Medierna, det ekonomiska beroendet och sanningen

Peter Wolodarski. © Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se®
  • Onsdag 7 Aug 2019 2019-08-07
E-post 1651

Bonnierkoncernen i allmänhet och Dagens Nyheter i synnerhet är idag inte längre att betrakta som fri media. Bonnierkoncernen står i direkt beroendeställning till staten sedan förvärvet av Mittmedia som endast kan fås att fungera med de omfattande försöjningsstöd i form av presstöd som följde med.  Utöver det har DN tagit emot ekonomiskt försörjningsstöd för att driva tidninge och för att hjälpa till med arbetet mot ”Fake News” från Vinnova. 

Debattörer som Hanif Bali och Katerina Janouch utgår ifrån att övertramp begås av muslimer för att spä på invandringsfientliga strömningar. De låter sin sanning gå före fakta. Det är varken snyggt eller ofarligt hävdar Sofia Nerbrand på DN Ledarredaktion.

Artikeln som ljudfil:

Dock är Dagens Nyheter själva det tydligaste exemplet på det fenomen som Nerbrand adresserar varför hon inte hade behövt gå längre än in till sin egen chefredaktör för att få konkreta exempel att föra sitt resonemang kring. Sedan Peter Wolodarski gjorde entré på DN har juvelen i Bonnierkoncernens krona förändrats i grunden. DN:s ledarredaktion kom efter Wolodarskis befordran till chefredaktör och ansvarig utgivare 2013 utvecklas till en tidningsredaktion som inte drar sig nämnvärt för att sprida rent lögnaktiga påståenden. I både opinions- och nyhetsformat.

Eller kanske inte lögnaktiga. Det är Dagens Nyheters sanning som i allt väsentligt sammanfaller med en önskad verklighetsbeskrivning från de som fördelar det försörjningsstöd som Bonnierkoncernen över tid blivit allt mer beroende av.

Golnaz Hashemzadeh Bonde skrev 2014 en ledartext där hon påstod följande:

“För några år sedan satt jag bredvid en man från Boden på flyget till New York, vi kan kalla honom Thomas. Han var brandman, trebarnsfar och ovanligt öppen och pratglad.

Plötsligt sa han, apropå ingenting, att ”Sånadär Muhammeds vill vi inte ha på gatorna. De kan ju spränga en bomb närsomhelst. Nä, bort ska de. I Boden har vi inte så många, de som finns bor alla i samma hyreshus. Det är skönt att ha dem samlade sådär, så man kan hålla koll. Du vet, de gör ingenting. De vill inte jobba. Lever på våra skatte­pengar och driver omkring.” Han skakade på huvudet. ”Mina pengar ska inte gå till att försörja sånadär.

Efter en stund fortsatte han: ”Du vet, det började en Muhammed på brandstationen för ett tag sen. Vi ville inte ha honom där, gjorde livet surt för honom. Han fick nog, slutade efter ett tag.”

Räddningschefen vid brandstationen i Boden, Bengt Nilsson, avfärdade uppgifterna som rena påhittet eftersom det aldrig jobbat någon som heter Muhammed på Bodens brandstation.

– Det närmaste vi kommer är en deltidsanställd vitryss som jobbar kvar och som jag vet trivs med jobbet, sade han till SVT.

Dagens Nyheters ledartext från 2014 är ett än mycket tydligare exempel än de texter och de inlägg på Twitter som Nerbrand nu anklagar bland annat riksdagsledamoten Hanif Bali för. Ett sätt att genom att endast förhålla sig till sin sanning och utan egentlig fakta bekräfta sanningen DN har av ett rasistiskt Sverige utanför Stockholm. Men med den skillnaden att DN i efterhand själva tvingades till att erkänna att historien var fabricerad.

Ett annat exempel är hur nyhetsredaktionen utvecklats sedan Peter Wolodarski tillträdde. Bevakningen i samband med #metoo och dåvarande talmannen Urban Ahlin. En bevakning som Wolodarski fälldes för i Pressens Opinionsnämnd samt att såväl SR Medierna och Jan Schermans som Ledarsidorna.se granskning av både Urban Ahlin men även Dagens Nyheters historieåtergivning inte kan ge Dagens Nyheter eller Peter Wolodarski rätt på en enda punkt.

Vare sig Riksdagens egen utredning eller Socialdemokraternas egna internutredningar om DN:s och Wolodarskis påstående om sexuella trakasserier utförda av Ahlin kan i de granskningarna styrkas över huvud taget.

Inte något av DN:s påståenden har kunnat bekräftas med vare sig skriftliga urkunder, ljudupptagningar eller att primärkällan själv trätt fram. Tvärtom visade det sig att den aktuella kvinnan inte på något sätt i någon annan av de utredningar som genomfördes kunde ge DN stöd för sin nyhetsrapportering. När en av huvudpersonerna själv, kvinnan “F”, inte ger Peter Wolodarski stöd för hans sanning, blir det svårt att hävda att Wolodarskis sanning är faktabaserad.

Även denna historia visade sig i efterhand i huvudsak vara helt fabricerad av Sveriges ledande privatägda nyhetsförmedlare och opinionsbildare. DN blev fällda för artikelserien i Pressens Opinionsnämnd och har inte presenterat några fakta efter det.

Ahlin är idag ambassadör i Kanada men hade sannolikt kunnat nå längre om inte DN och Wolodarskis sätt att vidareförmedla icke belagda uppgifter i nyhetsformat. USA är ett av de länder som ser särskilt allvarligt på den formen av anklagelser mot en så pass högt uppsatt företrädare som en talman och hade sannolikt lagt in sitt veto om Ahlin hade nominerats till toppjobb i FN- eller andra mellanstatliga organisationer.

Det tredje exemplet i modern tid är Dagens Nyheters påståenden om att journalisten och ledarskribenten vid Bonnierägda Gefle Dagblads Patrik Oksanens och UD:s kommunikation var avlyssnad. Ledarsidorna.se källor på UD vittnade tvärtom att påståendet var helt taget ur luften och hade det trots detta varit sant, att rysk underrättelsetjänst använt sig av riktad spaning mot UD:s pressavdelning och en enskild journalist hade sannolikt den ryske ambassadören blivit förklarad som “non grata”, icke önskvärd, med omedelbar avfärd till Moskva som följd. Moskva hade, om DN:s påstående varit korrekt, begått ett brott mot bland annat Wienkonventionen och sannolikt därmed blivit en världsnyhet.

Och hade påståendet varit sant hade informationen varit av sådan karaktär hade både DN och UD:s personal, som läckt nyheten, blivit föremål för förundersökning för brott mot rikets säkerhet då de i sådana fall röjt detaljer om svenskt kontraspionage prioritering, kompetens och resurser. I dessa fall upphävs meddelarskyddet helt. Så skedde aldrig. Inget av departementen gick ens upp i stabsberedskap. Alla gick hem som de brukade efter arbetsdagens slut. Inklusive ansvariga statssekreterare och ministrar.

Vare sig tillsynsmyndigheten Säpo eller den myndighet med kompetens att identifiera den form av avlyssning som DN påstod ägt rum, FRA, inledde någonsin något tillsynsärende. 

Ledarsidorna.se kontroller pekade istället på att det var UD:s presstjänst som i fikarummet själva fört lösa spekulationer om vad som kunde ha hänt och sedan pratat med en medarbetare på DN. UD:s presstjänst är annars som regel de sista att få reda på sakförhållanden i syfte att hålla på sekretessen och inte riskera onödigt informationsläckage till journalister och allmänhet. Något som är väl känt hos erfarna granskare av statsförvaltningar och regeringar. Pressavdelningar kan möjligtvis kommunicera officiella kommunikéer och svara på direkta frågor efter att ha sökt information efter att ha fått specifika frågor från media.

En presstjänst kan aldrig komma med unik information på eget initiativ annat än egna lösa spekulationer i informella samtal.

Wienkonventionen

Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser är ett internationellt fördrag rörande diplomatiskt umgänge samt privilegier och immunitet för diplomatiska beskickningar.

Fördraget har ratificerats av 190 nationer och anses som grundläggande för staters behandling av diplomater och diplomatiska beskickningar. Bland annat innehåller fördraget regler om diplomatisk immunitet och möjligheten att förklara en diplomat persona non grata.

Konventionen är gällande svensk lag. Bland annat står det i Lag (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall att Wienkonventionen gäller.

Bonnierkoncernen i allmänhet och Dagens Nyheter i synnerhet är idag inte att betrakta som fri media. Bonnierkoncernen står i direkt beroendeställning till staten sedan förvärvet av Mittmedia som endast kan fås att fungera med de omfattande försörjningsstöd i form av presstöd som följde med. 

Mittmedia AB beviljades i april 2019 driftsstöd om ytterligare 10 440 650 kr,för utgivningen av tidningen Gefle Dagblad. Mittmedia AB hade sedan tidigare beviljats fullt driftsstöd om 20 043 100 kr för utgivningen av Arbetarbladet som ges ut på samma ort.  Bonnierkoncernen kunde därmed tillföras drygt 30 miljoner kronor i försörjningsstöd av skattemedel för att hållas vid liv för bara förvärvet av två av Mittmedias tidningar. De andra, med det försörjningsstöd som adderar upp summan till totalt 91 MSEK för 2019.

NOT: Utanför Bonnierkoncernen utmärker sig SvD (Schibstedt) och GP (Polaris) som bägge erhåller maximalt stöd om 40 MSEK per tidning och år. Hela SvD vinst utgörs idag av ekonomiskt försörjningsstöd förklätt till presstöd.

Utöver det har DN tidigare tagit emot ytterligare ekonomiskt försörjningsstöd för att driva tidningen när DN skulle hjälpa till med arbetet mot ”Fake News” från Vinnova.

Som effekt av att vara en del av det bidragsindustriella komplexet och beroende av ekonomiskt försörjningsstöd förhåller sig allt fler av de traditionella medierna, bland annat Dagens Nyheter, allt oftare till den sanning som makten är bekväm med än till de fakta som annars rimligen borde ligga till grund för nyhetsrapportering och opinionsbildning.

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se