Lamellerna i samhällsbygget släpper

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se®
  • Lördag 30 Nov 2019 2019-11-30
E-post 1222

Lamellerna i samhällsbygget, som vi trodde var så robust, börjar släppa nu. För vissa släpper de tidigare än andra men tilliten som en gång i tiden präglade Sverige är historia. Det riskerar att medborgare går över gränser ingen trodde skulle kunna passeras.

pastedGraphic.pngDet senaste åren har inneburit resor i Sverige. Från Vilhelmina och Umeå i norr till Svalöv och Lund i söder. Från Gotlands östra udde i öster till gränsen mot Norge genom Värmland och Jämtland. Samma bild överallt, med nyanser, men till syvende og sidst i grunden samma bild.

Välfärden rustar ner och svaga grupper ställs mot varandra. De kommunala budgeterna äts upp inifrån av de ökade kraven på försörjningsstöd för nyanlända medan staten tittar bort när ansvaret efter två år hamnar på mottagande kommun. 

I allt fler kommuner och stadsdelar tar den politiska ledningen från skolbudgeten och överför till socialbudgeten. Åtta av tio kommuner kommer att varsla personal. I sex av tio kommuner kommer personal inom vård, skola och omsorg att glesas ur. På Nya Karolinska Sjukhuset varslades 600 personer om uppsägning för tre veckor sedan. Nu i veckan följde Södersjukhuset och Danderyds sjukhus efter i spåren.

Lägg där till att de svenska hushållen har ökat sin skuldbörda väsentligt sedan budgetsaneringen 1994. Saneringen av statens finanser, då den svenska ekonomin visade upp ett grekiskt hälsotillstånd, innebar att skulderna över tid flyttades från stat till region, kommun och hushåll. 

Lägg för Stockholmarna  även till Nya Karolinska Sjukhuset som sprängt alla budgetramar. Stockholmarna hade kunnat bygga fyra stycken ”Burj Dubai”, ett i varje väderstreck, för samma summa. Och då har vi inte börjat närma oss den övriga skuldsättningen. Region Stockholm, landets befolkningsmässigt största region och landets huvudstad uppvisar när pensionsskulden räknas in en negativ soliditet. Skulderna är större än tillgångarna. Göteborg, Sveriges största exporthamn och industriregion, har bland Sveriges kommuner den fjärde sämsta betalningsförmågan när total skuldsättning och pensionsskulder läggs ihop.

Kort sagt. Det finns inga utrymmen kvar. Och det känner medborgarna av. Inte medvetet, i form av siffror. Utan omedvetet. I det undermedvetna vet nog de flesta med sig att den här situationen inte håller länge till.

Det som blir symbolen för detta blir kriminaliteten, tiggarna och de nyanlända. Redan nu är rubriker om skjutningar och knivskärningar vardag. Samtidigt som jag får en känsla av att sprängningarna och skjutningarna kanske sjunker något ser jag nyheter om knivskärningar öka. Det är klart jag är orolig. Ett skjutvapen är tämligen bylsigt att bära runt på – men en kniv kan gömmas undan i en ficka. Tas fram och på någon sekund förstöra eller avsluta en människas liv.

Jag är trött på att åka förbi kalhygge efter kalhygge i norra Sverige. Alla i behov av personal för att bära undan kvarlämnade grenar och ris samt återplantering för att någon timme senare rulla in i Dorotea, Vilhelmina, Östersund eller andra städer för att se sysslolösa nyanlända driva runt på gatorna. Tiggarna med sin pappmugg, de nyanlända helt uppenbart undersysselsatta i rena kläder och de tycks alla kunna prata obegränsat i sina smartphones med landsmän. Högt. Ljudligt. Länge. Så att inte en person i deras närhet kan missa ett ord. Och då har vi inte kommit in på andra ämnen  ännu. 

Även om operation Rimfrost nu kanske kan vända den akuta utvecklingen i Malmö så kvarstår problemen med ”bilbarbecue” i storstädernas miljonprogram. Polisens vittnesmål om deras arbetsmiljö i dessa områden förskräcker.

Och vad händer med Rimfrost om inte det övriga rättspolitiska området kan ta hand om resultaten? Landets fängelser är i praktiken fullbelagda. Igår fanns det totalt fem (5) lediga platser på landets klass två och tre-anstalter för män. På den högsta säkerhetsklassen ett, anstalter som Kumla, Hall och Norrtälje, fanns inte en enda ledig plats att tillgå. På landets arrester och häkten fanns ett drygt hundratal i hela landet. Åklagare tvingas attt släppa ut återfallsförbrytare av tillgreppsbrott på gatorna för att kriminalvården skall kunna ha platser i beredskap för grövre kriminella. En vän till mig, en lantbrukare i södra Sverige, kunde berätta att han gripit samma två personer med bara några dagars mellanrum när dessa har försökt göra inbrott i någon av hans fastigheter. De anhålls, förhörs och stöldgods beslagtas. Sedan släpps de med motiveringen från åklagaren med att ”det föreligger ingen risk för krimialitet”. Mot bättre vetande. Åklagaren vet att han eller hon måste hålla platserna till annat. Som det som Rimfrost förhoppningsvis kan resultera i.

Samtidigt ser jag hur moderaternas partiledare Ulf Kristersson skall ut på turné med sekreteraren i moderaternas integrationskommission, Alice Teodorescu. Bildsättningen förbryllar. Är det Teodorescu som ska ut på turné med Kristersson eller tvärtom? Teodorescu har gjort sig känd för sitt klara språk och tydliga åsikter. Kristersson vet ingen längre var han står. Moderaternas fix-stjärna är inte partiledaren varför jag landar i att det är Teodorescu som skall ut på turné. Sekonderad av partiledaren. Vad ska han göra? Koka kaffe? Saft och bulle?

Det är ingen slump att moderaterna rasat ner till en tredjeplats i opinionen när de tappat greppet om sina kärnområden till Sverigedemokraterna. Moderaterna har varit en del av problemet och upplevts svajiga. Och Socialdemokraternas ska vi inte tala om, utförsbacken har bara börjat. Moderaterna har löst det tillfälligt genom att rekrytera fix-stjärnor. Socialdemokraterna har låst in sig i bunkern och pratar om ”kommunikation” istället. Det är ogynnsamma frågor. Medborgarnas prioriteringar av politik gynnar inte partiet. Allt handlar om kommunikation – inte samhällsproblemen. Statsministern tycks även han vara ute på en “saft- och bulle-turné” i veckorna. Hans företrädare Göran Persson såg på sin tid till att befinna sig i Stockholm och koordinera regeringsarbetet. Inte Löfven. Saft och bulle. Långt borta i en rödmålad buss någonstans i Sverige omgiven av de “hovreportrar” som presschefen Odd Guteland godkänt. Mer kritiska reportrar nekas personliga intervjuer med statsministern. Håll statsministern undan tycks vara strategin som valts. Bunker. Saft och bulle. Hoppas på det bästa.

Även om Sverigedemokraterna nu till slut fått gehör för sin samhälls- och problembeskrivning, till slut, så visar det sig att det finns ett pris på att ha utestängt dem i alla år från förhandlingar och samtal. De brister i lösningarna, och det är inte deras fel helt och hållet för att det brister. Att mobba ut dem innebär att de inte har fått tillgång till kunskap och utredningsresurser i samma utsträckning som de övriga partierna. Och det märks. Sverigedemokraterna lanserar idén om att neka utrikesfödda boklån på biblioteken. Det är inte bara ett brott mot FN:s Flyktingkonventions 34 paragraf, att försvåra assimilation och anpassning, utan helt enkelt hål i huvudet. Om inte nyanlända genom  det skrivna ordet kan beredas möjlighet lära sig sitt nya hemlands språk och lära sig mer, hur ska det då gå till?

Jag blir mer och mer förtvivlad nu. Är det ingen som förstår hur allt hänger ihop?

Lamellerna i samhällsbygget börjar släppa.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se