Follow the money

@ Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se
  • Lördag 31 Aug 2019 2019-08-31
E-post 1206

En av ikonerna inom samtida journalistik, Jan ”Janne” Josefsson, tidigare SVT Uppdrag Granskning, är från och med nyligen en av Dagens Nyheters krönikörer. Samtidigt som Josefsson är en av den oberoende journalistikens absoluta ikoner har han nu allierat sig med en av de medieaktörer som agerat, och i mångt och mycket fortfarande agerar, i exakt motsatt riktning till den tradition Josefsson vänder sig emot.

Att Dagens Nyheter köpt sig legitimitet för att skyla över de senaste årens publicistiska haverier kan därmed inte uteslutas.

Josefssons krönika fredagen den 30 augusti är i viss mån sylvass i sin kritik:

Varför har de etablerade medierna, som så gärna granskar andra, så svårt att hantera kritik mot sig själva Jag tror mig veta eftersom jag själv ibland haft denna attityd när kritiken ändå kan ha varit befogad.

I kölvattnet av #metoo gick etablerade medier fullständigt bananas. Vissa mer eller mindre kända män fick löpa gatlopp på otaliga löpsedlar, ibland på helt felaktiga grunder. Jag är säker på att det för dessa var värre än att sitta inspärrad kanske flera år på en hård kriminalanstalt. Det kan inte kallas för annat än lynchning och häxjakt.

Fallet Benny Fredriksson är det värsta exemplet. Mediernas framfart skördade ett liv. Men ansvariga utgivaren på Aftonbladet, Lena Mellin, ville inte svara på frågor.
Martin Timell utsattes för löpsedlar där han utpekades som sexbrottsling. Han är senare friad av två domstolar.

Men det saknas något. Något som är de etablerade mediernas allra värsta exempel utelämnas.

Josefsson är noga med att kritisera alla andra redaktioner än den som idag finansierar delar av hans levnadsomkostnader även om han formellt har gått i pension. Och trots att hans friare roll innebär det att hans tidigare arbetsgivare inte borde undgå kritik. För utöver Aftonbladet, som får rättmätig kritik från Josefsson intar Dagens Nyheter en särställning i den publicistska avart som Josefsson kritiserar men inte nämner vid namn. Dagens Nyheter är en av de tongivande redaktioner som inte dragit sig alls för att sprida kraftigt vinklade nyheter och även sprida det som kallas för ”Fake news”.

Exemplen är flera;

  • Historien om brandmännen i påstådda Bodens rasism och arbetsplatsmobbing som publicerades på DN Ledare under Peter Wolodarskis inledande chefredaktörskap och där DN i efterhand var tvungna att erkänna som fullt ut fabricerade uppgifter
  • Sandviken-rapporten, där Dagens Nyheter ensidigt publicerade en rapport som påstod att Sandviken gick med en vinst i halv-miljardklassen på migrationen. En publicering utan att en motbild publicerades baserat på nationalekonomen Tino Sanandajis beräkningar
  • Påståendena att Utrikesdepartementet och journalisten Patrik Oksanen varit föremål för riktad rysk underrättelseinhämtning. Ett påstående som om det vorit sant hade röjt svensk underrättelsetjänsts kapacitet och förmåga att detektera en sådan. Det vore dessutom i sig ett brott mot rikets säkerhet och varit föremål för både åtal mot Peter Wolodarski samt upphävande av meddelarskyddet. Vare sig FRA, Försvarets Radioanstalt, eller Säpo eller MUST lyfte ens på ögonbrynen. Nyheten var från DN:s sida helt baserad på UD:s presstjänsts kaffebordsspekulationer och syftade till att smutskasta Nyheter Idags redaktionschef Pelle Zackrisson, tidigare kollega till Patrik Oksanen. Historien möts fortfarande av en del fnissande i UD:s korridorer.

Men det mest graverande exemplet under #metoo, vid sidan av Benny Fredrikssons påstådda sexuella trakasserier som till slut ledde till hans självmord, som Josefsson inte berör är de påståenden som Dagens Nyheter kom med runt Urban Ahlin under hans tid som talman för Sveriges Riksdag. Anklagelser om sexuella trakasserier riktat mot en ung kvinnlig medarbetare.

Jag var nämligen med på ett arbetsinternat på Bommersvik i mars 2010 när de första försöken att göra sig av med inte bara Urban Ahlin utan även Nalin Pekgul, då ordförande för S-kvinnor, inleddes.

Cecilia Eklund, sedemera Mona Sahlins presschef, samt Sara Gunnerud signalerade i kafferasterna tydligt under internatet att såväl Ahlin som Pekgul var ”problem” för partiet på olika sätt. Deltagare på internatet var även Socialdemokraternas dåvarande kommunikationschef Karin Pettersson. Karin Pettersson var efter valförlusten 2010 chef för Aftonbladets ledarredaktion fram till 2018 då Anders Lindberg tog över. Idag är Sara Gunnerud enligt uppgift verksam inom ABF. Cecilia Eklund har i mellantiden varit kommunikationschef för Kommunal samt kommunikationsstrateg för Helsingborgs kommun men är nu åter i huvudstaden där hon är påverkansstrateg för Helsingborg.

Eklund slutade på Kommunal bara månaderna innan Aftonbladet kunde avslöja omfattande missutnyttjande av medlemmarnas medel i form av extensiv alkoholrepresentation samt kontraktering av “Puma Swede”, porrskådespelerskan, för nakenshow i fackförbundets restaurang Metropol Palais. Kommunals ordförande var tvungen att avgå efter avslöjandena. Eklunds roll som kommunikationschef under denna period utreddes aldrig.

Pekgul förlorade senare voteringen om ordförandeskapet för S-kvinnor till Lena Sommerstad och där Gunnerud var kampanjledare internt inom Socialdemokraterna för Sommerstad. Ahlins histora är väl dokumenterad, en dokumentation som inte på någon punkt styrker vare sig Dagens Nyheters eller Wolodarskis enda källa Cecilia Eklunds historiebeskrivning. Inte ens av Socialdemokraternas egen utredning där inte ens den utpekade utsatta kvinnan, ”F”, ville vitsorda DN:s och Peter Wolodarskis berättelse om påstådda sexuella trakasserier.

Deras brott? Både Ahlin och Pekgul var bägge kritiska, eller explicita motståndare, till att ge Muslimska Brödraskapet och Hamas det Socialdemokratiska partiets stöd. Gunnerud kom därefter under en tid vara studieförbundet Ibn Rushd, Muslimska Brödraskapets finansiella organisation i Sverige, kommunikationschef. Cecilia Eklund kom att bli Dagens Nyheters primära källa i rapporteringen om Urban Ahlin.

Hela denna historia granskades av bland annat Jan Scherman, före detta VD för TV 4, för SR Medierna med förödande kritik mot Dagens Nyheters journalistik. Om än något ofullständig så i allra högsta grad både relevant och något att ta fasta på. Som ett exempel på hur etablerad media agerat tveskamt. Den media Josefsson kritiserar men inte vill dra in sin nuvarande uppdragsgivare i.

Jan ”Janne” Josefsson är i allra högsta grad en journalist som har all rätt att kritisera och även byggt sitt varumärke på att anklaga de etablerade mediernas bristande journalistik och publicistika legitimitet. Men det intressantaste i hans kritik mot etablerad media idag är inte att granska vem och vilka han kritiserar. Det är vilka han utelämnar.

Det bör noteras att Josefsson utelämnar med kuslig precision just de fall där hans egen uppdragsgivare brister i konsekvensneutral nyhetsrapportering kring det högsta ämbete som en svensk medborgare kan väljas till. En rapportering som dessutom fälldes i Pressens Opinonsnämd. Kritik mot den som betalar Josefssons arvode, Dagens Nyheter och Bonnierkoncernen, undgår Josefssons falköga.

En oberoende konsekvensneutral journalist av Josefssons kaliber borde istället rimligen förbehålla sig rätten och möjligheten till att vara just konsekvensneutral och oberoende. Även i relation till uppdragsgivaren. Lojaliteten till nyheten, den egna publicistiska idén samt integriteten och relationen till nyhetskonsumenten. Däri ligger journalistens och journalistikens egentliga värde. Inte att vara verktyg åt någon som vill skriva om sin historia.

Follow the money.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se