Muslimska Brödraskapet – I minoritet bland muslimer

Muslim Brotherhood insignia.
  • Torsdag 1 Aug 2019 2019-08-01
E-post 679

Muslimska Brödraskapet bygger sin världsbild på att de, och dess nätverksorganisationer, skulle företräda ”ett islam” och att den rörelse som Muslimska Brödraskapet representerar skulle vara representativ för en majoritet av världens muslimer i allmänhet och sunnimuslimer i synnerhet. Ingenting kan vara mer felaktigt då Muslimska Brödraskapet tvärtom i de flesta avseenden är en minoritetsröresle även i sunnimuslimska länder.

Muslimska Brödraskapet har sin bas i sunnimuslimka väljargrupper med lägre utbildning och lägre inkomster än övriga befolkningen. Ett mönster som slår igenom i alla de länder i arabvärlden som har genomfört fria, eller relativt fria, allmänna val.

Artikeln som ljudfil:

Muslimska Brödraskapets starkaste väljarbas är de lägst utbildade, arbetslösa och medellösa. En väljargrupp som blir enkla byten för dess starkt förenklade politiska förklaringsmodeller och lösning. Felet, den egna fattigdomen och västvärldens dominans, är judarnas och ett dekadent sekulärt väst. Lösningen ligger i att överlåta all makt och allt ansvar till Allah och en bildad elit representerat av religösa företrädare i en världsomspännande Islamisk stat, ett Kalifat. Ett kalifat som bygger på Koranen, haditherna och profetens sunna.

I de arabiska länder som granskats i artikelserien om det Muslimska Brödraskapet står det klart att desto högre utbildad befolkning, och desto mer utvecklad industri- och tjänstesektor samt framför allt lägre arbetslöshet, desto svagare stöd finns för religiopolitiska rörelser som till exempel det Muslimska Brödraskapet. 

Religiopolitiska rörelser, i vissa fall kompletterat med en etnofascistisk dimension som i Turkiet, som söker enkla svar och där i det Muslimska Brödraskapets fall vilar på en återkommande strukturell och systematisk antisemitisk retorik. 

Det är med andra ord ingen slump att Muslimska Brödraskapets andlige ledare Yussuf al Qaradawi ofta gör referenser till Adolf Hitler i positiiva ordalag i sin retorik.  I ett program, sänt av mediebolaget al-Jazeera, sade han bland annat att Hitler satte judarna på plats.

– Detta var ett himmelskt straff. Vid Guds vilja, nästa gång kommer det att ske genom troende (muslimers) händer.

Antisemitismen, viljan att förinta staten Israel och kriget mot det dekadenta västliga inflytandet, löper som en röd tråd genom organisationens ideologi och religiopolitiska missions- och opinionsarbete. En enkel lösning som attraherar en i allt väsentlig lågt utbildad skara av anhängare och sympatisörer.

Hur det faktiska sakläget, och stödet för Muslimska Brödraskapets världsbild och reformagenda ser ut i verkligheten, går att analysera i de faktiska val som ägt rum de senaste decenniet i Mellanöstern.

Egypten:

Egypten intar en särställning som det land där Muslimska Brödraskapet grundades av Hassan al Banna 1921. Vid presidentvalet 2012 vann Muslimska Brödraskapets kandidat Mohammed Mursi en klar seger med 51,73 procent av de avlagda rösterna.

Röstdeltagandet var dock lågt, 52 procent, och nationella samt internationella bedömare var i efterhand i stora drag eniga om att valsegern vid ett högre valdeltagande hade gått till den sekulära kandidaten Ahmed Shafik. Muslimska Brödraskapets stöd ligger annars på runt 42-43 procentenheter med väljarbasen främst på den egyptiska landsbygden utanför storstäder och de utvecklade industrizonerna.

Mursis valseger byggde på en massiv mobilisering av Brödraskapets mobilisering av imamer och en kampanj som präglades av en kombination av muslimskt välgörenhetsarbete under Brödraskapets ledning och en uppmaning till sina församlingssmedlemmar att rösta på Mohammed Mursi.

Mohammed Mursis antisemitism var vida känd i valrörelsen. Bara två år innan valet hade han offentligt kallat ”sionister”, det vill säga judarna, för ”blodsugare och ättlingar till apor och grisar”.

Bland de svenska medborgare som var med i Mohammed Mursis och Muslimska Brödraskapets kampanstab märktes Mohammed Temsamani, ordförande för Förenade Islamiska Föreningar i Sverige samt ansvarig för trosfrågor på studieförbundet Ibn Rushd. Temsamani var vid tiden för praktiktjänstgöringen även fritidspolitiker för Miljöpartiet.

Muhammed Mursi avsattes i en militärkupp 2013 och avled i rättegångsalen under en pågående rättegång mot honom 2019.

Muslimska Brödraskapet är sedan militärkuppen 2013 förbjudet i Egypten och är idag etablerat i Qatar där dess andlige ledare Yussuf al Qaradawi har sin huvudsakliga vistelseort. Al Qaradawi har på grund av sina åsikter inreseförbud i Irland, Storbritannien och USA.

Tunisien: 

Vid det senaste parlamentsvalet 2014 erhöll partiet Ennahda, som tidigare var öppet associerat med Muslimska Brödraskapet, 27,79 procent av rösterna. Näst störst efter det sekulära Nidaa Tounes som erhöll 37,56.

Ennahdas partiledare Rached Ghannouchi har sedan valet 2014 distanserat sig från Muslimska Brödraskapet och talar mer om en muslimsk demokrati än att upprätta en islamisk stat. Trots att Ghannuchi distanserat sig har han genomfört flera möten med bland annat företrädare för Al Qaidas allierade Ansar al Sharia och terrororganisationen Hizb ul Tahir samt deltog i Muslimska Brödraskapets konferens i Istanbul  2016.

Vid lokalvalen 2018 gick Ennahda fram och blev största parti i flera regioner utanför storstäderna och industrizonerna. Ennhadas starkaste stöd finns landsbygden där utbilningsnivån är generellt låg. Analfabetismen i Tunisien ligger på 18,2 procent av befolkningen över 15 år.

Marocko: 

Vid det senaste parlamentsvalet 2016 erhöll Justice and Development Party, JDP, 27,88 procent av rösterna. JDP är största parti i Marockos parlament och håller 125 av 395 mandat i parlamentets andrakammare.

I förstakammaren, som utses av kungen, har JDP 12 av 120 platser. JDP förespråkar inte ett globalt kalifat eller en islamisk stat utan ställer sig lojala till kungen av Marocko samt Marockos konstitution från 2011 som garanterar likhet inför lagen för samtliga abrahamitiska religioner.

JDP:s stöd är störst utan för storstäderna i områden med låga inkomster och låg utbildning.

Jordanien: 

Muslimska Brödraskapet i Jordanien är representerade i den jordanska parlamentet av IAF, Islamic Acton Front eller Jabhat al-‘Amal al-Islami som officiell politisk gren.

Efter sluträkning i det senaste valet 2016 erhöll IAF 15 av 130 mandat i den folkvalda förstakammaren eller drygt runt 12 procent av rösterna.

I likhet med andra länder i arabvärlden nådde IAF de största framgångarna i regioner med lägre utbildningsresultat samt i de områden som domineras av palestinier. IAF är uttalat en av Hamas anhängare. Palestinier utgör den största minoritetsgruppen med dryga 1,2 miljoner med rösträtt i jordanska vilket korresponderar med valresultatet såväl i avlagda röster som i fördelningen mellan valkretsarna.

IAF lyckades inte attrahera andra jordanska väljare utanför den palestinska gruppen i nämnvärd omfattning.

Turkiet:

Rättvise- och utvecklingspartiet, Adalet ve Kalkınma Partisi (AKP) är Turkiets största politiska parti och är ett konservativt parti av många andra i det turkiska högerkonservativ blocket. Partiet betraktas av många utomstående bedömare som moderat islamistiskt, men på senare år har även partiledningen, främst president Recep Tayyip Erdogan fört det mot en alltmer öppen islamistisk riktning.

AKP är inte Muslimska Brödraskapets politiska gren men de för en motsvarande islamistisk politik men med ett etniskt nationalfascistisk påslag i form av drömmen om ett återupprättat Ottomanskt rike. I det senaste presidentvalet erhöll president Recep Tayyip Erdogan 52,59 procent av rösterna och vann redan i den första omgången.

I det nationella valet till parlamentet 2018 erhöll AKP inte egen majoritet, med 42,56 procent av rösterna var de tvugna att forma en allians, Folkets Allians eller Cumhur İttifakı, med det etnofascistiska MHP med sina 11,1 procent. MHP:s ungdomsorganisation är de Grå Vargarna som under 1980-talet lät mörda runt 700 kurder samt vänsteroppositionellsa samt iscensatte mordförsöket på Johannes Paulus II.

De Grå vargarna är kända i Sverige för kontakterna med bland annat tidigare bostadsministern och miljöpartisten Mehmet Kaplan, centerpartiets Mikhail Yüksel samt den socialdemokratiske riksdagsledamoten Sultan Kayhan.

Samma mönster bland väljarna går igen som i de övriga länderna. Islamismen, med det etnofascistiska påslag som AKP representerar, har sitt starkaste stöd utanför storstäderna. I Bosporen, sundet mellan Asien och Europa, har AKP ett väsentligt lägre stöd än i övriga landet.

Libanon

The Islamic Group, eller Al-Jama’ah Al-Islamiyah är Muslimska Brödraskapets politiska parti i Libanon. Libanons parlamentariska system bygger på maktdelning mellan shia- och sunnimuslimer som delar på makten med de kristna maroniterna.

The Islamic Group förlorade sitt enda mandat i det senaste valet och saknar i dagsläget parlamentarisk representation. Konkurrenten om sunnimuslimska väljare, Tayyar Al-Mustaqbal, Future Movement som stödjer fredsprocessen samt står Saudiarabien närmare, är det sunnimuslimska alternativ som attraherar sunnimuslimska väljare. Saeed Hariris är idag premiärminister och representerar the Future Movement.

Sunnimuslimska libanesiska medborgare har generellt en högre utbildningsnivå än sina motsvarande turkiska eller egyptiska trosfränder vilket slår igenom i väljarsympatierna. The Future Movement är i alla avseenden mer modest och mer västorienterat än Muslimska Brödraskapet.

Det finns idag inga tecken på att Muslimska Brödraskapet skulle lyckas etablera sig i Libanons parlamentariska system trots att Hamas (som utgjort en beväpnad gren av Muslimska Brödraskapet) och Hezbollah (de senare vann det senaste libanesiska parlamentsvalet) har valt Beirut som sin arena för samtal om samarbeten.

Sammanfattning och diskussion

Muslimska Brödraskapet är etablerat i Sverige genom nätverksorganisationer. De har satt bilden att företräda en majoritetsrörelse. Men empiri och faktiskt utfall i form av de allmänna val som genomförts i Mellanöstern pekar entydigt i motsatt riktning.

Muslimska Brödraskapets religio-politiska budskap, i vissa fall med etnofascistiska inslag, attraherar endast hälften av väljarna om dess budskap kryddas med nationalistiska ideal som i Turkiet. I alla andra länder, där de renodlat förkunnar sitt eget budskap befinner de sig i klar minoritet även om de lokalt i glest befolkade regioner som präglas av låg utbildning kan bli största parti.

Genomgående för Muslimska Brödraskapets politiska retorik är dels hatet mot judar, den rena antisemitismen, men även avskyn mot det sekulariserade väst och att muslimer i väst skulle vara offer. Den ökade antisemitismen i Sverige har en direkt koppling till såväl Muslimska Brödraskapets etablering som en främst muslimsk migration de senaste decennierna vilket går att utläsa ur bland annat Forum för levande historia´s studier.

Väljarna till Muslimska Brödraskapet, det vill säga anhängarna, visar i de länder Brödraskapet agerar som politiska partier i allmänna val upp lägre utbildning och lägre inkomster än sekulära eller mer moderata muslimska väljare. Muslimska Brödraskapets starkaste fästen är utanför storstäder och de industriella eller ekonomiskt utvecklade zonerna även om Brödraskapets högsta företrädare kan uppvisa imponerande studie- och meritförteckningar.

Sammantaget, vid analys ner på enskild valkrets i de granskade länderna, finns en tendens att väljarna i Mellanöstern, Muslimska Brödraskapets kärnområde, istället går i en sekulär riktning vartefter det allmänna välståndet utvecklas och utbildningsnivåerna höjs. Stödet för Brödraskapets samhällsidé tappar mark och inflytande. Det tunisiska valet i november 2019 kommer ge en indikation hur stark denna trend är eller om den planar ut alternativt bryts. Det var i Tunisien som den arabiska våren inleddes.

Det finns därmed inga sakliga argument för att acceptera Muslimska Brödraskapet eller de nätverksorganisationer de är verksamma genom som varandes representativa för ett islam. Inte ens Sveriges Muslimska Råd är representativt för alla Sveriges muslimer då rådet domineras av Muslimska Brödraskapet i Sverige genom dess nätverksorganisationer.

Muslimska Brödraskapet har skickligt utnyttjat den svenska demokratiska- och föreningstraditionen för att skapa bilden av sig själva som majoritetsrörelse inom sunni-islam och representativ för alla Sveriges muslimer. Sverige har en lång tradition av olika former av föreningar för olika särintressen för att få demokratin att fungera som nu satts i en religiopolitisk rörelses händer som nyttjar detta för att skapa illusionen av att vara en majoritet i en muslimsk diaspora eller bland muslimska migranter.

Det är dessutom orimligt att denna minoritet inom en minoritet skall kunna styra en hel debatt om religiositet och religionens påverkan på politiken inom flera områden som nu är fallet i Sverige. Det finns inga skäl att heller vara tillmötesgående till kraven på en anpassning av den svenska regeringsformen till Kairo-deklarationen. Att göra det skulle innebära att Sverige inarbetar de muslimska mänskliga rättigheterna i den svenska regeringsformen.

Detta skulle i sådana fall innebära att kritik mot Muslimska Brödraskapet skulle försvåras eller omöjliggöras eftersom det ofrånkomligen på längre sikt skulle leda till blasfemi-lagstiftning av olika karaktär. Att kritik mot religion i allmänhet och en religiopolitisk rörelse som Muslimska Brödraskapet representerar riskerar att blir straffbar.

 

 

Källor i urval:

CIA Factbook, UNDP databas, Reuters, Middle East Forum, Carnegie samt de respektive ländernas officiella valmyndighet.

Källor i detalj kommer redovisas som fotnoter i den kommande boken.

 

Tidigare artiklar i granskningsserien:

Portaltext, och förord: Därför kartläggs det Muslimska Brödraskapet i Sverige av ledarsidorna.se

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se