Lokalvalet i Turkiet svårt bakslag för president Erdogan

Blå Moskén, Istanbul.
  • Torsdag 18 Apr 2019 2019-04-18
E-post 508

I borgmästarvalet i Istanbul har oppositionskandidaten Ekrim Iamoglu efter en långdragen rösträkning och även en omräkning av rösterna utropats till segrare i borgmästarvalet. Med en så pass snäv marginal som valet vanns med är det rimligt att anta att Erdogan, AKP och det Muslimska Brödraskapet med alla medel och på alla fronter kommer göra vad de kan för att ifrågasätta Ekrim Imamoglus legitimitet som borgmästare i det som är juvelen i Turkiets krona och länken till dess historia som stormakt.

Redan på valnatten konstaterade valmyndigheten att Imamouglu fått fler röster, men regeringspartiet AKP ville inte erkänna att den egna kandidaten blivit besegrad.

Artikeln som ljudfil:

Hur AKP ställer sig till förlusten är oklart. De har tidigare krävt att hela valet ska göras om eftersom de menar att det förekommit oegentligehter. Så sent som under gårdagen ansökte AKP:s koalitionpartner MHP, där de ultranationalistiska fascistiska Grå vargarna ingår, om ”ett extraordinärt ingripande” av domstol för att ogiltigförklara valet i Istanbul.

Förlusten är ett svårt bakslag för Erdogans AKP.  Framförallt är det ett underkännande av partiets ekonomiska politik från väljarna och att just Istanbul som varit ett troget AKP fäste väljer att stödja huvudkonkurrenten svider nog rejält.

Ekrim Imamoglu, som nu utropats till vinnare, tillhör det Republikanska folkpartiet, förkortat CHP och är det äldsta politiska partiet i Turkiet, officiellt grundat i september 1923 av Kemal Atatürk. Partiet hade under 1900-talet en enorm betydelse för skapandet av det moderna Turkiet, inte minst för dess sekulära, republikanska värderingar.

Valet av Ekrim Imamoglu som borgmästare i Istanbul är av stor symbolisk betytelse. Istanbul, eller tidigare Konstantinopel, är Turkiets största stad med ett strategiskt läge i Bosporen och en symbol för Turkiets historia som stormakt.

Istanbul KONSTANTINOPEL

Istanbul, tidigare Konstantinopel och på fornnordiska även känd som Miklagård, (stor handelsplats).

Kejsaren Konstantin den store döpte staden till Nova Roma (Nya Rom), när han år 330 flyttade Romarrikets huvudstad från Rom till det rika Byzantion, den gamla grekiska staden vid det strategiska södra inloppet till Bosporen. Byzantion hade grundats redan omkring 660 enligt vår tideräkning av grekiska kolonisatörer, men med status som Romarrikets huvudstad expanderade Nova Roma mycket kraftigt. Staden fick genast namnet Konstantinopel i folkmun, och hade hundra år efter sin utnämning till huvudstad mer än en miljon invånare.

Konstantinopel blev huvudstad i Östromerska riket när Romarriket i praktiken delades i en östlig och en västlig del år 395. Östrom är ursprunget till den statsbildning som konventionellt benämns Bysans eller Bysantinska riket, men som är det romerska rike som blev kvar efter Västromerska riket kollaps under 400-talet. Bysans huvudstad Konstantinopel stod emot den islamiska-osmanska expansionen ända fram till 1453. Under hela denna tid uppfattade rikets invånare sig själva som romare.

Istanbuls läge, den stad som ligger i två världsdelar (Asien och Europa) gör staden till en central symbol för Turkiets stormaktsambitioner. Med Hagia Sofia, en av världens äldsta byggnader, och Den Blå Moskén utgör Istanbul samtidigt den starkaste religiösa symbolen i Turkiet.

Förlusten är inte bara en stor förlust för Turkiets president Recep Tayyip Erdogan utan även för Muslimska Brödraskapet. AKP, det regeringsbärande partiet, är i praktiken att betrakta som Muslimska Brödraskapets politiska gren och kommer även få vissa följdverkningar för de svenska socialdemokraterna.

Även om Socialdemokraterna genom socialistinternationalen och CHP långa historia som ett sekulärt socialdemokratiskt parti haft naturliga och historiska kopplingar har Socialdemokraterna på senare tid utvecklat allt närmare relationer med Muslimska Brödraskapets och Erdogans AKP.

Miljöpartiet har mycket nära förbindelser med AKP, främst genom dels Mehmet Kaplan, dels genom Ibn Rushd förbundsrektor Omar Mustafa sedan många år tillbaka genom studieresor och annat. En inte onaturlig utveckling då det postmarxistiska religiösa inslaget i bägge partierna ökat. I Socialdemokraterna sedan Mona Sahlins tid som ordförande och i Miljöpartiets fall seda duon Maria Wetterstrand och Peter Eriksson var språkrör. I det senare fallet kom den tendensen att öka markant när Mehmet Kaplans protegé Gustav Fridolin blev språkrör.

Sedan det svenska riksdagsvalet 2018 rapporteras dessutom att Socialdemokraternas utrikespolitiska enhet, Olof Palmes Internationella Center speciellt skall inrikta sig på att stärka relationen mellan Socialdemokraterna och AKP ytterligare.

Valresultatet i lokalvalet i Istanbul kan vara tecken på en vindkantring i turkisk inrikespolitik och även om marginalen var snäv, mindre än en halv procent, mellan kandidaterna med 48.79% för CHP:s Ekrim Imamoglu och 48.51% AKP:s kandidat så kantrar nu vinden i Turkiet. Dock är det på tok för tidigt att räkna ut Recep Tayyip Erdogan och den kontroll han utövar på Turkiet tillsammans med det Muslimska Brödraskapet.

Med en så pass snäv marginal som valet vanns med är det rimligt att anta att Erdogan, AKP och det Muslimska Brödraskapet med alla medel och på alla fronter kommer göra vad de kan för att ifrågasätta Ekrim Imamoglus legitimitet som borgmästare i det som är juvelen i Turkiets krona och länken till dess historia som stormakt.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se