Gatlopp för naken kung

Emanuel. Macron. © Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se®
  • Torsdag 2 Maj 2019 2019-05-02
E-post 575

Hjärnskakningar, ögonskador, drygt 200 arresteringar. I täten på årets Första majdemonstration i Paris gick rader av svartklädda ligister ur det ökända Black Blocks. De följdes av stora grupper av Gula västar. Först på tredje plats kom de traditionella fackföreningsmedlemmarna.

Artikeln som ljudfil

7400 poliser, motsvarande en tredjedel av hela Sveriges polisstyrka, var utkommenderade att bevaka demonstrationsvägen i Paris. Demonstranterna var mellan 40 och 80 000 beroende på vem som räknade.  Men trots att den massiva polisstyrkan kunde begränsa skador längs kortegevägen framstod det inte som en seger för inrikesministern eller presidenten utan snarast som ännu ett bevis på den spända och politiskt farliga situation som råder i Frankrike idag. Och ännu ett bevis på hur Emmanuel Macron inte klarat  övergången mellan att vinna ett val och styra ett land.

Det började som en osannolik framgångssaga. Våren 2017, bara 39 år gammal, vann Emmanuel Macron det franska presidentvalet och kunde en månad senare placera sitt eget nybildade parti LREM med en överväldigande majoritet i parlamentet.

Hyllad i fransk och internationell media skulle han modernisera ett i grunden konservativt  och privilegietyngt samhälle. Macrons raketkarriär innebar också att de traditionella partierna, från socialisterna till vänster och till det konservativa republikanska partierna, slogs sönder. Det enda parti som någorlunda kunde bjuda honom motstånd var Marine Le Pens Nationella Fronten, numera omdöpt till Nationell Samling, RN.

Men vid närmare granskning valdes Macron bara av 44 procent av de röstberättigade och åtskilliga av dem påpekade att de enbart röstade på honom för att stoppa motkandidaten, Marine Le Pen.

Men den unge statschefen var mediernas gunstling och det första året sågs han som en symbol för det Frankrike som ville modernisera. De anhängarna som valts in i Nationalförsamlingen var alla till förvillelse lika, framgångsrika teknokrater i 40-årsåldern, oftast utan politisk erfarenhet, och med storstadsbakgrund. Det skulle stå sig dyrt senare under mandatperioden.

För Emmanuel Macron var uppdraget Frankrike inte stort nog. Lik en sentida Napoleon försökte han utöka sina gränser och som medel vinna Merkels stöd för ett ökat federativt tänkande inom EU och med  honom själv som förgrundsgestalt.

Det höll ett tag. Men exakt för ett år sedan, den 1 maj 2018, kom startskottet för vad som skulle bli  Macrons fall i onåd. Hans livvakt och förtrogne Alexandre Benalla slog ner demonstranter i Quartier Latin i centrala Paris. Uppgifterna skulle spridas i media och avslöja ett system av favoritism och dåligt styre som raserade bilden av Macron och hans innersta krets.

Under hela hösten 2018 förföljde den så kallade Benalla-affären Emmanuel Macron.Lögner, vapen, privilegier och rådgivare i Elyséepalatset som kom att lämna sina tjänster för att inte dras för  djupt in i härvan.

Sedan kom explosionen av socialt missnöje inför planerade höjningar av skatten på bensin och diesel. De Gula Västarna, som nu i över ett halvår blockerat såväl rondeller som stadskärnorna i en rad städer under varje lördag. Ett missnöje som vuxit och utökats till krav på en förbättrad demokrati och ett stopp av nedskärningar av service som skolor och sjukhus ute i landet.

I ett desperat försök att stävja missnöjet och vända situationen till egen fördel beslutade Emmanuel Macron att iscensätta vad som kallades Den Stora Debatten. Ett landsomfattande nätverk av samtal – inom ämnesområden som var bestämda i förväg. Själv tog han tillfället i akt och reste runt och höll i en mängd av dessa debatter som då TV-sändes. Resultatet var att fransmännen insåg att de aldrig var frågan om öppna debatter utan flera timmar långa föreläsningar av Macron, bara avbrutna av timida frågor som oftast viftades bort.

Slutsatserna som statschefen drog av de debatter som organiserats runt om i landet skulle presenteras för hela folket i en högtidlig TV- sändning.Bara timmarna före sändning fick den ställas in. Notre Dame brann.

Förts flera veckor senare sändes istället en två och en halv timme lång presskonferens med en rad åtgärder, bland annat skattesänkningar för medelklassen och nedläggningen av den anrika högskolan Ecole Nationale d´Administration, ENA. Ingen förstod varför ENA skulle läggas ner men det skulle antagligen ses som en gest för att bryta det elitsamhälle som Macron och en rad av hans ministrar själva var en del av.  Greta hade däremot inget inflytande över Macrons tankar, miljöfrågor var i stort sett frånvarande bland presidentens reformer.

Idag står Macron där avklädd. Av hans omfattande reformprogram bidde en tumme, Merkel och övriga européer har tackat nej till hans storslagna idéer, han har inte lyckats stoppa den sociala oron och arbetslösheten är fortsatt hög på runt 9 procent. Förortsproblemen i Frankrikes ”no go zoner” områden har inte förbättrats, islamiseringen fortsätter och nu vill man begränsa migrationen. Islamism och IS återvändare står högt på listan över vad fransmännen fruktar – förutom de frågor Gula Västarna redan förde fram för ett halvår sedan: ökad köpkraft och bättre demokrati.

Vad ska han göra nu? Han är alltmer jagad. Den sociala oron består, hans parti kan möjligen vinna europavalet – men Le Pens parti ligger jämsides. Han ses alltmer som en arrogant, men briljant, översittare. De radikala förändringar han utlovade, inklusive stora personalneddragningar inom offentlig sektor, har lagts på is. Mediakåren börjar nyktra till kritiserar honom allt oftare. Benallaaffären är långt ifrån avslutad.

Och kvällen då Notre Dame brann gjorde  Emmanuel Macron alla fel i boken och visade än en gång att vinna ett val är en sak , att styra klokt en annan. Presidenten gick inte bara ut och vädjade om privata pengar för att återuppbygga Notre Dame, vilket ledde till att pengar strömmade in från Frankrikes så hatade miljardärer. De som av De Gula Västarna anklagas för att slippa undan skatt. Macron fick också idén att utlysa en arkitekttävling för en ny spira istället för den så världskända ritad av Viollet le Duc som rasade brandnatten. En ny spira till Emmanuel Macrons ära.

Folkets svar? Ett ramaskri.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se