Slöseriets olidliga lätthet – lägg ner Allmänna arvsfonden!

  • Söndag 10 Nov 2019 2019-11-10
E-post 2451

Titanskruvarna som fäste de dyra nya tänderna betalade en del av ett dragshowprojekt. Behållningen från huset, gick till en lesbisk förening och ett projekt för IS-återvändare. Den som dör utan nära släkt får sina tillgångar beslagna av staten.

Det finns artiklar som är svårare att skriva än andra. Inte för att fakta är svårare att ta fram. Inte för att det krävs något särskilt upplägg eller en speciell längd. Utan för att ämnet, verkligheten, vanskötseln av vad som byggts upp av människors flit skapar ett sådant raseri, en sådan vanmakt att jag helst inte vill sätta ord på det.

Ett sådant ämne är för mig Allmänna arvsfondens verksamhet. Hur denna, i ett påstått demokratiskt och rättssäkert samhälle som det svenska anses vara, kan få fortsätta. Trots att det skrivits en mängd reportage och ledarkrönikor om detta slöseri med andra människors pengar fortsätter verksamheten med samma olidliga lätthet.

Aldrig har ordspråket ”som vatten på en gås” synts mig mer passande när man ser hur obehindrat arvsfondsdelegationen spenderar miljardbelopp varje år på mer eller mindre absurda projekt. Pengar intvingade till staten genom en lagstiftning som borde få regering och riksdagsledamöter att skämmas. Det senaste är nu att man också silar askan efter kremerade personer för att ta tillvarata titan, guld och andra metaller som sedan delas ut till  dragshow -projekt och absurda påhitt i inom favoritämnet ”integration”.

Metallåtervinning från avlidna:

Jag skrev för första gången om missbruket av avlidnas pengar för ett par år sedan. Jag var inte ensam. Kritiken från mig, kollegor och från Riksrevisionen har varit omfattande. Inte minst från Rebecca Weidmo Uvell och Timbros Smedjan där man bland annat granskat Spiritus Mundi som fått mångmiljonbidrag för att bekämpa våldsam extremism men som anses ha ägnat sig åt ett rent missbruk av bidragspengar.

All massiv kritik har varit helt verkningslös. Istället gör nu Kammarkollegiet – vars främsta inkomstkälla är just pengar från människor utan nära släkt, från människor som inte hunnit skriva testamente eller, som sagt, bortsilade värdefulla metaller från kremerade personer – reklam för att hitta sätt att spendera pengarna.

På till exempel sådant här.

Kulturföreningen MUMS har fått stöd med 1 710 500 kronor för Utveckling av ny normkreativ funkisverksamhet med dragshow som kärna

Projektet ska tillsammans med barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning utveckla tillgängliga normkreativa sagostunder i form av dragshows. Tillsammans med målgruppen och flera organisationer ska den etablerade verksamheten Bland drakar och dragqueens skapa nya sagor som speglar målgruppen.

Under bokslukaråldern läste jag ofta Norska folksagor. Bland de företeelser som fascinerade mig mest var tunnorna ur vilka de rann en ständig, aldrig sinande ström, av guldpengar. För att få del av dess pengar gällde att skrävla, eller ljuga bäst. Jag kommer osökt att tänka på dessa berättelser när jag går igenom de hundratals pågående/nyligen avslutade projekt som Allmänna arvsfonden godkänt.

I oktober 1928, just som Arvid Lindman efterträtt Carl Gustaf Ekman som statsminister, trädde beslutet att avskaffa kusiners arvsrätt i kraft. Skälet som angavs var att man ansåg att kusiner inte var nära släkt. Arvsrätten begränsades nu istället till äkta hälft, barn och barnbarn, föräldrar och syskon till den som avlidit. Mor och farbröder, mostrar och fastrar ingår också. Sverige skiljer här ut sig från många stora europeiska länder där även kusiner ingår i arvsordningen. Bara Island har likt Sverige en arvsfond, i övriga länder går tillgångar från avlidna personer utan släkt rakt in i statskassan.

För att kanalisera dessa nya inkomster till staten bildades Allmänna arvsfonden. Det beslöts att tillgångarna efter de som dött utan nära släkt och utan testamente – eller giltigt sådant – skulle  fördelas av den av regeringen utsedda arvsfondsdelegationen. Förmånstagare skulle vara barn, unga och handikappade. Under senare år har regeringen också beslutet inlemma begreppet ”nyanlända” bland förmånstagarna för pengar från Arvsfonden.

När en person dör utan att ha de självklara nära släktingarna är boutredningsmannen skyldig att bjuda in en advokatfiskal från Kammarkollegiet. Vid ett antal boutredningar har denna representant underkänt testamentet eller muntliga löften och Kammarkollegiet hårt drivit sin rätt att arvet ska gå till staten.

Fonden har ett värde på runt 5 miljarder. Den växer av naturliga orsaker och kan varje år dela ut över miljarden till mer eller mindre fantasifulla projekt bara de innehåller de magiska orden: barn, unga, funktionsnedsatta, nyanlända – och gärna ”nydanande”. Men vart går då alla dessa pengar?

Allmänna arvsfonden förvaltas av Kammarkollegiet och är kollegiets största inkomstkälla. Runt 60 miljoner kronor går årligen till kammarkollegiet. Idag är det till och med svårt att hitta tillräckligt med projekt att spendera avlidna människors pengar på.  Därför försöker Kammarkollegiet via filmer, hemsidor och reklam hitta hugade föreningar. 

De senaste decenniet har åtskilliga miljarder delats ut till projekt som omfattar allt från hiphopdans, till padeltennisbanor, språkträffar mellan nyanlända och afasipatienter, dragshows och rader av projekt som skulle ha förhindrat att Sverige bidragit med IS terrorister – men sedan när sådana ändå åkt skulle rehabilitera de som återvände…

En vinnande formel för den eller de som  söker miljonbelopp från fonden är att para ihop till exempel ungdomar/integration/våldsförebyggande eller psykiskt handikapp/arbetsbefrämjande/social integration. En genomläsning av beviljade projekt hos Allmänna arvsfonden visar att idag har många så kallade ideella föreningar lärt sig hur en vinnande formulering ska se ut.

Många ansökningar är naturligtvis hederliga och projekten kommer att genomföras till punkt och pricka. Men verksamhetsrevision är något Riksrevisionens tjänstemän inte fått göra enligt order från ledningen. Förutom vanlig ekonomisk revision görs nästan inga verksamhetsrevisioner.  Enbart stickprovskontroller görs av Kammarkollegiet. Det mesta går inte att utvärdera. 

Några exempel från i år:

 Youth 2.0

Projektet ska tillsammans med unga nyanlända hbtq-personer utveckla metoder och verktyg som leder till bättre mottagande och bemötande av målgruppen.

SPRAK in motion

Projektet ska underlätta språkinlärningen för nyanlända och göra inlärningen lustfylld genom att använda teater och dramapedagogik i språkundervisningen.

Integration genom Aktiv Rehabilitering

Projektet ska ge nyanlända personer med ryggmärgsskada möjligheter till ett självständigt och aktivt liv där de känner delaktighet i det svenska samhället.

UF-företagande för nyanlända

Projektet ska ge nyanlända elever på språkintroduktionsprogram samma möjlighet att driva UF-företag som andra gymnasieelever genom ökad kunskap om samhället, företagande och arbetsmarknad och därmed stärka deras möjligheter till arbete.

Killars röster om heder

Projektet ska utveckla en nationell webbplats med olika stödinsatser för killar med hedersproblematik.

Vår väg till klimaträttvisa

Projektet ska erbjuda forum för unga att skapa aktiviteter i engagemangsgrupper med syfte att verka för ett mer rättvist och hållbart samhälle.

Vardagsklimatet

Projektet ska skapas av och för ungdomar i åldern 15-25 år för att bidra till att begränsa och mildra konsekvenserna av klimatförändringarna.

Kammarkollegiet, som sitter på huvuddelen av personalstyrkan, värvar numera allt ivrigare bidragstagare och väljer ut vilka av närmre tusen årliga ansökningar de anser att arvsfondsdelegationens, av regeringen utsedda, ledamöter ska godkänna vid sittande möte. De foton omläggs ut på hemsidan visar vilka målgrupper man vänder sig till.

Allmänna arvsfondens årliga generösa utdelningar av avlidnas pengar ger ofta de sökande föreningarna långt över miljonbelopp. Det finns två kategorier pengar att söka, dels treåriga projektstöd, för utveckling av verksamheter, dels lokalstöd. Det senare något som golfföreningar, tennisklubbar och andra idrottsföreningar sedan länge använt sig av. ABF och andra studieförbund är återkommande bidragstagare.

Det finns två läsningar av Arvsfondens godkända projekt: man kan antingen bli glad och upprymd av all denna initiativkraft som finns i landet även om den så kallade frivilligheten får lön och omkostnader betalda. Eller så kan man förfäras över på vilka lösa boliner miljonbidrag delas ut av medel som kommit från dödsbon. Dödsbon där den avlidna personen av olika skäl själv inte kunnat besluta om vart de egna tillgångarna ska gå.

Det finns inom skrivningen för projektansökningar ett ord som ställer till det. Projekten ska vara ”nyskapande”. Det står inte att de måste bygga på omdöme eller beprövad vetenskap  – utan just att det ska hittas på något nytt.  Så fick afasiförening häromåret närmre en miljon (919 000 kr) kronor för att sätta nyanlända och människor som drabbats av afasi i samma lokal för att se om de afasidrabbade, som inte kan tala, kan hjälpas av dem som inte kan svenska.

Och nu i år kan man undra vad ideell verksamhet är. Man skryter med att hjälpen ska  vara gratis – men pengarna kommer från Arvsfonden:

Strands Idrottsförening har fått stöd med 1 122 710 kronor för Aktivitetsfritids

Föreningen ska tillsammans med ett flertal lokala samarbetspartner och kommunen erbjuda gratis fritidsaktiviteter för barn i årskurs 3-6 bosatta i Hudiksvalls kommun. Ambitionen är att fånga upp och intressera nyanlända barn samt de barn ur målgruppen som inte är föreningsaktiva till att prova på olika idrottsaktiviteter. Projektet kommer också att erbjuda läxläsning för de barn som vill och behöver i samarbete med en pensionärsförening.

En gospelförening fick för ett par år sedan ett generöst stöd, 4 781 601 kronor, dvs nära 5 miljoner, för att ta in nyanlända elever och pensionärer i sin verksamhet. Till första mötet hade tio elever lockats till verksamheten. Detta via den på den lokala gymnasieskolan specialanställda person som ska ordna olika fritidsaktiviteter för elever med utländsk bakgrund. För att undvika kulturkrocken mellan en kristen gospelkör och muslimska ungdomar funderar man på att ägna sig åt världsmusik.

En lesbisk förening har erhållit nästan samma höga belopp för att starta ett riksomfattande lesbiskt nätverk men även för att bjuda in unga som är nyfikna på lesbiskhet. ”Målet med projektet är att skapa en modern folkrörelse, en gemenskap som sträcker sig utanför storstadsområdena.” Bidraget från Allmänna arvsfonden var4 940 703 kr. 

För ett par år sedan slog bland annat Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, larm om att pengar skulle ha slussats via Allmänna arvsfonden till våldsbejakande, antidemokratiska organisationer. Ett företag inom hushållsnära tjänster i Växjö fick för ett par år sedan för projektet Fjäril 4 333 000 kronor för följande mål:

”Med projektet vill vi lyckas få målgruppen med psykisk funktionsnedsättning att klara sig på egen hand. Med detta menas att de ska kunna utföra arbete som de själva har satt upp, tala med andra – i små eller stora grupper – kunna åka tåg och annan transport utan att vara orolig….

I sin slutrapport säger företaget följande :

”E.M en man ursprungligen från Kosovo som tillhör målgruppen hade stora svårigheter p.g.a. sina psykiska funktionsnedsättningar/missbruk att komma ut på arbetsmarknaden. Efter att ha fått möjlighet att delta i projektet han inspirerade och motiverades så att efter 6 månader i projektet anställdes han i Växjö kommun.”

”A.O. en man från Somalia med svåra psykiska funktionsnedsättningar som var mycket isolerad efter åta månader i projektet anställdes i Växjö kommun.

När jag  kontaktade Växjö kommun sade man sig inte veta något om dessa anställningar och betonar att man inte anställer personer via privata företag som det här handlar om.

Organisationer bildade på etnisk grund har länge framgångsrikt kunnat söka pengar. Här återfinns Afrosvenskarnas riksförbund, en lång rad somaliska föreningar, någon enstaka kroatisk och sverigefinsk förening samt en förening för romska barn. Vid kontakt med Arvsfonden höll man det däremot för föga troligt att föreningar ägnade åt stödjande verksamhet med ”svenskt” förtecken skulle kunna ingå bland dem som sökte även om ingen skrivning om minoritetsgrupper finns.

Inom Riksrevisionen har som nämnts ovan kritiken varit skarp mot begränsningarna i revision av Allmänna arvsfonden. – Ur revisionssynpunkt är detta ett högriskuppdrag, säger revisor Jesper Fagerberg och beklagar att Riksrevisionen tolkar lagen så snävt att det inte går att göra en revision som matchar riskbilden. Komplexiteten i in och utbetalningarna, tidigare bedrägeri, det delade uppdraget mellan kammarkollegiet och arvsfonden, ett högt utbetalningstryck.

Allt detta gör att Jesper Fagerberg, som tidigare var ansvarig revisor, är kritisk mot att han inte fått gehör för behovet av en grundlig förvaltningsrevision. Men han har varit förhindrad att uttrycka eventuell kritik mot förvaltningen i revisionsberättelsen. Granskningen blir begränsad till själva redovisningen (till exempel att det är rättvisande siffror) vilket inte säger något om huruvida pengarna använts korrekt, regelverk har följts med mera. Men den begränsade revision som ändå  görs visar på omfattande brister.

Riksdagens ledamöter har trots att de kunnat ta del av riksrevisionens kritik och rader av detaljerade reportage om hur Allmänna arvsfonden fungerar struntat i att agera. Att arvsfondsdelegationen skulle fundera över vad som kan ha varit den avlidnes sista vilja innan de delar ut hans eller hennes pengar lyser helt med sin frånvaro.

Om dessa ofrivilliga arv till staten ska fortsätta att riktas och inte, som i de flesta andra länder, gå rakt in i statskassan, borde kanske nya direktiv läggas. Ett förslag som återkommer bland dem jag talat med är att vårt snabbväxande antal fattigpensionärer i Sverige skulle kunna komma ifråga. Bättre bidrag för tandvård, hemtjänst eller för ökande levnadsomkostnader.

 

Foto: Yuri Virovets

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se