Svårartat personalpussel inför regeringsdeklarationen

Stefan Löfven. © Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se
  • Söndag 8 Sep 2019 2019-09-08
E-post 1058

Spekulationerna kring vem som kommer att efterträda Margot Wallström som utrikesminister kretsar främst kring fyra namn. Handelsminister Ann Linde bedöms av flertalet, inklusive Ledarsidorna, vara den person som mest sannolikt blir nästa utrikesminister. Andra namn som nämnts är nuvarande kabinettssekreterare Annika Söder, EU-minister Hans Dahlgren samt biståndsmyndigheten Sidas generaldirektör Carin Jämtin.

Dessa kandidater representerar två olika huvudinriktningar för det kommande riksdagsårets utrikespolitik. Linde och Dahlgren kan förväntas manövrera Sverige tillbaka till en position där Sverige åter kan tas emot med respekt i EU och de länder i Mellanöstern som är tongivande i att finna en lösning på konflikten Israel – Palestina. Söder och Jämtin står i allt väsentligt för den aktivistiska linje som Pierre Schori kom att plantera på UD under sin tid som biståndsminister. 

Det är ingen hemlighet att Söder valde att föra en annan politik kring migrationsfrågorna under 2018 samt att Jämtin har haft en annan uppfattning om migrationspolitiken än Stefan Löfven under den senare delen av hennes tid som partisekreterare.

Det som talar emot ett val av Söder eller Jämtin är bland annat synen på migrationspolitiken men ytterst den aktivistiska utrikespolitik Söder och Jämtin representerar. Det finns ytterligare detaljer i deras karriäer och yrkesroller som talar emot att de skulle kunna komma i fråga. 

Den 16 augusti 2016 meddelade Carin Jämtin att avgick som Socialdemokraternas partisekreterare. Jämtin sökte sedan tjänsten som generaldirektör för Sida och under hösten var rekryteringsprocessen klar. Hon utsågs av regeringen till generaldirektör för Sida från 29 maj 2017.  Men något höll emot utnämningen. Trots att alla intervjuer var genomförda och att tillsättningen var planerad var Lennart Båge tvungen att gå in som vikarierande generaldrierktör från november 2016 tills Jämtin tillträde. Något höll emot som inte kunnat få sin förklaring på ett rimligt sätt. Det är känt att Jämtin, som då satt i riksdagen utan egentliga arbetsuppgifter förutom att vara ersättare i utrikesutskottet och egentligen bara väntade på ett regeringsbeslut, var påtagligt irriterad.

Att Annika Söder skulle vara aktuell som utrikesminister är i praktiken uteslutet. Det var kanske framför allt Annika Söders väl extensiva utnämningspolitik som fick statsrådsberedningen att intervenera. En utnämningspolitik där ”Dirty Dozen”, de mest aktivistiska partilojala förment opolitiska tjänstemännen roterade mellan de mest välavlönade och luckrativa tjänsterna i ett slutet kretslopp. 

Helt klart är att det som Margot Wallström införde, ”den feministiska utrikespolitiken”, nu kommer att begravas under diskreta former. Det är inte någon som idag, inte heller Wallström själv, kan förklara vad feministisk utrikespolitik är då Sverige kommit att närma sig diktaturer som Zimbabwe och Iran, båda länder där framför allt kvinnors rättigheter kommit på undantag. Och den enda som kan begrava en feministisk utrikespolitik är en kvinna varför valet med stor sannolikhet kommer att hamna på Ann Linde.

Missnöjet med Wallströms allmänna prestation som utrikesminister har spätts på med det svårslagna rekord inom regeringen Löfven i antalet punkter hon fått kritik från Konstitutionsutskottet.

Blir Linde utrikesminister måste handelsfrågorna hamna någonstans. Ett alternativ är att flytta dessa till Hans Dahlgren och lägga dessa i statsrådsberedningen då handel och EU-frågor går att kombinera. Fördelen med en sådan omdisposition är att det sänder en tydlig signal till omvärlden att handel är en prioriterad fråga för Sverige i de bi- och multilaterala relationerna genom att de placerats i statsminsiterns direkta närhet. Ett annat alternativ är att låta dessa ligga kvar på UD men med en ny minister. I sådana fall finns två alternativ.

Det andra alternativet är att utse Åsa Westlund till handelsminsiter. Westlund är idag ordförande i EU-nämnden och ledamot i utrikesutskottet. Westlund kan sägas tillhöra samma aktivistiska falang i socialdemokraterna som Carin Jämtin vilket skulle bibehålla maktbalansen på UD och i regeringen. Åsa Westlund är sambo med Anders Lindberg, för närvarande ledarredaktör och chef för Aftonbladets ledarredaktion.

Som alternativ till handelsminister kan även Oscar Stenström, idag ambassadör i Chile, komma ifråga. Stenström var tidigare politisk sekreterare åt Urban Ahlin under den senares tid som ordförande i utrikesutskottet samt har varit statssekreterare åt både Mikael Damberg och Ann Linde. Men Stenström valde att lämna politiken när han fick chansen och det är mindre sannolikt att vare sig Stenström eller Ahlin, idag ambassadör i Canada, kommer någonsin återvända. Bägge uppges vara tämligen tacksamma för att ha fått möjlighet att lämna den politiska bubblan och trivs bra på sina respektive ambassader.

På tisdag eftermiddag blir dock dimmorna skingrade efter att Stefan Löfven genomfört sin kanske största omorganisation av regeringen på de fem år han varit statsminister. För inte bara skall en ny utrikesminister utses. Även en ny arbetsmarknadsminsiter kommer behöva tillsättas samtidigt som Annika Strandhäll inte kommer delta i regeringsarbetet för överskådlig tid på grund av dödsfall i familjen. Utöver detta har statsministern indirekt ett problem med kulturminister Amanda Lindh som under det kommande året kommer vara föräldraledig.

Allt samtidigt som Löfven måste snegla på sitt regeringsunderlag för att hålla detta rimligt nöjda.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se