Folkbildningsrådet – En orgie i elitism och korruption

Bild: Folkbildningsrådet
  • Onsdag 13 Nov 2019 2019-11-13
E-post 763

Folkbildning är en vacker tanke från början. Folket utbildar folket och delar med sig av sin kunskap för att minska de intellektuella klyftorna i samhället. Detta var och är grunden för det som kallas för ”civilsamhälle”. Detta begrepp kommer från engelskans ”Civil Society” och innebär att samhället i övrigt står utanför denna folkbildande kraft. Såväl styrningsmässigt och inte minst finansieringsmässigt. Sverige är ett av de få länder där civilsamhället är offentligt finansierat.

En statligt finansierad folkrörelse.

I den svenska historien intar studieförbunden och folkhögskolorna en särställning. Dessa skulle ge framför allt de minst bemedlade förutsättningar att jämna ut klyftorna mellan fattig och rik. Stad och land. Där arbetarnas barn, och kanske främst arbetarna själva, på kvällar och helger förkovrade sig i samhällsekonomi och juridik för att kunna möta makten och kapitalet på jämlikare villkor. Folkrörelsesverige är en del av historien om folkhemmet och socialdemokratin.

Men så är det inte längre. Folkrörelserna, kanske främst studieförbunden har sedan införandet av nio-årig grundskola och ett gymnasium samt högskoleväsende som är öppet för alla inte samma roll att fylla. Folkhögskolorna har alltid kunnat försvara och motivera sin plats med sin unika pedagogik som fångar upp de som kan ha det svårast att tillägna sig en mer normal studiegång och bidrar inte bara till att ge dessa grupper en arbetsmarknadsadekvat start i vuxenlivet. Folkhögskolorna har visat sig vara det kanske effektivaste medlet för en lyckad integration av nyanlända migranter. De särskilda kurserna ger yrkesbehörighet. De allmänna högskolebehörighet. Främst SKL, Sveriges Kommuner och Landstings folkhögskolor är anpassade i sitt utbud för den lokala och regionala arbetsmarknaden.

Men sedan några decennier tillbaka famlar främst de offentligt finansierade studieförbunden efter en mening med sin tillvaro. Skola, gymnasium och högskolor fyller de behov som fanns tidigare och studieförbunden har utvecklats till att bli något annat. Kurser i akvarellmålning och italienska för turister har genom åren blandats med PC-körkort, programering av hemsidor i wordpress och utbildningar i vardagsjuridik. Samt mer udda inslag som ”Zombieöverlevnad din guide till apokalypsen” som ges vid ABF, ”Öppen repa på Skylten för gäris och icke-binäris”, en repetitionslokal för kvinnor och icke-binära vid Sensus eller somalisk folkdans vid studieförbundet Ibn Rushd.

Kunskap som minskar klyftorna har kommit att blandas med en uppsjö av vad som kan uppfattas som mer eller mindre samhällsrelevanta kulturaktiviteter. Folkbildningen har istället blivit mer av kulturbärare. Och sedan några år tillbak med ett särskilt uppdrag att utveckla demokratin. Och där börjar problemen. 

Det civilsamhälle som utvecklats i Sverige är i huvudsak beroende av statliga medel samtidigt har detta civilsamhälle, representerat av Folkbildningsrådet, ett lågt demokratiskt DNA och inga ambitioner att på något sätt medverka i externa gransknigar. Den tid det har tagit Rebecca Uvell att parallellt med Ledarsidorna.se få Folkbildningsrådet att granska studieförbundet Ibn Rushd liknar ingenting i övrig statsförvaltning. Sedan 2015 har Folkbildningsrådet konsekvent slagit ifrån sig alla anklagelser och krav med att dessa granskande frågor är irrelevanta eller att granskare inte ”förstår” folkbildningens själ. Överslätande. Översittande. Och inte minst icke-demokratiskt och icke-konstitutionellt.

Resultatet av denna elitistiska och slutna kultur som genomsyrar Folkbildningsrådet, som dessutom i huvudsak består av inavlad personal från studieförbunden är förödande. Dels genom de återkommande bedrägerierna i form av förfalskning av kursdeltagarunderlag, dels att studieförbundet Ibn Rushd fått möjliggöra för fascistiska och antisemitiska ideologier att få en skattefinansierad publik plattform att agera utefter i tio års tid. Utan att någon reagerat.

Svag transparens

Ett exempel på den svaga transparensen är turerna kring när studieförbundet Ibn Rushd förvärvade Granhedsgården AB för medel avsedda för folkbildning. Både Folkbildningsrådet och Ibn Rushd vitsordade i mailkonversation 2015 att Folkbildningsrådet godkänt att studieförbundet fått ackumulera statsbidrag för förvärvet kursgården Granhedsgården i mailkonversation mellan Ledarsidorna och Folkbildningsrådet respektive studieförbundet representarat av Sara Gunnerud. Bägge menade att de i interna möten på Folkbildnngsrådet hade kommit fram till att vid tidpunkten gällande lagar, förordningar samt inte minst Folkbildningsrådets egna stadgar gjorde detta möjligt 2015. Men vägrade konsekvent lämna ut mötesanteckningar, vilka som fattat beslutet eller motiven till varför stadgarna skulle tolkas på detta sätt.

Först 2017 tar Folkbildningsrådets styrelse beslut om att godkänna förvärvet men då baserat på en förändring av gällande regelverk som infördes först 2016. Året efter att Ibn Rushd förvärvat Granhedsgården för att i anslutning till förvärvet föra över ägandet till Islamiska Förbundet i Sverige, IFiS, som då hade ombildats till en stiftelse utan insyn. IFiS är öppen i sina stadgar att de är en del av Federation of Islamic Organizations in Europe som enligt Muslimska Brödraskapets andlige ledare är brödraskapets europeiska nätverksorganisation. En av Muslimska Brödraskapets nätverksorganisationer tillfördes i praktiken värden om mellan fem och sex miljoner kronor finansierat med svenska skattemedel som kunde gömmas undan i en stiftelse. Utan insyn.

Som godkänts i efterhand av Folkbildningsrådet baserat på ett regelverk som inte ens fanns när transaktionen genomfördes. Transaktionen är oavsett vad irreversibel.  När den genomfördes var Omar Mustafa, IFiS tidigare ordförande och tidigare förbundschef för Ibn Rushd samt VD för Granhedsgården kunde signera för alla tre inblandade parter samtidigt.

Utan reaktion ens långt i efterhand av studieförbundet. Annat än att transaktionen godkändes efter att Mustafa lämnat som ordförande för IFiS och VD för Granhedsgården. Två år efteråt.

Slapp styrning

Men den ekonomiskt slappa styrningen och egenkontrollen som Folkbildningsrådet månar om är inte isolerad till Ibn Rushd. Så sent som för en månad sedan avslöjade Sydsvenskan att Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet, NBV, förskingrat 23 procent av samtliga stats-, region och kommunala bidrag i region Skåne/Blekinge. 

Och den slappa kontrollen går igen i verksamhetsuppföljningen. Ibn Rushd har under tio års tid möjliggjort för antisemiter och etnofascister att få stort genomslag oemotsagda på de konferenser de anordnat. Först efter att externa granskare framfört kritik har Ibn Rushd reagerat. Inte vid något tillfälle har Folkbildningsrådet reagerat märkbart. Annat än ett visst besvärat mumlande och konsekvent ställt sig på Ibn Rushd sida. Trots etnofascismen och antisemitismen som kommunicerats. 

När Folkbildningsrådet skall utveckla demokratin innebär det i praktiken att antisemiter och etnofascistiska krafter får ett större utrymme samt att stora värden försvinner för skattebetalarna för evigt. Antingen, som i fallet med NBV ut i tomma luften eller som i Ibn Rushd fall – in i en stiftelse som kontrolleras av Muslimska Brödraskapet.

Den enda rimliga lösningen

Det enda rimliga nu är att dagens Folkbildningsråd upplöses och att folkhögskolorna, som utgör det stora värdet, återförs till Skolverket som tidigare hade ansvaret. Studieförbunden kommer bli en svårare nöt att knäcka men att föra in dessa under Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor är sannolikt en bra mellanstation. Vad avser Folkbildningsrådets personal bör de inte få utrymme att följa med till någon av myndigheterna då den kultur som råder bland personalen inte i något avseende bidrar till utvecklingen av offentlig förvaltning. 

Om det vittnar om inte annat Kammarrättens dom i Stockholm som tvingar Sveriges Unga Muslimer till att återbetala 1,7 miljoner kronor till MUCF för att de inte lever upp till demomkrativillkoren. Sveriges Unga Muslimer är en av studieförbundet Ibn Rushds mer framträdande medlemsorganisationer. Verksamheten hade pågått i flera år utan att Folkbildningsrådet reagerade. Det krävdes en riktig myndighet för att försvara demokratin. Inte den hybrid och låtsasmyndighet som Folbildningsrådet är.

Om Folkbildningsrådets slapphänta och bitvis elitistiska men framför allt slutna förvaltings- och ledningskultur skulle börja smitta av sig och få fäste i myndigheter skulle det vara med förödande resultat svensk förvaltning och svensk demokrati.

Och nästa stora fråga som sedan väntar på sitt svar är om det svenska civilsamhället, folkhögskolorna undantagna, istället skall utvecklas i linje med andra länder. 

Ett civilsamhälle där folk gör saker för folk på helt frivillig väg – helt utan finansiering av staten.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se