Därför har inte Sverige en effektiv lagstiftning mot terrorism

IS-anhängare. © Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se®
  • Tisdag 5 Nov 2019 2019-11-05
E-post 2413

Den svenska oförmågan att utvisa de sex utländska medborgare som bedöms utgöra ett hot mot rikets säkerhet har en historia som går långt bak i tiden. Men ytterst landar motståndet inom regeringen Löfven II. Regeringen har helt enkelt inte haft några som helst ambitioner att skärpa lagstiftningen. Tvärtom finns personer i statsminsiterns egen stab som bland annat vill göra stöd till Islamiska Staten lagligt.

Artikeln som ljudfil:

Regeringen och de borgerliga partierna har enats om att lagen kring verkställighetsförvar är för snäv och bör skärpas. Något man slog fast i överenskommelsen om åtgärder mot terrorism i juni 2017. Regeringen dröjde sedan ett år med att ta fram direktiv till lagutredningen, som ska vara klar i mars 2019, vilket moderaternas partiledare Ulf Kristersson är kritisk till. Inrikesminister Mikael Damberg anser inte att det är Löfvens regering ensam som bär skulden för att lagen fortfarande inte skärpts.

”Lagen har funnits sedan 1991, det hade såklart varit bättre om den pågående översynen gjorts tidigare och många delar såklart ansvaret för att så inte skett. Men jag ser fram emot att utredaren presenterar sina förslag innan 31 mars”, skriver han till bland annat DN.

Lagen om Särskild Utlänningskontroll, LSU, har inte ändrats sedan 2005 varför Damberg har rätt i sak – det är både Socialdemokrater och Moderater som är skyldiga till dagens vakuum. Säkerhetspolisen har under en längre tid framfört behoven av en reformering men för döva öron.

Bakgrunden till denna försening i regeringen Löfven II står att finna i en snart åtta år gammal riksdagsmotion.  Miljöpartiet, som idag utgör ena delen av regeringen motionerade öppet i motion 2011/12 Ju399 motiven till en uppmjukad syn på repressiv antiterrorlagstiftning. 

Dessa två motionärer, varav Kaplan senare blev minister och Maria Ferm idag är statssekreterare hos statsministsern själv ansåg 2011 att detta var en form av åsiktsbrott som inte kan straffbeläggas . Kaplan och Ferm ville att Sverige skulle verka för en annan och uppmjukad definition av terrorism på EU-nivå. 

Detta synsätt blev mer offentligt i Almedalen 2014 då den ene av motionärerna, Mehmet Kaplan, ville förminska de svenska resande jihadisterna till att vara “engagerade ungdomar”. Det var även Morgan Johansson, då ordförande för Justitieutskottet, som förpassade all översyn av lagstiftningen till arkivet då han bland annat underkände dåvarande riksdagsledamoten Staffan Danielsson, C, motion på området. Danielsson föreslog endast en översyn för att få ett vidare grepp om problematiken men även detta ansågs för hotfullt för en majoritet i utskottet.

Ferm, Kaplan och justitieminister Morgan Johansson har fortfarande god hjälp av Tro och Solidaritets ordförande Ulf Bjereld vars organisation motsatt sig skärpt terrorlagstiftning av andra skäl. Då Tro och Solidaritet är överrepresenterade i Regeringskansliet (de utgör endast tre procent av medlemmarna i Socialdemokraterna) har de haft ett stort inflytande över inriktning och tempo i lagstiftningsarbetet. Bland annat är kanslirådet och f.d ordförande för Tro och Solidaritet Peter Weiderud nära kontakter med Muslimska Brödraskapet väl kända. Weiderud blev känd för en bredare allmänhet när han 2011 legitimerade socialdemokratiska muslimers hat mot bland annat homosexuella med att ”de haft annat för sig” än att utveckla sin demokratisyn.

Peter Weiderud är idag anställd som kansliråd och placerad vid UD:s enhet för konflikthantering och med inriktning på interreligiös dialog. Innan dess var han anställd som direktör vid Svenska Institutet i Alexandria men lämnade Egypten under brådstörtade former ett halvår innan förordnandet gick ut. Weiderud har i mellantiden lagt fram ett förslag om att UD skall vara sammanhållande i bland annat antiterrorarbetet vilket endast Ledarsidorna kunde rapportera om.

Mer läsning: UD agerar för att ta över arbetet med antiterrorismen

Weiderud ifrågasatte såväl Tysklands som Hollands säkerhetstjänster, BfV respektive AIVB, perspektiv och arbetsmetoder och ville se en mer avslappnad attityd. Dessa anses annars vara tongivande inom EU:s gemensamma arbete mot terrorism samt bland världens mest effektiva. Vidare menade Weiderud när han på UD:s uppdrag tog fram sitt underlag att doc Magnus Ranstorps och FHS rapport att det i motsatts till vad Ranstorp kommit fram till inte finns något egentligt stöd för påståendena att jihadister rekryteras i miljöerna kring moskeéer. Bara i Vivalla, Örebro, har 20-30 unga svenskar rekryterats och internationellt – som i såväl Tyskland och Storbritannien – anses radikala moskéer vara ett stort problem av internationellt erkänd expertis.

Den svenska oförmågan att utvisa de sex utländska medborgare som bedöms utgöra ett hot mot rikets säkerhet har en historia som går långt bak i tiden. Men ytterst landar motståndet inom regeringen Löfven II som helt enkelt inte har haft några som helst ambitioner att skärpa lagstiftningen. Detta styrks med att regeringen släppte de sex som nu fått ett utvisningsbeslut på sig i frihet istället för att nyttja det lagrum som gör det möjligt att hålla dessa i fortsatt förvar för lång tid framöver.

Vare sig vad avser hot mot rikets säkerhet eller kampen mot terrorismen är oviljan och motståndet inbyggt i regeringen. På högsta nivå. I statsministerns direkta närhet.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se