Socialdemokraterna, antisemitismen och “the usual suspects”

© Kjell Nillson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se®
  • Fredag 10 Maj 2019 2019-05-10
E-post 1464

Antisemitismen inom Socialdemokraterna är känd även hos partiledningen. Den är inte ny och den började sin styrkeuppbyggnad för snart ett halvt sekel sedan. Med sig in i arbetarrörelsen tog 68-rörelsen inte bara med sig postmoderna analysmodeller utan även en antisemitism som växt fram i mötet mellan postmarxismen, postkolonialismen och religiösa vanföreställningar.

Socialdemokraterna har större problem med att bli avslöjade med att ha medlemmar med antisemitiska vanföreställningar än antisemitismen i sig. Antisemitismen och hat mot olika minoritetsgrupper inom Socialdemokraterna är inte ny och inte okänd för partiledningen. I partiet finns en tendens att se bort när den sticker fram. Något som fått socialdemokraterna att tappa det mesta av sin trovärdighet i kampen mot antisemitism. Alldeles oavsett Stefan Löfvens personliga inställning.

Artikeln som ljudfil:

Men partiet behöver inte att förhålla sig till vad Stefan Löfven har för åsikter i frågan. Det är tvärtom. Det är Stefan Löfven som har att förhålla sig till medlemmarna. Det är även därför personer som tydligt sätter sig emot antisemitism och hedersrelaterat förtryck saknar stöd i partiledningen och det Verkställande utskottet.

Statsministern fick 2017 en direkt fråga om antisemitismen i Malmö i riksdagens frågestund av ledamoten Boriana Åberg, M, .  Statsministerns förklaringsmodell på den arabiska antisemitismen i Malmö var att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen, inte att Socialdemokraterna på något sätt själva var en del av den antisemitism som är uppenbar genom det som nu även trängt igenom i bland annat SSU men även Socialdemokrater för Tro och Solidaritet så att de större medieaktörerna fångat upp det.

Den antisemitism som idag kommer fram i partiet är inte den tidigare nazismen. Denna nyagamla antisemitism har sin bas i dels muslimska medlemsgrupper men det som gjort det möjligt är de delar av  68-rörelsen som över tid sökte sig till Socialdemokraterna. Efter att i praktiken vädrat ut antisemitismen efter att Förintelsen grymhet blev avslöjad för omvärlden vid krigsförbrytartribunalerna i Nürnberg efter krigsslutet började antisemitismen ta tillbaka förlorad mark tjugo år senare. 68-rörelsen, och dess postmarxistiskt skolade lärjungar, är själva motorn i den strukturella och nya socialdemokratiska antisemitismen. 

Arbetarrörelsen var efter krigsförbrytartribunalen i Nürnberg i praktiken fri från antisemitiska inslag fram tills studentrevolten 1968 då postmarxismen började etablera sig via intellektuella kretsar. Det mest kända exemplet, även om han aldrig var med i det socialdemokratiska partiet, är författaren och journalisten Jan Guillou. Guillou var i slutet av 60-talet gerillasoldat i den moskva-trogna, kommunistiska terrororganisationen Demokratiska Folkfronten (DFLP). Guillou berättar i en tidningsartikel (Lektyr nr 38, 1969) hur han tillsammans med andra kommandosoldater förberedde angrepp mot israeliska mål från södra Libanon. 

Även om Guillou är den kanske mest kända svenska företrädaren för den postmarxistiska vänster som utvecklades i Europa under slutet på 1960-talet och början på 1970-talet fanns det andra som i ännu högre grad från insidan av det socialdemokratiska partiet öppnade upp för antisemitismens återkomst. Startpunkten för denna process kan till och med preciseras till en enskilt månad. I oktobernumret av tidigare Broderskap tidning, dagens Socialdemokmrater för Tro och Solidaritet, skrev Carl Henrik Grenholm i en krönika 1971 att

”Palestinierna önskar utplåna Israel som stat, vill helt krossa Israel. Detta är helt riktigt – och det är en målsättning vi bör stödja.”

Det är ingen slump att när antisemitismen diskuteras utanför partiet att Socialdemomkrater för Tro och Solidaritet kallas för ”The ususal suspects”. Socialdemokrater för Tro och Solidariet återkommer påfallande ofta i antisemitiska sammanhang. 

I den passage från 1971 som Grenholm formulerade ryms inte bara en apologetisk inställning till folkmord på judar utan även ett aktivt ställningstagande mot bildandet av en judisk statsbildning i enlighet med FN-resolutionen från 1948. Socialdemokratern för Tro och Solidaritet har sedan Grenholms aldrig omfamnat ens tvåstatslösningen i egentlig mening.

I samma generation som Grenholm återfinns tidigare biståndsministern och ambassadören Pierre Schori. Med hänvisning till situationen i Gaza menade Schori 2009 i en artikel i Aftonbladet att det pågår en ”holocaust” (förintelse) vilket är ett klassiskt antisemitiskt eller antisionistiskt bildspråk.

Att åsätta judar nazisternas roll och egenskaper är vida känt som antisemitisk retorik och är bland annat sammanställd av docent Helene Lööw vid Uppsala Universitet. Lööw startade sin bana som politisk sakkunnig åt arbetsmarknadsminsiter (S) Leif ”Blomman” Blomberg och de förenades då i kampen mot främst antisemitismen. Lööw var en av de som på uppdrag av Göran Persson lade grunden för Forum för Levande Historia innan hon gick vidare till Uppsala Universitet.

Till Pierre Schoris och Carl Henrik Grenholms lärjungar räknas idag främst professor Ulf Bjereld vid Uppsala Universitet. Bjereld, med sitt ursprung i KPML (r) är idag ordförande för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet. Det är under bland annat Ulf Bjerelds ledning för Ship to Gaza som samarbetet med den turkiska terrorklassade biståndsorganisationen IHH har växt. IHH är enligt Carnegie Endowment for International Peace djupt involverade i samarbetet med Hamas. IHH är en av de parter som smugglat in vapen till den Islamiska Staten under det syriska inbördeskriget. Mottagare var bland annat al – Nusrafronten där bland annat den svenske medborgare Tarif al Sayyed Issa deltog. Al – Nusrafronten gjorde sig skyldiga till folkmordet på kristna i Idlib där endast två kristna överlevde av 1 300.

Och så rullar det på för att i praktiken slå ut i full blom under 2010-talet. Förutom att den socialdemokratiske riksdagsledamoten Hillevi Larsson från Malmö stad vid upprepade tillfällen deltagit i pro-Palestinska demonstrationer där antisemitiska slagord utropats har hon tagit emot ett pris med en karta av staten Palestina. Där Israel är raderat. Enligt egen utsago har hon aldrig förstått vare sig vilka slagord som använts i de demonstrationer hon deltagit i, än mindre symbolspråket vad en karta där Israel är utraderat kan tänkas symbolisera.

Förutom Adrian Kaba, förbundsstyrelseledamoten i Tro och Solidaritet som spred att IS var en produkt av Mossad samt att det förelåg en högerextrem judeo-europeisk konspiration mot muslimer är annars riksdagsledamoten för Malmö Jamal el Haj ett tydligt exempel på socialdemokrater som rör sig i antisionistiska och antisemitiska miljöer.

Jamal El-Haj hävdar att Israel bedriver ”etnisk rensning” mot palestinierna, något som inte föranlett någon åtgärd från partiet. Jamal El-Haj har dessutom uppträtt i demonstrationer tillsammans med Hamas. I efterhand låter El-Haj förstå att han inte vet hur Hamas flagga ser ut och mer eller mindre befann sig där av en slump. Stående under flaggan. Det senare gör El-Haj unik som palestinier, att inte känna igen Hamas symboler, och är dessutom den riksdagsledamot som har lagt fram förslag att honorera den mest symboliska dag på året för palestinier, Naqba-dagen. Den dag som markerar den stora folkfördrivningen från de områden som gavs till judarna vid staten Israels grundande.

Ett umgänge med Hamas oavsett form, som är terrorklassificerat, är inte heller oproblematiskt ens utanför Israel då Hamas i sina stadgar förespråkar folkmord på judar. Oavsett om de befinner sig på Israeliskt / Palestinskt territorium eller ej. Hamas förintelsekrig mot judar är globalt.

Även på kommunal nivå är antisemitismen utbredd. Pavlos Cavelier Bizas är kommunfullmäktigeledamot för Socialdemokraterna i Uppsala och tidigare pressekreterare för SSU. 

”Jag vill inte leva i den här världen längre, äckel-Israel och äckel-USA”, skriver Cavelier Bizas den 18 november 2012 på Twitter.

Pavlos Cavelier Bizas verkar närmast besatt av Israel. I juli 2016 skriver han extatiskt på Twitter efter att ha tittat på Hillary Clintons tal på Demokraternas konvent inför presidentvalet:

 ”Log och grät under hela Hillarys tal på grund av så bra. (förutom när hon nämnde Israel)”

Ett i allra högsta grad talande exempel var hur Sveriges Unga Muslimers ordförande Rashid Musa tog den kände antisemiten Yvonne Ridley i försvar 2013. Vid tidpunkten var Musa även styrelseledamot i den socialdemokratiska föreningen Hjärta som i sin tur är en del av ”The usual suspects”. Tro och solidaritet.

Listan är lång och även om i praktiken samtliga antingen kommer med ursäkter i efterhand med mer eller mindre rimliga förklaringar om vad de egentligen menade men som skolade retoriker inte klarade av att framföra. Detta tyder på ett mönster att ett tankegods slagit rot i Socialdemokraterna på alla nivåer men i synnerhet koncentrerade till de två sidororganisationerna SSU och Tro och Solidaritet.

Antisemitismen inom socialdemokratin och arbetarrörelsen är strukturell och inte en enskild företeelse längre. Undantaget en kort period på två decennier samt Göran Perssons tid som ordförande, när Socialdemokraterna och Kibbutz-rörelsen i Israel delade värdegrund, präglas partiet idag av en underliggande antisemitism. 

Den posxmarxistiska och religiöst påverkade antisemitism som nu kommer upp till ytan i Socialdemokraterna och SSU i Malmö samt Socialdemokrater för Tro och Solidaritet är inte några enskilda företeelser.

Det är en logisk slutprodukt.

 

 

Extramaterial:

Facebooktråd där Rashid Musa ifrågasätter om Yvonne Ridley är antisemit.

Yvonne Ridley

Yvonne Ridley kidnappades av talibaner i Afghanistan i samband med att hon arbetade där på uppdrag av Sunday Express. Efter sin frigivning konverterade hon till islam. Yvonne Ridley är aktiv inom Respectpartiet.

År 2011 talade Ridley på konferensen Antiterrorindustrin - måltavla förorten arrangerad av Afrosvenskarnas riksförbund.[1] Samma år blev hon inbjuden på en konferens i Sveriges riksdag av riksdagsledamot Mehmet Kaplan (mp).

Under de muslimska familjedagarna som anordnades 2013 av Islamiska förbundet i Sverige, studieförbundet Ibn Rushd och Sveriges Unga Muslimer talade bland andra Yvonne Ridley. Enligt tidskriften Expo skall hon ha haft samröre med antisemiter, och hon skall även ha framfört antisemitiska åsikter på sin hemsida.

Ridley har beskrivit judendomen som en dödskult vars syfte är att erövra världen. Hon har också gett uttryck för att borde spåra och döda sionister, samt att Israel "utnyttjar" Förintelsen.

 

Foto: Facebook

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se