Exit Mugabe, exit Wallström

  • Lördag 7 Sep 2019 2019-09-07
E-post 1949

Zimbabwes president Robert Mubabes hädanfärd och Margot Wallströms avskedsansökan som utrikesminister i Regeringen Löfven II sammanfaller i tid. En ren slump men samtidigt en påminnelse om vilken form av världsordning som Wallström anslöt sig till och att bägge samma dag nu gör sorti.

En allians mellan idéer och värderingar som nu går i träda men som har mer gemensamt än vad gemene man och väljare har kunnat få information om.

Socialdemokratiska Folkbladet vill ge Margot Wallström en guldstjärna för hennes prestationer och kommenterar hennes avgång som utrikesminister med att

Politiskt har Margot Wallström varit en socialdemokratisk förnyare. Hon har vågat tänka utanför kartongen.

Andra som faller in i kören bland hyllningar är Aftonbladets ledarredaktion.

Påståendet om att Wallström varit en förnyare kan dock endast de mest partilojala socialdemokrater komma med. Att Wallström är uppskattad i partiet är ingen nyhet. Trevlig, ger ett öppet intryck samt att hon har förmågan att vara genuin. Men hennes historia är allt annat än att hon tänkt ”utanför kartongen” eller är ens en förnyare.

Tvärtom Folkbladets och även statsministerns utsago är Wallstrom inte en förnyare. Wallström är i allra högsta grad en arvtagare till bland annat den av Pierre Schori, och ytterst broderskaparen Carl Henrik Grenholm, förda utrikespolitiken. Grenholm ansåg att ett raderande av staten Israel var ett legitimt politisk mål. En utrikespolitik med explicita antisemitiska inslag. En utrikespolitik som grundades av Olof Palme och som endast fick ett avbrott i Göran Perssons under hans motsvarande period. Där Göran Persson anknöt till bland annat Tage Erlanders mer Israel-vänliga och arbeterklasstrogna utrikespolitik.

Att tidigare biståndsministern och ambassadören Pierre Schori inte sympatiserat med västerländska demokratiska principer är väl känt i politiska kretsar. Bland annat ställde sig Schori positiv till om Sovjetunionen valt att slå ner Lech Walensas arbetarrevolt i Polen med våld vilket Ledarsidorna kunnat avslöja tidigare. Folkbladet ansluter sig därmed till en socialdemokratisk utrikespolitisk linje med starka antisemitiska inslag som mer vurmar om relationen till mullornas Iran, Kuba och Zimbabwe än relationerna till EU och USA.

Margot Wallström har flera gånger varit i blåsväder under sin period som utrikesminister, bland annat har hon hamnat på Simon Wiesenthal-centrets topp-tio-lista över antisemitiska incidenter för 2016 med ett uttalande om ”utomrättsliga avrättningar” i Israel. Wallström blev också bannlyst från att besöka Israel. Under sensommaren har Wallström fått kritik för hur hon tog emot den iranska diktaturens utrikesminister Javad Zarif och inte tvingade honom att hälsa via handskakning.

Det var därmed ingen slump att Margot Wallström valde Pierre Schori som ett av sina speciella sändebud under kampanjen till att bli invald i FN:s Säkerhetsråd. Pierre Schori hyllar idag Mugabe som en stor ledare. Oaktat de dokumenterade övergrepp på den egna befolkningen Mugabe bevisligen gjort sig skyldig till.

En politik som fortsatt men inte uppmärksammats.

En av de detaljer som inte uppmärksammats är Wallströms historia som utrikesminister under kampanjen till FN:s säkerhetsråd. Wallström närmade sig den avlidne Robert Mugabe bara en månad före valet till säkerhetsrådet. Det var tyvärr inte det enda som skorrade i den utrikespolitiska skönsången skrev DN på Ledarplats.

Vad DN dessvärre inte berättade var att vare sig Margot Wallström eller Annika Söder menade att Sverige kunde tvärtom lära sig av Robert Mugabe. Kabinettsekreteraren var mycket tydlig på den punkten när hon som i egenskap av offficiell representant för Sverge vid det aktuella besöket var att

”Sverige och Zimbabwe har en gemensam historia och kan därmed lära från varandra”

Vad Sverige har att lära av en av Afrikas värsta samtida diktatorer och dess historia är oklart för allmänheten. Desto klarare är det sannolikt för duon Wallström / Söder.

Ytterligare prestationer från Wallströms sida i form av en feministisk utrikespolitik var att när bland annat länder som USA och Storbritannien röstade mot UNESCOS resolution som berövar judar den historiska kopplingen till bland annat ”Klagomuren” i Jerusalem röstade Sverige för denna resolution. En alltigenom i grunden historierevisionistisk resolution som förnekar det faktum att på samma berg som Al Aqsa – moskén står idag stod en gång Kung Salomos tempel. Den västra muren, Klagomuren, är det enda som finns kvar av templet.

Sverige har under Margon Wallström anslutit sig till de nationer som vill radera det judiska religiösa och kulturella arvet från historien. Denna inställning är exakt densamma som socialdemokraterna i Malmö för vidare. Att tömma staden på judar och radera det judiska kulturarvet.

Men den allvarligaste situationen i Sveriges bi- och multilaterala relationer kom med Sveriges aktiva support till FN-resolutionen om ett globalt kärnvapenförbud. Sverige var genom Margot Wallström drivande i motionen i FN:s generalförsamling och det enda skälet till att Sverige inte sedan om att skriva under och ratificera detta var USA:s och NATO:s mycket tydliga markering om att Sverige då skulle isoleras från allt försvarspolitiskt och säkerhetspolistiskt samarbete och skydd i framtiden.

Internt i regeringen kom dessutom den tilltagande tjänstemannaaktivismen, nepotismen och delikatessjävet in som tillämpats på Utrikesdepartementet under Margot Wallströms ledning vilket Ledarsidorna.se kunnat rapportera om. Hela 261 förment opolitiska tjänstemän opponerade sig i samband med riksdagsvalet 2018 mot att moderaterna eller något annat parti skulle utmana Utrikesdepartementets värdegrund vid ett eventuellt regimskifte.

Bland de som drev denna linje var Efraim Gomez, chef för FN-enheten. Annika Söder, Margot Wallströms närmaste medarbetare som kabinettssekreterare råkar samtidigt vara Efraim Gomez dotters gudmor. Gomez var tilltänkt att tillträda den högsta tjänsten som tjänsteman på Utrikesdepartementet som Utrikesråd men i sista stund reagerade Statsrådsberedningen, statsministerns egen stab, på utnämningen. Statsrådsberedningen hörde enligt flera obereonde källor till Ledarsidorna i denna process av sig direkt till Annika Söder med att denna form av utnämningar, och andra, inte skulle få regeringens godkännande.

Det som absolut inte är känt genom någon annan media än Ledarsidorna.se är att Utrikesdepartementet under Margot Wallström och Annika Söder fört en annan migrationspolitisk linje än regeringen och Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna kom i maj 2018 med en rad förslag på hur mottagandet av asylsökande ska skärpas. Polis skulle få större möjligheter att visitera personer genom att exempelvis söka igenom mobiler för att lättare fastställa identitet på asylsökande, kommuner skulle förbjudas att ge försörjningsstöd till personer som fått avslag och det skulle bli svårare för den som fått ett nej på asylansökan att kunna stanna på ett tillstånd för att arbeta. Den som fått ett avslag skulle inte kunna söka asyl på nytt förrän efter 8 år. I dag är den gränsen fyra år.

I mitten på maj 2018 genomfördes möten på såväl grupp- som enhetsnivå med Utrikesdepartementets anställda. Där kommunicerades att UD:s linje tvärtom regeringens officiella var att all migration var lönsam och skulle säkra såväl jobb som välfärd samt att den måste öka i omfattning. Flera medarbetare reagerade på att UD:s politiska ledning, samt enhetscheferna, höll en annan linje och förde en annan politik än statsministern och statsrådsberedningens samordnignskansli. Stämningen uppges ha blivit så dålig att frågan om vilken linje som UD skall hållas lyftes till enhetschefmötet med kabinettsekreterare Annika Söder (S), Margot Wallströms närmaste medarbetare.

Kabinettsekreterare Söder var då övertydlig på mötet med personal och enhetschefer. Statsrådsberedningens riktlinjer för den av regeringen förda politiken gällde inte UD. UD:s linje låg fast var Söders, och därmed Wallströms linje. Såväl i ambition långsiktigt men framför allt med argumenten att en stor migration bara är bra för Sverige.

När Margot Wallström under fredagen aviserade att hon inom ett par timmar, bara några få dygn innan en regeringsförklaring, låter meddela att hon avser skicka in sin avsägelse av uppdraget rimmar det illa. Så gör ingen mot sin chef statsminsitern som redan sitter med ett redan svårt pussel att få ihop. Snarare tyder det mesta på att hon samma morgon, eller under torsdagen, fått beskedet att hon har gjort sitt som minister. Och att det är avsevärt bättre för henne själv att låtsas att hon helt plötsligt kom till insikt med att hon gjort sitt än att hon blivit överraskad när ministerlistan läses upp efter regeringsförklaringen.

Alla tecken tyder på att Margot Wallström fick sparken och att hon, i samförstånd med statsminsitern och medier som till exempel Folkbladet samt Aftonbladet, nu försöker teckna en annan bild av sin prestation och de egentliga skälen till varför hon fick lämna regeringen.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se