Och solen har sin gång – Även över riksdagen

Sveriges Riksdag
  • Fredag 6 Dec 2019 2019-12-06
E-post 566

Full hysteri råder i den politiska bubblan efter det att Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna anslutit sig till Vänsterpartiets misstroendeförklaring av arbetsmarknadsminister Eva Nordmark. Men det mest sannolika utfallet, trots spekulationer om regeringskris och extraval, blir ett bondeoffer.

Artikeln som ljudfil:

Vänsterpartiet fortsätter med sitt försök att fälla arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) på grund av privatiseringen av Arbetsförmedlingen, och de får stöd av SD, M och KD. Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni ”hörsammar” Moderaternas och Kristdemokraternas krav på regeringen angående misstroendeförklaringen mot Eva Nordmark.

– Inom ramarna för januariavtalet vill vi gärna diskutera detta, säger Nyamko Sabuni. 

Kampen om att få så mycket mediatid  som möjligt är slående. I sammanhanget är Liberalernas utspel helt irrellevant från riksdagens näst minsta parti som fått komma in i regeringskansliet med fem tjänstemän mest på nåder. För oaktat sakfrågan ligger regeringens framtid i hur Centerpartiet väljer att agera eller om statsministern helt enkelt väljer att köra över Centerpartiets ekonomisk-politiske talesperson Martin Ådahl med Centerpartiets goda minne. Det är Martin Ådahl som är arkitekten bakom det nu kritiserade lagda förslaget.

Samtidigt uppger Socialdemokraternas gruppledare Annelie Karlsson att det här kan leda till ett extraval. Även det är orealistiskt, lika orealistiskt som att Ulf Kristersson skulle vara beredd att ta över som statsminister. Av flera skäl.

Vad avser ett extra val är det idag inget parti i det konservativa blocket som i realiteten är intresserad av vare sig en valrörelse eller ett val. Det kommer vara endast drygt två år kvar av mandatperioden när ett sådant val genomförts vilket är för kort tid för att ett maktinnehav skall vara intressant eller ens önskvärt. Samtliga partier är eniga om detta  och att även tre år var i kortaste laget.  Det var därför Sverige införde fyra-åriga mandatperioder efter valet 1994.

  • Moderaternas Alice Teodorescu Måwe har precis inlett sin Sverigeresa med sin side-kick Ulf Kristersson för att lära sig hur det ser ut i Sverige. Första anhalten var Eskilstuna som besöktes under onsdagseftermiddagen som en uppvärmande halvdagsutflykt. Detta innan längre äventyr och utmaningar som Skåne och Blekinge skall kunna antas. Det är inte ovanligt att även bergsklättrare på elitnivå inleder med enklare berg innan de högsta bestigs. Detta för att få träning och erfarenhet av extrema miljöer. Skåne och Blekinge är för moderaternas partiledning att beteckna som en extrem politisk miljö. En extrem miljö som kräver noga förberedelser för den Stockholmsorienterade partiledningen.
  • Teodorescu Måwes sidekick, Ulf Kristersson, inledde först under onsdagen det första samtalet med Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson om ett eventuellt sakpolitiskt samarbete. Steget från ett första möte om 45 minuter till att bilda en regering är långt. Jimmie Åkesson är för övrigt från Blekinge.
  • Kristdemokraternas ordförande Ebba Busch Thor meddelade under gårdagen att hon och hennes make separerar. Med två minderåriga barn som berörs samtidigt som hon inte ännu konsoliderat partiet efter rikstinget där bland annat Lars Adaktusson vädrades ut är en valrörelse inte något som känns lockande.

För regeringsunderlaget ser det i praktiken lika illa ut. 

  • Centerpartiets partiledare Annie Lööf födde i tisdags sitt andra barn. Barnet föddes dock för tidigt och hon har aviserat att hon återvänder först till riksmötets öppnande efter sommaren 2020. Centerpartiets vice ordförande och gruppledare, Anders W Jonsson, kan knappast fungera som vallokomotiv. Han har samma utstrålning som en gråsten och är okänd för allmänheten. Annie Lööf har effektivt trängt undan alla som kan utmana henne om medieuppmärksamheten på den svenska politiska scenen. Fredrik Federley, till exempel, är förpassad till Bryssel utan vare sig inflytande eller makt.
  • Liberalernas förväntade ”Sabuni-effekt” har uteblivit helt. Riksdagens minsta parti, som i praktiken saknar inflytande har även den sämsta ekonomin efter det att Sabuni blev partiledare. Hon uppges ha en månadslön i nivå med ministrarna, det vill säga i intervallet 139 000 – 176 000 kronor per månad. Eftersom Sabuni inte har något riksdagsarvode som kan räknas av mot hennes lön tränger det undan andra nödvändiga investeringar och anställningar. Löfvens erbjudande om fem tjänster i regeringskansliet för de mest erfarna politiskt sakkunniga kom som en räddande ängel för ett parti som annars hade behövt varsla personal.
  • Socialdemokraterna skulle kortsiktigt förlora på ett extraval men långsiktigt kunna vinna på det. Det bör stå klart för alla att Socialdemokraterna skulle backa ytterligare i ett extraval och därmed förlora makten. För en yttre betraktare en förlust men en förlust skulle innebära att partiet i lugn och ro kan växla in en ny ordförande och konsolidera sin politik. En ny ordförande med ett konsoliderat parti skulle kunna komma tillbaka 2022 och återta makten. Detta alternativ motarbetas dock aktivt av Stefan Löfvens politiska tjänstemän som tänker i fyra-årscykler. De som idag innehar tjänster som politiskt sakkunniga har ingen större lust att lämna in nyckelkorten i vakten när de måste lämna. De skulle i sådana fall behöva lämna till arbetslöshet då de eventuella stolar de lämnade i partiet 2014 nu fyllts på med annat folk.
  • Miljöpartiet är ett annat parti som skulle kunna tjäna på ett extraval. Partiet Nyans har inte nått sin fulla styrka ännu och det är först 2022 det senare partiet kan börja utmana Miljöpartiet på islamistiska väljare.
  • Vänsterpartiet är det parti som tveklöst skulle vinna på ett extraval i form av mandat. Men de skulle förlora allt inflytande till förmån för ett konservativt block som skulle regera landet fram till 2022.

Ett annat alternativ är att Stefan Löfven avgår. Avgår Löfven kan inte ett extraval utlysas utan allt rullas då tillbaka på talmannen, Andreas Norlén. Det mest sannolika utfallet, efter ett idag okänt antal koppar med kaffe med mazariner eller kakor till är att Stefan Löfven i sådana fall bildar en enpartiregering i minoritet. Antingen som en ren enpartiregering eller som en enpartiregering med samarbetspartier representerade i form politiskt sakkunniga och/eller statssekreterare i Statsrådsberedningens samordningskansli.

Men idag är det mest sannolika utfallet att regeringen går Moderaterna och Kristdemokraterna till mötes på deras två punkter där de är överens med Vänsterpartiet och helt sonika kör över Centerpartiets Martin Ådahl. Och där Centerpartiet låter eventuella protester från Ådahl falla platt till marken eftersom hans reform var illa genomtänkt redan från början. Det kan bli ett och annat hårt ord på vägen men efter en tid, kortare än många kan tro kommer även Centerpartiet ha glömt bort att de en gång i tiden hade en ekonomisk-politisk talesperson som hette Martin Ådahl.

Och därmed sagt:

Och solen har sin gång. Även över riksdagen.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se