I dessa politiker- och mediaföraktets tider…

  • Söndag 19 Maj 2019 2019-05-19
E-post 263

…ber man oss stötta ett trasigt och maktfullkomligt system och lägga vår röst i kommande EU-val på just det kandidater som partitopp och en handfull stora mediaaktörer valt ut åt oss.

”Toppkandidater” har blivit en utslitet begrepp och innebär att läsare/lyssnare/tittare dag efter dag ska få sig serverat vad Tomas Tobé, Alice Bah Kunke, Helene Fritzon och Fredrik Federley tycker.

Hur ogenomtänkt det än är. Hur lite det överhuvudtaget har att göra med vad som kan och ska genomföras i EU. De flesta partierna har långa kandidatlistor. Röstningen sker nationellt, dvs inte valkretsindelat. Men hur många vet vem som står som nummer 17 på moderaternas lista? Eller 11 på socialdemokraternas?

Regionerna tar fram sina kandidater utifrån regionala resonemang. Så hur många i Nordmaling eller Tanum vet något om den moderata kandidat som Blekinge fört fram som sin? Annat än att det är femtio procents chans att det är en kvinna?  För här talar vi inte om kompetens men om könsfördelning vilket visar på att partiledningen anser att könstillhörighet är viktigare än politiskt innehåll.

I Nordmaling vet man nog mer om den centerpartistiska kommunpolitikern Madelaine Jakobson som står på centerns kandidatlista och vill – typ allt. Hon driver inte en eller två frågor utan går med håven vitt och brett. Å andra sidan kommer hon troligtvis inte till Bryssel. Hon står för långt ner på listan och de stockholmska politikreportrarna har fullt upp med boka upp ”toppkandidaterna”. De politiska partierna i Sverige fruktar eller hoppas att EU valet i själva verket ska bli ett proteströstande mot rådande inrikespolitik.

Men varför toppar de då sina listor med personer som haft tunga – men allt annat än framgångsrika positioner i inrikespolitiken? Få av dem har vare sig kunskap eller kompetens för att bli framgångsrika i de stora politiska spelet i Bryssel. Istället är topplaceringar ett sätt att bli av med folk som blivit obekväma i inrikespolitiken eller som ska tackas för lång och trogen tjänst.

Det är en sak om partierna agerar med denna cynism – men varför köper media upplägget? Det här valet bör vara ett personval. Det är inte utifrån partitillhörighet kandidaterna kan åstadkomma något i Bryssel utan utifrån personliga egenskaper. Kunskap om hur EU och parlamentet fungerar. Kunskap om de ämnen man vill driva. Förmåga att samarbeta i den grupp man kommer att ingå i. Och så vidare.

Årets valrörelse är under all kritik. Entusiasmen hos väljarna i botten. Den enda kandidat utanför partiledningarnas hemmasnickrade topplistor som har slagit igenom och har en chans att kryssa sig in är moderaten Henrik Sundström som står som nummer 25 på just moderaternas lista, lågt placerad på grund av regionpolitiskt maktspel som har föga med EU valet att göra. Han leder på sociala media, skriver på bland annat ledarsidorna.se och har intervjuats av Aron Flam i Dekonstruktiv Kritik flera gånger. Men Public service vägrar uppmärksamma att en kandidat tagit sig så långt utan massivt politiskt och ekonomiskt stöd av partitoppen.

Återstår att se hur mycket årets EU val är ett av partiledningarna bestämt val i god knapptryckaranda. Eller om svenska väljare, som väljarna inte minst i Storbritannien och Frankrike, tänker rösta efter eget huvud.

Ingen hade trott för några månader sedan att Storbritannien, där väljarna nu ska rösta till EU-parlamentet, skulle ha placerat Nigel Farage och Brexitpartiet högst medan Labour och Conservatives rasar. Likadant ser det ut i Frankrike. 34 olika listor slåss om mandaten men chansen ökar dag för dag för att Marines Le Pens parti, omdöpt till Rassemblement National,  vinner över Macrons eget LREM. Desperationen inför att förlora i detta val, som blivit  en folkomröstning om Macrons politik, har fått presidenten att gå ut aktivt som partiledare i valkampanjen. Något som strider klart mot den roll som samlande kraft som en fransk statschef ska ha enligt Femte republikens författning. Macrons agerande möter allt hårdare kritik. Marine Le Pen går nu ut hårt och kräver Emmanuel Macrons avgång om hans parti besegras av hennes eget i EU valet. 

Statsvetarna säger att EU-valet bara är 28 olika nationella val där en EU-flagga sätts eller inte sätts bredvid en partilogga, allt utifrån vilken nisch på integrationsspektrat partiledningen har valt att ställa sig denna gång. Men det är att göra detta val en otjänst. EU-valet hade kunnat vara en diskussion om Sveriges roll i samarbetet. Vilken väg vi vill ta oss fram.

Istället är det bara en projiceringsyta för den inhemska dagsaktualiteten. Tanken med demokrati är att vi ska kunna ha en fungerande debatt om inriktningen på politik som vi faktiskt kan påverka.

Vi förtjänar bättre.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se