Vekt resonemang om islam och islamism

Copyright Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se
  • Onsdag 27 Nov 2019 2019-11-27
E-post 483

Dr Eli Göndör varnar för att muslimhatare och islamistiska terrorister är beroende av varandra och förordar istället ett religionssociologiskt perspektiv. En sympatisk inställning men resonemanget är vekt och bortser helt från att huvuddelen av de muslimska rättslärorna och ledande företrädarna har en diametralt annan syn på verkligheten. Detta genom en överenskommelse från 2004 under kungen av Jordaniens överinseende.

Artikeln som ljudfil:

Dr Eli Göndör varnar i tidskrifen Kvartal för att muslimhatare och islamistiska terrorister är beroende av varandra. De har ett gemensamt mål i att splittra samhället och de bistås av människans grundläggande reflex att anknyta till en gemensam moralisk berättelse för att stärka banden inom gruppen. Han menar att alla skulle vinna på att använda ett religionssociologiskt perspektiv och inse att det är människor och deras samhällen som skapar religion och dess uttryck – inte vad som står i Bibeln eller Koranen. 

Eli Göndör är fil. dr i religionshistoria med inriktning mot islamologi och Mellanöstern. Han är verksam som Senior Fellow vid tankesmedjan Timbro samt vid Segerstedtinstitutet på Göteborgs universitet.

Göndör använder sig av ett religionssociologiskt perspektiv. Han framhåller att religionssociologin/vetenskapen hävdar att texter tolkas och anpassas till sin samtid av människor vars religiösa föreställningar snarare påverkas av sociala och politiska sammanhang. Att utövarna formar sin religion i större utsträckning än urkunderna.

I stora delar av världen, som exempelvis Mellanöstern där religion fortfarande präglar samhället, förekommer religionssociologin/vetenskapen knappt alls. I Sverige blev den ett forskningsämne först på 1960-talet. Men det den säger är egentligen ganska självklart. Religiösa uttryck formas av sitt sociala och politiska sammanhang, det vill säga att människor gör religion. 

Göndör landar i att religiösa urkunder, som till exempel Bibeln, Koranen och Talmud skall tolkas som bundna av den tid de nedtecknades och spelar en mindre roll i en religion än dess utövare. Att det som är tidsbundet skall kunna rensas bort för att få en modernare och aktuell tolkning av urkunderna istället för det motsatta – att urkunderna är tidlösa och att de skall tolkas till sin bokstav.

En sympatisk inställning. Fullt logisk i ett sekulariserat och upplyst väst. Men. I fallet med islam är dock Göndörs resonemang vekt. Göndör tar inte in i sitt resonemang om hur i detta fall Koranen och Islam skall tolkas enligt de väsentligt yngre överenskommelser som slutits mellan de stora rättslärorna inom Islam.

2004 slöts i Amman en överenskommelse mellan de åtta största rättslärorna inom islam. De sunnimuslimska Hanafi, Maliki, Shafi`i och Hanbali, de shiamuslimska Ja`fari och Zaydi samt Ibadi och Thahiri. De erkänner varandra som legitima uttolkare av islams urkunder, Koranen, haditherna och profetens sunna och samtidigt – vilket är det kanske mest avgörande – definierar explicit den bokstavstrogna sanna salafismen som legitim uttolkning av islam och inte apostasi. Ammanbudskapet kom till på initiativ av kungen av Jordanien eller det Hashimitiska kungahuset. Det Hashimitiska kungahuset hävdar blodsband till Profeten Muhammed och har därmed en särställning inom islam som enande kraft och gemensam symbol för Profeten hos främst sunni- och shiamuslimer vilket stärker kraften i budskapet från 2004.

Abo Raad, den idag frisläppte imamen från Gävle moské, erkänner sig till den våldsbejakande, sanna, salafismen. Som enligt budskapet under kungligt beskydd och enligt profetens ättlingar är en fullt legitim tolkning.

Ammanbudskapet omfamnar dessutom inte Ammadiyah-muslimer, druser, yazidier, alawis eller alewis. Trots att dessa själva identifierar sig som muslimer är de inte inkluderade i den överenskommelse som omfattar den absoluta merparten av världens muslimer. I Sverige har Mahmoud Khalfi, imam i Stockholms Moské anslutit sig till Amman-budskapet. Mahmoud Khalfi har tidigare även varit ordförande i Islamiska Förbundet i Sverige, IFiS, som i sina stadgar vitsordar sin tillhörighet i Muslimska Brödraskapet. 

Det är genom att Mahmoud Khalfi ratificerat, eller omfamnat, Ammanbudskapet som imam har det muslimska civilsamhället som ingår i eller är associerade till Ibn Rushd-sfären inte fördömt eller tagit avstånd från bland annat Abo Raads jihadistuppmanande salafistiska predikningar.

Med Göndörs resonemang underkänns inte bara Abo Raad och Muslimska Brödraskapets andlige ledare Yussuf al Qaradawis rätt att tolka koranen som de gör. Göndör underkänner genom sitt utelämnande av Ammanbudskapet helt och hållet de åtta stora rättslärornas överenskommelse från 2004. En överenskommelse som dessa rättslärors högste företrädare och högst skolade teologer, under kungen av Jordaniens överinseende såg som en stor framgång för att skapa fred mellan muslimer. Göndörs resonemang underkänner dessutom  Salahuddin Barakat, som leder utbildningsinstitutet Islamakademin, tolkning av islam. I ett muslimskt idealsamhälle skulle det vara dödsstraff på att lämna islam enligt Barakat. Men nästan ingen skulle vilja överge islam i ett sådant samhälle, menar han i en intervju med Niklas Orrenius, DN.

– Varför skulle man vilja lämna sanningen, det som är självklart och tydligt?

Barakat menar att de stränga straffen skall verka avskräckande.

Men Göndörs inställning och anslag är sympatiskt. För alla de som står utanför religionen, oavsett slag, eller på annat sätt inte kan påverka i detta fall islams inre liv borde hans anslag, teorier och slutsatser vara en självklarhet.

Men nu ser dessvärre världen inte så ut. Ammanbudskapet kommer emellan och övertrumfar allt religionssociologiskt teoretiskt önsketänkande. Ammanbudskapet legitimerar i stor utsträckning den bokstavstrogna tolkning som Abo Raad, Yussuf al Qaradawi och andra religiösa ledare med stort genomslag representerar i praktiserande muslimers dagliga liv. Som även omfattar ett djupt rotad antisemitisk övertygelse och förtryck av kvinnor samt inskränkningar i universella mänskliga rättigheter.

Här utgör muslimer som rektor Hamid Zafar upplysta och frispråkiga ljuspunkter som menar att muslimer måste ta avstånd från bland annat salafismen i en artikel på Timbro. Men dessvärre därmed i opposition mot Ammanbudskapets överenskommelse.

Det är Ammanbudskapet som ger en delförklaring till varför många, men långt ifrån alla skall sägas, praktiserande muslimer bara fördömer Islamiska Statens metoder. Inte deras korantolkning eller de islamistiska rörelsernas slutliga mål.

Ett kalifat. Byggt på sharia.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se