Vi och dom

Olof Palme på socialdemokraternas partikongress i september 1978
  • Söndag 27 Okt 2019 2019-10-27
E-post 1185

De senaste åren har Sverige varit landet med en feministisk regering, med en lagstiftning som garanterat jämställdheten, med genusvetenskap och med feministiska partier. Men för många av de som sökt skydd i Sverige upplever inte detta. Trots att det nu växer upp en ny generation som på pappret skulle kunna vara svenskar är deras frihet densamma som om deras föräldrar skulle bott kvar i Asmara eller Mogadishu.  Olof Palmes löfte är glömt sedan länge av den förment feministiska regeringen och sveket går att ta på.

Jag var på Göteborgs Stadsmuseum häromdagen. Kom dit strax innan portarna skulle öppnas klockan 10. Samtidigt kom två skolklasser från Göteborgs norra förorter. Friskolor fick jag höra av personen i mitt sällskap som arbetat i Hjällbo under många år. Samtliga flickor hade inte bara huvudduk men resten av klädseln bestod av ett virrvarr av långa tygstycken, ibland kombinerat med flera raka kjolar. Lager på lager. På det täckjackor med eller utan fuskpäls. Allt avslutat med vita slitna joggingskor. Pojkarna klädda i jeans och tröja.

De såg ut att vara i tolv – trettonårsåldern. Flickorna pratade och knuffades medan de väntade på att portarna skull slås upp. Då och då på svenska, men sedan gled allt över till det språk de uppenbarligen var mest bekväma med. De här flickorna bor i Sverige sedan en rad år, kan till och med vara födda här, men lever inte i Sverige. En stund senare, inne på museet, kom flera lågstadieklasser med övervägande blonda barn. Barn som tittade nyfiket men försiktigt på de huvudduksklädda som inte bevärdigade de mindre med en blick utan var helt koncentrerade på den egna gruppens relationsspel.

Lite senare återfinner jag flickorna i djupa fönstersmygar och i stentrapporna. Pladdrandes och helt ointresserade av utställningarna om Göteborgs historia. För varför skulle detta intressera dem? Det var för dem lika främmande och fjärran som Mogadishus eller Asmaras lokala historia för barn från Hovås eller Härryda.

Vad gjorde de överhuvudtaget på museet? Var det ambitiösa lärare, även de i huvudduk, som ville introducera eleverna till det göteborgska arvet? Som en del i integrationen. Eller… 

Samma dag som de dubbla elevgrupperna kom öppnade även en utställning som enbart en aktivistisk museiledning kunnat klämma in bland redskap i flinta , dockskåp och samlingar från 1600-talet? Det kunde väl ändå inte vara därför barnen tagits till museet? Antagligen för första gången någonsin: 

VI & DOM

EN UTSTÄLLNING OM HATBROTT . VI & DOM är en vandringsutställning producerad av Polismuseet i Stockholm, i samarbete med ungdomar. Utställningen ger flera perspektiv på hatbrott med ambitionen att att ge oss mer kunskap.

Vilka vi och vilka dom? Flickorna jag mötte var flickor på gränsen till tonåren. Om några år kommer de anses mogna för äktenskap. Hur många av dem kommer gå från sina muslimska friskolor till en högre utbildning? Hur många kommer att läsa på Chalmers, Handelshögskolan eller ens välja lärarutbildningen på Göteborgs universitet?  Är det inte det som är det största problemet med Vi och Dom?   

Ordet integration blir skrattretande när man ser hur det svenska ”goda” och omhändertagande samhället lämnat dessa barn till ett liv styrt av muslimska auktoriteter. Hur kan våra politiker låta detta fortgå? Hur kan de öppet, cyniskt döma dessa flickor till ett liv i vad de älskar att kalla ”utanförskap”. Skolminister Anna Ekström antydde häromdagen att man skulle utreda frågan om slöja/huvudduk i skolan. Vi vet alla vad det betyder. Förhalning. Bara Sverigedemokraterna ställer sig idag klart för ett slöjförbud i skolan.

Det här har diskuterats i åratal, inte minst av Sara Mohammed och organisation Glöm aldrig Pela och Fadime(GAPF). Det är en debatt som löper parallellt med den om religiösa friskolor. Flera av de som etablerats i Göteborg har varit föremål för granskningar såväl vad gäller kvaliteten på undervisningen som ekonomisk misskötsel. Skolor har stängts. 

Samtidigt med politikernas oföretagsamhet så mister t ex Angereds stadsdelsnämnd 36 miljoner kronor per år när mer välutbildade föräldrar vägrar sätta sina barn i skolor i närområdet och väljer friskolor inne i Göteborg. Ett ständigt nämnt framgångsexempel är t ex Internationella Engelska Skolan med gigantisk köer och där bara var sjätte sökande kan få en plats.

Göteborgs-Postens ledaravdelning, SVTs Uppdrag granskning med flera har gång på gång beskrivit den urusla skolsituationen i de invandrartäta områdena i nordöstra Göteborg. Det har skrivits en uppsjö artiklar om problemen i invandrartäta skolor runt om i Sverige. Könsstympning har debatterats i åratal. Skolorna har inte blivit bättre. Tvärtom. Könsstympningen har inte hejdats.

Men kanske ska man börja med det som är så viktigt för flickors självbild: det yttre. Det är inte pittoreskt att se dessa små flickor klädda som de jag stötte på häromdagen.

De lever sitt dagliga liv i ett Sverige där niqaberna blir allt fler, där vuxna kvinnor som hittills inte  burit slöja nu i allt högre takt väljer att sätta på sig en. Ett Vi och Dom som växer sig allt starkare på grund av våra politikers brist på agerande. Eller brist på vision om vad Sverige är och vad vi ska stå för.

Sverige har ansett att de här flickornas föräldrar är flyktingar och givit dem uppehållstillstånd i Sverige. De har flytt från förtryck i Somalia och Eritrea. Inte till grannlandet utan till den mest avlägsna delen av Europa. Till landet med en feministisk regering, med en lagstiftning som garanterat jämställdheten. Med genusvetenskap och feministiskt parti. Jag kan fylla den här artikeln med statistik. Om antalet konservativt religiösa personer i Göteborg. Om skolresultat. Om bostadsbrist och bidragskurvor. 

Men för mig, som för så många av oss,handlar det som pågår nu om svek mot unga människor. 

De flickor jag såg var övergivna av det svenska samhället. 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se