Regeringen föreslår ny forskningsetisk lagstiftning – inte utan risker

  • Onsdag 24 Jul 2019 2019-07-24
E-post 417

I ett område som ligger nära yttrande- och informationsfriheterna, forskningsområdet, aviserar regeringen en lagskärpning där i praktiken all forskning som berör människor på individnivå skall prövas forskningsetiskt. Syftet är gott men det finns en inbyggd risk att de etiska prövningsnämnderna går utanför sitt uppdrag och börjar lägga sig i vilken forskning som är nödvändig och inte.

Regeringen vill skärpa straffen för den som uppsåtligen bedriver forskning utan ett etikgodkännande. Enligt det nya förslaget ska forskare som bedriver icke-godkänd forskning kunna få upp till två års fängelse. Regeringen vill även se en reglering i lagen som innebär att en så kallad forskningshuvudman ska vidta åtgärder för att förebygga att forskning, vid den egna verksamheten, utförs utan att ha godkänts vid en etikprövning alternativt i strid med villkor som meddelats vid ett sådant godkännande.

Artikeln som ljudfil:

Enligt förslaget ska etikprövningslagens definition av forskning, utöver vetenskapligt experimentellt eller teoretiskt arbete, även innefatta vetenskapliga studier genom observation. Dagens Juridik var först att rapportera om detta. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2020.

Lagen tillämpas på forskning som innefattar behandling av känsliga personuppgifter eller personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott, domar i brottmål, straffprocessuella tvångsmedel eller administrativa frihetsberövanden. 

Etikprövningslagen syftar till att skydda den enskilda människan och respekten för människovärdet vid forskning. Lagen ställer krav på att viss forskning som avser människor måste ha godkänts vid en etikprövning innan den får utföras. Att forska på människor utan etikprövningstillstånd eller i strid med ett sådant tillstånd kan innefatta forskningsmetoder som medför risk för att en forskningsperson kommer till skada eller att någons personliga integritet kränks. 

Forskare vid institutioner har, i kraft av sitt ämbete och tjänst, en unik tillgång till även sekretessmarkerad information varför en skärpning av regelverket bör vara välkommen så länge skärpningen adresserar kvalitetsarbetet. Inte forskningen i sig.

Lagen gör inte på något sätt inskränkningar i de mer eller mindre permanenta PUL-tillstånd som journalister och ansvariga utgivare med utgivningsbevis har vilket är en bra avgränsning av lagstiftaren. Lagstiftaren hade annars behövt göra ingrepp i såväl Tryckfrihetsförordning som Yttrandefrihetsgrundlagen vilket nu undviks.

I grunden finns det ingenting att invända mot regeringens förslag. Det finns idag  många fall, framför allt vid de yngre universiteten som saknar egentlig forskningskultur, en praxis att den enskilde forskningsledaren som tar beslut om lagen skall tillämpas eller inte. Den skärpning regeringen föreslår är välkommen.

Det har förekommit fall där på pappret erfarna forskare, med docents eller professors akademiska grad, inte har ansett att deras forskning faller under den nuvarande lagstiftningen. Inte så mycket inom medicin och kirurgi men framför allt i de fallen som forskningen faller under samhällsvetenskap och humaniora. Samhällsvetenskap och humaniora har färre studier som faller under kraven som ställs på till exempel PUL-tillstånd. Tillstånd att hantera personuppgifter. Det enda område som kan sägas ha någon erfarenhet av detta är inom kriminologin som hanterar domar och förundersökningar samt annan data och andra uppgifter som kan innehålla personuppgifter.

Ett nytt forskningsområde, som även den redan idag faller under den gamla lagstiftningen, är forskningen kring de politiskt och religiöst radikala miljöerna. I de fallen har inte de forskarna den erfarenhet som krävs för att forskningen skall kunna bedrivas på ett klientsäkert sätt. I minst en av de studier som nyligen genomförts åt en statlig myndighet vid en akademisk fakultet ansåg forskningsledaren att inget tillstånd behövdes men trots detta så fick Ledarsidorna.se via andra kanaler kännedom om vilka identiteter, intervju- och studieobjekt, som hade berörts av forskningen.

Hade forskningsledaren, en docent, i det aktuella fallet sökt prövningstillstånd, vilket han borde övervägt redan med den gamla lagstiftningen som är något otydlig i sin skrivning men kommer blir tvingad till med den nya, hade identitetsläckaget omöjliggjorts. Den etiska prövningen skall pröva och granska särskilt i varje enskilt fall hur den aktuella forskaren hanterar personuppgifter. 

Jag har själv suttit i etisk prövningsnämnd i sex år och har god kännedom om olika forskningskulturer vid olika lärosäten. Det finns ett värde i att göra den etiska prövningen obligatorisk då den förutom att skydda den personliga integriteten hos forskningsobjekten syftar till att öka kvaliteten på forskningen. Lagstiftaren är tydlig med detta då den understryker att forskning på person inte skall tillåtas om kunskapen kan inhämtas med samma kvalitet på annat sätt.

Forskningsledaren har i det aktuella fallet jag beskriver sannolikt grovt åsidosatt god forskningssed och etik med att medge eller inte åtgärda eller förutse sådana brister i hanteringen av identiteter på intervjuobjekt i en kvalitativ studie att identiteterna av de personer som observerades/intervjuades i projektet röjdes. Svaren i den kvalitativa studien som redovisats är, om identiteten blir känd för allmänheten, till skada för såväl beställande myndighet som den intervjuade som bägge kan komma att sättas i dålig dager. Den skada forskningen hade tillfogat, om Ledarsidorna.se valt att publicera de röjda namnen tillsammans med svaren i intervjuerna, hade sannolikt varit irreparabel för överskådlig tid för förutsättnigarna att bedriva fortsatt forskning inom området.

Vid ett internationellt lärosäte hade den aktuella forskaren riskerat sin tjänst och i vissa fall även sin akademiska titel för sin försumlighet. Röjande av klientidentiteter är i internationella forskningssammanhang extremt allvarligt. Några administrativa möjligheter till akademiska sanktioner mot försumliga forskare finns inte i Sverige idag.

Lagstiftaren borde sett över möjligheterna att dra tillbaka akademiska titlar som professor eller docent för försumlighet i forskning. Inte endast hot om fängelse eller böter. Att bli av med en akademisk titel är i många fall ett både effektivare och hårdare straff för en försumlig forskare än en dagsbot.

Jag har valt att inte föra vidare den information som faller under den klient- och forskningssekretess som läckte från det aktuella projektet. Forskningsledaren har dock, trots de uppenbara bristerna och den uppvisade nonchalansen, fått förnyat förtroende trots det inträffade i ett uppföljningsprojekt.

Givet att de forskningsetiska prövningsnämnderna endast bedömer projektets genomförande och kvalitetssäkring kring persondata och inte ifrågasätter forskarens frågeställning och bias, eller insamlandet och tolkningen av data, kommer den nya lagen att höja svensk forskningskvalitet avsevärt. Men det finns en risk i lagskärpningen eftersom förarbetet i den statliga utredningen inte är tillräckligt explicit. 

Även om lagstiftaren i grunden är tydlig med att forskningen skall vara både bred och fri kan de etiska prövningsnämnderna komma att ta den nya lagen som intäkt för att bedöma behovet av olika forskningsprojekt och i värsta fall redan vid sammanträdet reglera vad resultatet skall bli.

I det fallet är lagens förarbeten inte tillräckligt tydliga som utformningen är nu och som det är inarbetat i Lagrådsremissen.

Sverige riskerar då att kastas in i en forskningskultur som har större likheter med Nordkorea och Sovjetunionen än med den innovativa och förutsättningslösa forskningskultur som skall prägla en kunskapsnation.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se