Studieförbundet Ibn Rushd – Folkbildningrådet visar sig vara det största problemet

Nisha Beshara, moderator Maria Graner, generalsekreterare Folkbildningsrådet Magnus Ranstorp, Försvarshögskolan Zana Muhammed, ordförande Ibn Rushd Erik Amnå, professor och utredare
  • Fredag 18 Okt 2019 2019-10-18
E-post 1501

Gårdagens panelsamtal om studieförbundet Ibn Rushd var klargörande. Det är Folkbildningsrådet som är det största problemet och hotet mot det demokratiska uppdrag de är satta att förvalta och vidareutveckla. Det är de som gjort Ibn Rushd utveckling tills idag möjlig. Ibn Rushd är bara toppen på ett isberg av avsvärt vidare problem. De fick bära hundhuvudet den här gången.

Folkbildningsrådet redovisade under gårdagen den studie som professor Erik Amnå låtit göra över studieförbundet Ibn Rushd. I sin presentation av studien var Amnå avsevärt mycket tuffare än tidigare i sin kritik samtidigt som studieförbundets ordförande Zana Muhammad för första gången vitsordarde att Muslimska Brödraskapet har ett, som han menade, visst inflytande. Ett för omvärlden litet steg men signalvärdet är enormt för de som följt det Muslimska Brödraskapets etablering i Sverige en längre tid.

Erik Amnå anser att studieförbundet Ibn Rushd fullgör sitt demokratiuppdrag om än med allvarlig kritik mot de konfessionella och tidvis radikala inslagen. Denna kritik förstärktes av Magnus Ranstorp som även han deltog i panelen.

Studien har uppenbara brister då Amnås mandat inte omfattade de ekonomiska aspekterna i form av hur väl självkontrollen fungerade och transparensen hos studieförbundet. Men den bristande transparens som omgärdar studieförbundet Ibn Rushd är inte unikt för dem. Det är ytterst en fråga för Folkbildningsrådet vars verksamhet omgärdas av en bitivis elitistisk syn på sig själva och där de trots löften om motsatsen inte anpassat vare sig sig själva eller ställt krav på medlemsorganisationerna på ökad tillgänglighet.

Zana Muhammad är sannolikt den bästa företrädare utåt och ordförande som studieförbundet Ibn Rushd haft. Tillgänglig och mycket skicklig retoriskt. Bara det att han för första gången vitsordar att Muslimska Brödraskapet har ett inflytande på något sätt i vissa avseenden är en anpassning från tidigare när studieförbundets andra företrädare, som kan kopplas direkt till Brödraskapet totalt förnekat dess existens i Sverige. Samtidigt blev det dock något patetiskt när offerkoftan drogs på i hans roll som ordförande, att den var svår då han måste balansera ytterligheterna i den muslimska diasporan. Det är en ordförandes roll att just balansera olika viljor – det gäller alla organisationer. Och just offerkoftan I form av att vara utsatta för islamofobi var genomgående. Här visade Zana Muhammad sin skicklighet genom att helt korrekt konstatera att studieförbundet dragit fram det argumentet för ofta i debatten varför begreppet urvattnats.

Detta försök hade lyckats i att styra debatten i en mer konstruktiv riktning om inte Kitimbwa Sabuni, Afrosvenskarnas talesperson suttit i publiken och dragit fram just det kortet. Att kritiken mot studieförbundet var islamofobisk och vilade på islamofobisk grund.

Sabunis organisation Afrosvenskarnas Riksförbund är annars en organisation som i likhet med Ibn Rushd bör granskas i samma omfattning då den likt Ibn Rushd återkommande har bjudit in och deltagit i arrangemang med tydligt antisemitiska gästföreläsare. Att en sådan granskning skulle komma till stånd är dock osannolikt då det inte kan uteslutas att den åtnjuter politiskt skydd från Kitimbwas syster Nyamko Sabuni, partiordförande för Liberalerna och tidigare ordförande för Afrosvenskarnas Riksförbund. Sedan Nyamko Sabuni lät offentliggöra sin kandidatur släcktes riksförbundets hemsida ner för ”underhåll” och inga andra spår än de tidigare avslöjade om antisemitiska sympatier har kunnat granskas.

En granskning av Afrosvenskarnas Riksförbund och kanske framför allt Nyamko Sabunis roll i organisationen försvåras därmed och blir allt för omfattande och kostnadskrävande för till och med en större redaktion. 

Men skalas kanske främst Kitimbwa Sabunis retorik av något så har både Zana Muhammad och han själv en stor poäng i att även de andra studieförbunden bör granskas. Studieförbundet NBV, Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet, har under året ertappats med omfattande bedrägerier på samma sätt som ekonomiska oegentligheter har varit något som under åren präglat ABF, Arbetarrörelsens Bildningsförbund. Såren efter kursgården Brunnsviks konkurs är fortfarande inte läkta och ingen vet idag i vilken omfattning som LO:s ordförande Karl Petter Thorwaldsson var medveten eller involverad i turerna kring framför allt ABF Stockholm NO som stod i centrum för korruptionen. Den utpekade ombudsmannen som de ekonomiska oegentligheterna kretsade kring ska ha sagt

”Fälls jag, så drar jag med mig de stora elefanterna”.

Erik Amnås rapport har sina brister. Dessa brister har uppkommit av två skäl – han är själv en del av ”folkbildningsfamiljen” och inte en oberoende part i granskningen. Erik Amnå tillhör Equmeniakyrkan – en annan avnämare av statsbidrag till civilsamhället som för närmande är aktuell med att stöpas om under bland annat diakonen Anna Ardins inflytande vilket Ledarsidorna.se beskrivit i tidigare artiklar. Hans roll var sannolikt att driva kritiken så pass långt men att studieförbundet fortfarande kan behålla sin status som studieförbund men samtidigt begränsades hans uppdrag av Folkbildningsrådet själva som inte gav honom det öppna mandat som krävdes för en fylligare studie.

Att Erik Amnå själv är en del av problemet blir samtidigt tydligt med att han anser att skattebetalarna skall finansiera de stora risker som Folkbildnigsrådets egen tolkning av demokratiuppdraget innebär. Om Amnås entusiasm att själv med egen plånbok skulle tvingas finansiera dessa risker skulle vara lika stor är okänt.

Det är alltför lätt att spela med andras pengar och om pengar inte är ett problem – ge dessa då till Ledarsidorna.se istället.

Gårdagen kan därmed sammafattas med att Ibn Rushd går skakade ut ur utredningen men samtidigt i viss mån styrkta med sin ordförande Zana Muhammed som lyckats navigera rätt med en stor portion ödmjukhet – hur långt den räcker är osäkert. Nu skall Ibn Rushd börja leverera. Men samtidigt blir Folkbildningsrådets roll tydlig. I turerna kring Ibn Rushd är ett av de stora avgörande problemen Folkbildningsrådet själva med sin ledning i form av generalsekreteraren Maria Graner. Endast en person, Tjia Torpe från RIO – de rörelsedrivna folkhögskolornas riksorganisation visade krisinsikt;

“Är vi inte transparenta nog kan vi förlora statsbidragen”.

Hela Folkbildningsrådet präglas av en elitistisk syn på sig själva och sin förmåga att lösa sitt demokratiuppdrag som har mycket litet med transparens och demokrati att skaffa. Hela Folkbildningsrådet är ett högriskprojekt som varje år kostar skattebetalarna 4,4 miljarder kronor där de fått mandatet att själva följa upp sin verksamhet. En ordning som bäddat för allt ifrån antisemitiska jihadistpredikanter till förskingring i mångmiljonklassen.

Den svenska statsfinansierade folkbildningen och civilsamhället visar sig vara en orgie i elitism, maktfullkomlighet, korruption och nepotism vartefter lagren på den lök som Folkbildningsrådet visar sig vara skalas av. Första lagret, som fortfarande inte är helt avskalat, är Ibn Rushd.

Det kan inte uteslutas att inom ett par år så får Kitimbwa Sabuni till hälften rätt i en annan av sina profetior. Att vi ses i samma lokal igen i ett granskningsärende. Men då är det inte Ibn Rushd som har granskats utan hela Folkbildningsrådet. Av en i det fallet helt neutral part med ett helt öppet mandat. Något som sannolikt skulle vädra ut det som präglar verksamheten – elitism och korruption.

Det blev uppenbart att den kultur och verksamhet som studieförbundet Ibn Rushd utvecklat inte hade varit möjlig utan att Folkbildningsrådet i tyst samförstånd låtit det ske. De lämnade dörren olåst till en okontrollerad utveckling där studieförbundet allierat sig med krafter som har allt annat än demokrati och människors lika värde som drivkrafter.

Det är Folkbildningsrådet som är det största problemet och hotet mot det demokratiuppdrag de är satta att förvalta och vidareutveckla. Det är de som gjort Ibn Rushd utveckling tills idag möjlig. Ibn Rushd är bara toppen på ett isberg av avsevärt vidare problem. De fick bära hundhuvudet den här gången.

Men inte nästa om regering och riksdag är alerta och insiktsfulla nog. Trappor städas bäst uppifrån och ner. Alltid.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se