenskap hållits tillbaka av politiska skäl och prioriterat forskning inom rasism och intersektionalitet. Ansvarig för stora delar forskningsinriktingen vid Vetenskapsrådet var under förra mandatperioden professor Ulf Bjereld, Socialdemokrater för Tro och Solidaritets ordförande.

Intersektionalitet

Intersektionalitet är ett analytiskt perspektiv som vill uppmärksamma hur relationer av överordning och underordning skapas och upprätthålls i samspel mellan bl.a. ras/etnicitet, kön/genus, funktionsvariationer, klass, ålder, sexualitet och religion. Intersektionalitet avser studiet av diskriminering och förtryck i snittet eller skärningen (engelska intersection) mellan maktrelationer.

Begreppet användes först inom den antirasistiska feminismen i Nordamerika och har fått stor spridning såväl i den akademiska forskningen som i den politiska debatten om diskriminering även i Sverige där begreppet introducerades av postkolonialt inspirerade forskare såsom Paulina de los Reyes, Irene Molina och Diana Mulinari.

Ur ett internationellt perspektiv ligger Sverige – i viss mån tillsammans Belgien – tveklöst sist i implementeringen av relevant lagstöd men även i termer av att börja arbeta med avradikaliseringsprocesserna. Det går tydliga skiljelinjer mellan länderna som i praktiken kan delas in i tre eller fyra grupper.

De som kommit längst i arbetet mot terrorism är några av de forna europeiska kolonierna såsom till exempel Marocko och Nigeria. Bägge länderna är sedan flera decennier svårt härjade av religiöst motiverad terrorism och som tidigt, i Marocko 2003 efter Casablancabombningarna, införde olika lagrum och fick de repressiva delarna på plats. I såväl Marocko som Nigeria är det förbjudet att vistas i områden som kontrolleras av terrorklassade organisationer som IS eller Boko Haram. Att resa till Syrien eller uppehålla sig i IS-kontrollerade områden i Norra Nigeria utan legitima skäl renderar i upp till tio års fängelse. Likaså aktiviteter som kan tänkas stödja IS eller Boko Haram ger motsvarande straff. Som till exempel finansiering, rekrytering eller att ge terrorister hjälp när de återvänder. Marocko har goda erfarenheter av de snabbt införda repressiva lagarna då landet idag är ett av de säkrare i Afrika. I Nigeria är effekten svårare att mäta då landet, som bedöms vara Afrikas rikaste på naturtillgångar, lider svårt av korruption.

Saudiarabien, även de tidigt ute, har haft en repressiv lagstiftning men mot det mesta och ofta godtyckligt tollkad över tid men har ett deradikaliseringsprogram som nått vissa effekter. Men endast vissa, svårigheterna är enorma samtidigt som det har visat sig finnas ett behov av att hålla tidigare jihadister under övervakning i praktiken livet ut på grund av den höga återfallsrisken. De höga kostnaderna för det saudiaska konceptet omöjlgiggör att länder som Afghanistan, Syrien, Iraq eller andra i MENA-regionen kan dra några som helst erfarenheter av det.

Den andra gruppen länder är de forna kolonialmakterna vilket Chris Forsne på Ledarsidorna.se beskrev i gårdagens artikel. Främst Storbritannien, Spanien, Portugal och Frankrike var snabbt ute med skärpt lagstiftning då minnet av kolonialkrigen, som i vissa fall hade en etnisk komponent, fortfarande lever kvar. Frankrike är vid sidan av Storbritannien det land som kommit längst i att börja söka lösningar för hur att hantera återvändarna. Scotland Yard, för att ta ett brittiskt exempel, har börjat hantera vissa starkt radikaliserade klaner med de verktyg som annars används för att bekämpa organiserad MC-relaterad brottslighet med spärr av bland annat banktillgodohavanden och andra verktyg. Något som visat sig effektivt.

Dessa länder famlar sig fram fortfarande. Men under en livlig och fördomsfri debatt. På det preventiva området har den första och andra kategorin länder dock kommit i praktiken lika långt i sin lagstiftning. De delar en tidig insikt om både hotbild och komplexitet.

MUSLIM AID

Brittiska Muslim Aid är ett exempel på en organisation som 2017 fick sina tillgångar frysta efter att ha avslöjats med bland annat finansiering av IS-resenärer. Hela brittiska Muslim Aids styrelse och ledning ersattes av en ny varvid de fick tillaka sina rättigheter under övervakning. Även svenska Muslim Aid har kopplingar till IS-rekrytering.

Ahmad Qadan, aktiv i Muslim Aid, var den förste att dömas enligt de sedan 2016 införda terroristlagarna. Han döms för att offentligt ha uppmanat till terroristbrott och att ha bett andra att ansluta sig till terrororganisationerna och att skänka pengar som skulle användas för att köpa vapen. Qadan överklagade tingsrättens dom till hovrätten som fastställdes i november 2017 till sex månaders fängelse.

Kända namn i  Svenska Muslim Aids ledning är den förre bostadsministern Mehmet Kaplan samt Kajs Atallah. Atallah som utöver sitt arbete i Muslim Aid är aktiv i SUDC, Swedish United Dawah Center, som representerar och sprider en salafistisk tolkning av Islam och är kopplad till den numera kända moskén i Gävle med Abo Raad som främsta företrädare. Abo Raad är senast känd för att ha hotat en journalist vid Gefle Dagblad vilket föranlett en polisanmälan.

Ahmad Qadan dömdes till sex månaders fängelse i Sverige för att ha finansierat och uppmuntrat till att ansluta sig till IS, ett lagrum där fängelse kan utdömas till maximalt två år. I Storbrttannien ligger straffet för motsvarande brott på mellan fyra och femton år enligt Counter Terrorism and Security Act.

Den tredje kategorin länder är länder som Nederländerna, Norge och Danmark som införde sina lagar under senare delen av 2010-talet. Norge har sedan 2013 i praktiken samma lagar som Marocko men med 1/3 lägre straffsatser samt att vistelseförbudet i terrorist-kontrollerade områden inte finns. Ännu. 

Norge och Danmark påbörjat en debatt som syftar till att införa lagar om reseförbud till länder eller områden som domineras av terrororganisationer om inte resenären kan redovisa legitma skäl och styrka att resan inte syftar till stöd för terrorism i någon form. Tyskland införde denna form av lagstiftning som en konsekvens av attackerna i Paris 2015 och sedan 2017 är det förbjudet för tyska medborgare att resa till områden som kontrolleras av ISIS, Boko Haram eller andra liknande terrororganisationer.

I samtliga länder i de tre första kategorierna går lösningarna eller debatten nu mot att helt isolera IS-återvändarna från övriga samhället, oavsett vilken roll de haft eller heller vilken ålder de råkar vara i om de hunnit fylla två år. Den lägsta ålder där kraftiga trauman kunnat mätas.

Dessa länder har, eller står i begrepp, att införa så kallade Magnitskijlagar. Ett effektivt verktyg i arbetet mot terrorism visar bland annat de brittiska erfarenheterna. Något som Sverige inte har för avsikt att införa vilket på sikt kan öka motivationen att etablera olika funktioner i en terrororganisation i Sverige.

Mer läsning: Regeringens terrorlagar blir till stoft när de kommer i kontakt med verkligheten.

I den fjärde kategorin återfinns Sverige. Som inte i egentlig mening gjort någonting i jämförelse med övriga världen. Sverige lider fortfarande efter det att justitieminister Morgan Johansson under hans tid som ordförande Justitieutskottet 2013 med bland annat stöd från Miljöpartiets Maria Ferm stoppade det enda initiativ som lades i riksdagen till att utreda lagarna mot terrorism. Denna våta filt lades över det svenska parlamentet vid samma tidpunkt som  Norge införde sina lagar som mer harmonierar med övriga EU.

Maria Ferm är idag en av statsministerns två statssekreterare i Statsrådsberedningens samordningskansli, den enhet som samordnar departement och lagförslag samt i praktiken sållar vilka ärenden som skall tas upp på regeringssammanträdena. Maria Ferm stoppade bland annat Sveriges underskrift för dryga två veckor sedan till det tyska EU-initiativ för att börja kunna koordinera EU:s återvändandeprogram av migranter som fått avslag på sina asylansökningar.

Det finns med andra ord goda skäl att ifrågasätta dagens svenska regering, men även opposition i form av den numera splittrade Alliansen. När de forna kolonierna i Afrika, som annars ligger långt efter i industriell utveckling, tycks inse hotet från terrororganisationer som IS bättre. Dessa länder vidtar de åtgärder som visar sig fungera först av alla och som därefter följs av först kolonialmakterna och sedan av de länder som på ett eller annat sätt omfattades av andra världskriget. Sist, i någon form av ensamt majestät, återfinns Sverige.

Ett Sverige som i första hand tycks göra intersektionella studier för att först därefter, men bara kanske, i omskrivna termer ta sig an det reella hot som det mördarmaskineri IS representerar.

Ett IS som nu sänder tillbaka tvååringar med sina mödrar som visar upp sådana trauman att den franska psykiatrin tvekar om dessa någonsin kommer gå att rehabilitera. Om det inte är bättre för både barn och föräldrar att de finner sin framtid i något annat land som passar deras skruvade religiösa uppfattning bättre. Eller om de ska tillåtas stanna i till exempel Frankrike och finna att deras framtid i det land de hatar så innerligt ligger i en avstängd zon för att inte utsätta resten av befolkningen för fara.

I Frankrike, och resten av Europa och världen, debatteras dessa frågor i varierande faser av mognad och kunskap. Till skillnad från Sverige som är kvar i en urvattnad lagstiftning, misslyckade lagrådsremisser samt forskning och debatter om intersektionalitet.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se