Den svenska rättsordningen ur balans

Image by Gerait on Pixabay
  • Söndag 15 Sep 2019 2019-09-15
E-post 1308

För en yttre betraktare är den växande våldsamma gängkriminaliteten det mest akuta samhällshotet. Men Chris Forsne pekar på ett annat hot mot den svenska samhällsordningen. Ett hot som går via det som kallas för föreningslivet som över lång tid infört något som kan kallas den starkes rättsskipning över individen. En rättsordning i obalans där individens rättigheter kränks på daglig basis med administrativa medel.

Det fanns en tid då jag  – och många med mig – på allvar trodde att vi levde i världens bästa, mest demokratiska land. Vi var ett föredöme. De senaste åren har vår syn på hur landet sköts börjat ruckas i grunden. Nu börjar även tunga opinionsbildare varna för den svenska utvecklingen. 

Sverige är inte ett land längre, det är skilda världar, och ”ett politiskt fulländat misslyckande”, skriver journalisten Janne Josefsson i DN. Och i Svenska Dagbladet skriver professorn i underrättelseanalys Wilhelm Agrell ”Vi måste agera för att rädda landet”.

Vi befinner oss i en tid då tilltron till våra politiska makthavare och till våra institutioner minskar dramatiskt. Då gäller det inte bara  migration och misslyckad integration. Den sviktande tilltron till gäller även rättssamhället och tunga brister i lagstiftningen. Ett av de tyngsta skälen till misstron – som knappast berörs i den offentliga debatten – är de stora begränsningarna och ingreppen i äganderätten. Möjligheten till försvar upplevs som i det närmaste obefintligt för den enskilde.

Den som är husägare, markägare, skogsägare, medlem i en ekonomisk förening som till exempel en bostadsrättsförening, vägförening eller i en småbåtshamn har all rätt att känna  denna vanmakt.

– Som individ finns man nästan inte i svensk rättsfilosofi. Är du medlem i en organisation anses den tillvarata objektiva intressen. Detsamma gäller en kommun, länsstyrelse eller mark och miljödomstol, säger advokat Henrik Sundström som ständigt ser svårigheterna för den enskilde att försvara sitt ägande.

I Europadomstolen är Sverige också i strykklassen när man ser på antalet fällningar.Det finns ett fysiskt våld som exploderat i Sverige. Men det finns också ett växande rättsligt våld mot enskilda individer .

En överbelastad polis hänvisar allt fler som anmäler brott som berör äganderätten till civilmål. Civilmål där det krävs i stort sett obegränsade ekonomiska tillgångar för att du ska kunna försvara ditt ägande mot mer resursstarka motståndare. Inte minst då gentemot lantmäteri , styrelser i ekonomiska föreningar med stor kassa och starkt rättsskydd.

Idag har vi hamnat i en situation där brottslingar har gratis juridisk hjälp medan den enskilde som utsätts för övergrepp i sitt ägande i praktiken är bakbunden och inte har råd att försvara detta ägande. Att vi i Sverige hamnat här, säger Henrik Sundström, kan i hög grad härröras till filosofern Axel Hägerström, rättsfilosof i Uppsala på tidigare delen av nittonhundratalet.  

I Wikipedia ser man tydligt hur hans tänkande och individens svaga ställning gentemot  det ”allmännas bästa” : 

”Vid sidan av filosofin hade han ett inflytande på juridiken, då han var lärare för flera framstående personer som Dag Hammarskjöld, Östen Undén, Arthur Engberg och Gunnar Hägglöf, samt den som inspirerade till Uppsalaskolan med personer som Vilhelm Lundstedt och Karl Olivecrona, vilken fick ett enormt genomslag för den socialdemokratiska rättsfilosofin.”

Vad betyder  det här idag? Jo att  vi fått ett samhälle där den starke styr, där övergrepp i rättssak sällan får några konsekvenser. Vi har ett tänkande som bygger på att staten/komunen/ länsstyrelsen / lantmäteriet/mark och miljödomstolen alltid fattar kloka beslut. Med denna  vaga grund i samhällsnytta. Det innebär också i praktiken att den som gör intrång på andras äganderätt, begränsar en medlems i en ekonomisk förenings rättigheter sällan nås av konsekvenser. 

Den  socialdemokratiska rättsfilosofin bygger på en förutsättning om klokhet, objektivtitet och respekt som idag inte har sin tillämpning i praktiken.

Bostadsrättsföreningen, ett unikt socialdemokratiskt koncept, begränsar din äganderätt om du till exempel vill hyra ut i andra hand, vägföreningar kan genom ett amatörledarskap i styrelser gå långt utanför de lagar som ska reglerar deras verksamhet. De är ofta organiserade i Riksförbundet för enskild väghållning med 12 000 medlemmar, men som endast ger hjälp åt styrelser t ex i deras agerande mot enskilda medlemmar. Dess ordförande är Uno Jacobsson, delägare i Optimus advokatbyrå som driver fall för en rad styrelser. Enskilda medlemmar har därmed ett svårt ekonomiskt utgångsläge för att försvara sig.

Lantmäteriet kan i återigen i det allmännas intresse fatta beslut om att frånta mark/tomtägare delar av deras mark för att till exempel  besluta om servitut för andra fastigheter över del av  marken, trots ägarskap. Överklaganden ska ställas till Mark och Miljödomstolen där jurister med samma utbildning och synsätt inte ökar den enskildes möjligheter till att få rätt. Kommuner har via planmonopolet stor makt att begränsa äganderätten när det gäller avstycka  och byggnation.

Att man utgått från objektivitet och klokhet har gjort att man ansett det onödigt med ”checks and balances”. En välmenande syn på människan och institutionerna… eller  en socialdemokratisk grundsyn som säger att det allmänna står över individen?

 

Chris Forsne

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se