Hanif Bali hade rätt

Hanif Bali och Carl Bildt. © Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se
  • Torsdag 22 Aug 2019 2019-08-22
E-post 3503

Oaktat vad den enskilde kan anse om riksdagsledamoten Hanif Bali, M, i ordväxlingen med före detta stats- och utrikesminister Carl Bildt har Bali i vissa avseenden rätt. Carl Bildts och Sveriges linje i relation till Turkiet genom åren bör granskas vartefter Turkiet slagit in på en allt repressivare och aggresivare väg.

Artikeln som ljudfil:

Carl Bildt är i internationella kretsar känd för att driva Turkiets intressen sedan lång tid tillbaka. Bildt gav EU:s dåvarande president Herman von Rompuy kritik redan 2010 för att den senare inte nämnde Turkiet vid ett tal om EU:s utvidgning;

”Att prata om EU: utvidgning och inte nämna Turkiet i ett tal är lite märkligt och reser en del frågor”

Vid tidpunkten hade förhandlingar med Turkiet pågått i fem år men Turkiet hade endast klarat av att  klara av en av de 35 punkter av anpssning som krävdes för ett medlemskap. 

När Turkiet uppmärksammades för att ha flest journalister i fängelse i slutet av 2013 sa Bildt i en TV4-intervju att inga oliktänkande fängslades i Turkiet. När oskyldiga felaktigt pekades ut som anhängare av kuppförsöket 2016 menade Bildt varje stat som ”hotas av ett uppror inifrån skulle göra samma sak”. Carl Bildt menar att det är EU som bär skulden för att Turkiet utvecklas i en nationalistisk och etnofascistisk islamistisk riktning som fjärmar sig från väst. Carl Bildt menade 2016 i tidskriften Politico att

”EU skulle befinna sig i ett bättre läge i dag om EU-ledarna omedelbart slutit upp bakom Turkiet och vädrat sin aversion mot kuppförsöket, gratulerat folket som lyckats slå tillbaka och suttit sig ner med regeringen för att diskutera hur man kunnat säkerställa en demokratisk och europeisk väg framåt för Turkiet.”

Ordvalet att det är EU som skulle befinna sig i ett bättre läge kan tolkas som att Bildt anser Turkiet vara den starkare parten i relationerna mellan EU och Turkiet. Carl Bildt tillhör även de som inte vill erkänna det armeniska folkmordet och ansluter sig till miljöpartister som Mehmet Kaplan och socialdemokrater som Sultan Kayhan. Carl Bildt kritiserade riksdagsbeslutet 2010 med att 

”Vi anser att det är fel att politisera historien” 

samt att den svenska positiva hållningen till Turkiet skulle förbli oförändrad. Carl Bildt investerade omfattande tid i att överbrygga motsättningarna mellan EU och Turkiet under sin tid som utrikesminister där främst Frankrike varit kritiska mot Turkiets utveckling under lång tid.

Under regeringen Reinfeldt II kom även Sveriges engagemang i mobiltelefonoperatören Turkcell att fördjupas. LO kunde i sambatbete med tidningen Arbetet 2012 presentera en rapport där det konstaterades att Turkcell genomförde avlyssning av fackliga företrädare och människorättsaktivisters telefonsamtal som skett via det turkiska telebolaget. Telia Sonera hade tidigare, efter program i SVT:s Uppdrag Granskning, kritiserats för att säkerhetstjänsterna i Azerbajdzjan, Georgien, Kazakstan, Uzbekistan, Ukraina och Vitryssland haft full tillgång till dotterbolagens nät. Även där har avlyssning lett till gripanden av oppositionella.

I en intervju i Turkish Policy Quarterly menade Carl Bildt 2009 trots detta att den demokratiska utvecklingen i Georgien utvecklades i rätt riktning under samma period som den georgiska underrättelsetjänsten utnyttjade informationen från Turkcell för att fängsla oppositionella. Det är okänt om Carl Bildt själv var medveten om den fulla omfattningen av Telias och Turkcells stöd till de repressiva regimerna.

Idag är Turkiet ett av världens farligaste länder för en journalist att vara verksam i. Samtidigt har Turkiet sökt sig närmare Teheran för att ”lösa det kurdiska problemet permanent” med gemensama militära insatser. Att Carl Bildt även han får utrymme att träffa den iranske utrikesministern under besöket i Stockholm är därmed logiskt.

Carl Bildts prestation och den utrikespolitiska linje han och regeringen Reinfeldt II bör nu granskas. Detta är en linje som visar sig ligga avsevärt mycket närmare den nuvarande regeringens än vad som tidigare varit känt. Det kan vara en av förklaringarna till oppositionens i allmänhet och moderaternas i synnerhet anmärkningsvärt passiva förhållningssätt till dagens utrikespolitiska ledning. 

Eventuella invändningar och granskningar av UD från oppositionens sida ger i det närmaste ett ointresserat intryck.

En linje som helt enkelt ger ett närmast underdånigt intryck i relation med det i allt väsentligt etnofascistiska AKP och president Recep Tayyip Erdogans stormaktsambitioner. Samma apologetiska inställning till folkmord samt i förlängningen samma stöd till Erdogans repressiva hållning till minoritetsgrupper som till exempel armenier och kurder som dagens utrikespolitiska ledning.

Oavsett vad den enskilde kan anse om riksdagsledamoten Hanif Balis (M) formuleringsfärdigheter på Twitter visar det sig att Bali har en poäng. Att en kritisk granskning av Sveriges förhållningssätt till Turkiet de senaste två decennierna är absolut nödvändig för att finna en förklaring till dagens situation. 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se