Klaner och enklavisering inget nytt – trots påståenden om motsatsen 

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se
  • Fredag 20 Sep 2019 2019-09-20
E-post 1188

Dagens Nyheter uppmärksammar fenomenet klanorienterad kriminalitet. Fenomenet, som framställs som om det skulle vara en nyhet i Sverige, är dock inte någon större nyhet. Och internationell forskning bekräftas nu av de första stapplande svenska stegen. Internationellt har kunskapen varit god sedan lång tid.

Artikeln som ljudfil:

Förutom blodsband finns det även andra markörer. Professorn i kriminologi Jerzy Sarnecki bekräftar att också forskningen om organiserad brottslighet och extremism benämner vissa grupperingar klaner rapporterar DN. Sarneckis forskarkollega Amir Rostami tror att begreppet ”klan” har varit mindre tabubelagt i Tyskland än i Sverige.

– Jag är själv inte alltid bekväm med begreppet, men i vissa fall kan det vara gångbart, säger Rostami, som liksom Sarnecki konstaterar att gränserna mellan de olika typerna av grupperingar flyter.

Amir Rostami har i sin svenska forskning om organiserad brottslighet intervjuat ett dussintal gängledare och konstaterat att utanförskapet som många av medlemmarna känner inte bara är ekonomiskt utan också kulturellt, etniskt och normativt. Hans och andras forskning pekar på att de kriminella grupperingarna har olika bas; de kan bygga på existerande klaner, men de kan också ha en mer löslig sammansättning på etnisk grund eller ha vuxit fram i stadsdelar där de blivit sin egen ”klan”.

Det som Rostami och Sarnecki beskriver har professor Mark S Weiner kartlagt ingående i sin bok ”Rule of the Clan” från 2013. Weiner var under våren 2019 gästprofessor vid Uppsala Universitet och fenomenet har beskrivits av Ledarsidorna.se i flera artiklar sedan 2014 och problemen samt hoten en stark klankultur utgör har varit uppenbart för de som arbetat eller bor i framför allt utanförskapsområdena under längre tid än så.

Det som inte Sarnecki och Rostami beskrivit ännu är den farligaste formen av klankriminalitet även om de börjat närma sig den. De klaner med i huvudsak etniska och religiösa markörer. Där religiös fundamentalism kombineras med en kriminell livsstil. Där en religiös fanatism, som inte nödvändigtvis baseras på några djupare teologiska kunskaper, blandas med en kriminell livsstil.

Samma person kan, i detta fall, ena veckan vara klädd i traditionella muslimska kläder och med det klassiska salafistiska skägget med rakad överläpp ena veckan för att andra veckan dyka upp i andra sammanhang iklädd hood-jacka, wct-byxor och bära tjocka guldlänkar. Rostami bygger sina iaktagelser på ett dussin intervjuer, jag bygger mina slutsatser efter att ha arbetat på Järvafältet i olika roller under tre-fyra år med hundratals samtal om klan och heder. Och klankulturen är stark i dessa områden.

I områdena finns många gånger en oro bland etniska grupper då historiska och aktuella konflikter globalt ger avtryck lokalt. Idag utgör inte geografiska avståndet något hinder för sociala relationer då dagens online-samhälle via bland annat, sociala medier och olika kommunika- tionslösningar, suddar ut de geografiska gränserna. Många gånger påverkas inte den nationella nivån medan det lokalt ger avtryck. En del av oron utgörs över att rättsväsendet och övriga samhället inte förstår dessa konflikter eller har svar på hur de kan lösas. Polisen behöver därför ha en bättre omvärldskunskap och förståelse för skeenden utanför Sverige för att kunna tolka det som händer i områdena. 

Närvaron av återvändare, sympatisörer till terrorgrupper som Islamiska Staten och al-Shabaab och representanter för salafistiskt inriktade moskéer bidrar till spänningar mellan dessa grupper och andra boende i utsatta om- råden. Sedan sommaren 2014, då IS utropade ett kalifat, har sekteriska motsättningar ökat, framför allt mellan sunniter, shiiter, levantinska kristna och nationalister av kurdiskt ursprung. 

Med klankulturen följer en utbredning av hederskulturen. Konflikter löses i utomjuridiska processer. Med klankultur följer även en kamp om makt i utsatta områden där de boende kan tvingas till underkastelse. Där slöjtvång inte bara gäller den egna gruppen.

Parallellt med en kriminaliserande process kan det även ske en radikaliserande process. Unga män som väljer att resa till ett krigsdrabbat land för att delta i strid kommer många gånger från boendemiljöer som påverkas av sociala riskfaktorer. Det kan finnas flera orsaker till varför de valt att resa men det krävs vissa förutsättningar som upplevda orättvisor eller kränkningar och ett socialt sammanhang där ideologin införlivas. Det sker även påverkan från andra i omgivningen, via sociala medier eller en kombination av dessa faktorer. Det kan finnas en förhöjd risk för unga att radikaliseras i områden med stark påverkan av sociala riskfaktorer. 

I dessa områden är enklaviseringen stark.  Och det som inte Rostami och Sarnecki kommit till i sin forskning än är att allt fler områden nu blir etniskt och kulturellt allt mer homogena. Husby, Rinkeby och Vivalla är idag i praktiken helt sunnimuslimska stadsdelar, rensade på shiiter, kristna och kristna syrianer. Södertälje är omvänt i praktiken dominerat av kristna syrianer. Inom dessa områden, som Vivalla, visar det sig att samma klanhierarik växt fram som i Somalia. Vissa klaner är starkare och bedöms som ”finare” än andra.

Dagens Nyheters uppvaknande, och den svenska forskningens första stapplande steg är välkommet.  Men samtidigt har debattörer och forskare som Sarnecki men även i synnerhet Dagens Nyheter de senaste åren mer eller mindre explicit rasiststämplat de som pekat på denna utveckling. En utveckling som nu tar ytterligare fart med den enklavisering som sker i samhället där Vivalla, Husby och Rinkeby bara kommer vara de första orterna där andra värderingar och en annan kultur råder än i Sverige i övrigt.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se