Vit makt. Och Public Service

Public Service: SR, SVT samt Utbildningsradion, UR.
  • Tisdag 17 Dec 2019 2019-12-17
E-post 1418

Vit Makt. Vit, rädd makt. Sveriges public service ledning är i praktiken precis lika etniskt homogen som Sverigedemokraternas partistyrelse. Detta kan vara en delförklaring om varför den reella situationen i Sveriges utsatta områden är kraftigt underrapporterad i svensk media, debatt och opinon.

Artikeln som ljudfil:

Den oberoende frilansjournalisten Joakim Lamotte har av bland annat Aftonbladets Robert Aschberg kritiserats för sin vinkling av de reportage han gör från Sveriges olika utsatta- och utanförskapsområden. En form av journalistik som trots Aschbergs kritik i praktiken är identisk med det Aschberg själv producerar och hans egen publicistiska idé. De tar bägge in samhällsdebatten och sina egna preferenser i nyhetsrapporteringen. Preferenser och bildsättningar som inte sällan kontrasterar mot varandra. Inte sällan är de själva en del av den historia som de vill förmeda vilket brukar kallas för ”Gonzo-journalistik”.

Vad Lamottes form av ”Gonzo-journalistik”, en journalistik där reportern blir en del av berättelsen tillför är hur stora problemen i många av dessa områden som domineras av utrikesfödda är. Vissa vill mena att det är någon form av rasism medan andra, som riksdagsledamoten Hanif Bali (M) pekar på behovet av att dessa bilder lyfts fram. Detta eftersom de största förlorarna på den växande livsstilskriminaliteten är just de utrikesfödda som inget annat vill än att bli ett med det svenska samhället.

Men trots detta har inte denna form av nyhetsjournalitik som belyser problemen i ”orten”, den som Lamotte representerar, fått något erkännande i egentlig mening inom Public Service. Det finns därför goda skäl på att fråga sig varför det är på det sättet eftersom cirka 60 % av de utrikes födda är svenska medborgare. Dessutom finns det omkring 500 000 personer födda i Sverige med bägge föräldrarna födda i utlandet. Totalt utgör dessa cirka 2,3 miljoner eller ungefär 23% av befolkningen (2018).

De tre public service-företagen Sveriges Radio, Utbildningsradion samt Sveriges Television har en särställning på medieområdet och därmed ett särskilt samhällsansvar. Detta särskilda ansvar kommer till uttryck i uppdraget att verka i allmänhetens tjänst. Dessa tre aktiebolag ägs av Förvaltningsstiftelsen. Förvaltningsstifelsens uppgift är att vara en buffert mellan statsmakten och programföretagen Sveriges Radio, SVT och UR. Stiftelsen skapades för att – genom att äga och förvalta samtliga aktier i programföretagen – främja oberoendet för radio och tv i allmänhetens tjänst, public service.  Detta ger programbolagen en självständig ställning eftersom de inte ägs av vare sig staten eller kommersiella intressen.  En av de viktigaste uppgifterna för stiftelsen är att utse ledamöter i de tre programföretagens styrelser. Dessa rekryterar i sin tur verkställande direktör samt i förekommande fall nyckelbefattningshavare.

Att bedriva sändningar i allmänhetens tjänst innebär i huvudsak att det ska finnas en mångfald genom ett mångsidigt utbud, spegling av förhållanden i hela landet och en variation i produktionsformer. Det ska vidare finnas en allsidig nyhetsverksamhet och ett brett kulturutbud tillgängligt för hela publiken. Bolagen ska särskilt tillgodose behov hos vissa målgrupper, nämligen barn och unga, personer med funktionsnedsättning och minoritetsspråksgrupper. Sändningsrätten ska utövas sakligt, opartiskt och med hänsyn till den enskildes privatliv och till televisionens respektive radions särskilda genomslagskraft.

Att sitta i bolagsledning eller styrelse i dessa bolag är förknippat med höga ersättningar. SVT:s verkställande direktör Hanna Stjärnde hade 2018 lön och andra ersättningar uppgående till ett belopp om 2 678 000 kronor enligt 2018 års redovisning. Den höga lönenivån slår även igenom i lednignsgruppen. Programdirektören Jan Helins årslön var 2018 på 2 356 731. Vilket motsvarar en månadslön på 196 394 kronor. Sveriges Radios VD Cilla Benkös ersättning för 2018 var något högre än SVT:s vd. Cilla Benkö erhöll för 2018 eller 2 913 402 kronor i lön och andra ersättningar. Utöver detta belopp betalade Sveriges Radio 442 584 kronor för Benkös pensionspremier. Allt finansierat av skattemedel. Public service-företagen delar på mer än åtta miljarder kronor per år.

En undersköterska i äldreomsorgen, där utrikesfödda är överrepresenterade, tjänar runt 25 000 kronor per månad som jämförelse. Eller en tiondel av Cilla Benkös lön. Men då blir undersköterskan helt utan pensionsavsättningar vid sidan om. Värdet på Cilla Benkö är för regeringen och riksdagen därmed tio gånger högre än värdet på en utrikesfödd undersköterska i äldreomsorgen.

Att lönerna är höga är sannolikt inte märkvärdigt alls med tanke på det ansvar som Public Service har. Jan Helin menade dessutom 2015 när han gick från Schibstedt-ägda Aftonbladet till SVT att han sänkte sin lön. Från dryga fem miljoner kronor per år ner till ynka två miljoner. Eller vad åtta utrikesfödda undersköterskor kommer upp i sammanlagt.

Men det finns, med tanke på att det i Sverige idag lever med runt 23 procent av befolkningen är utrikesfödda eller av utländsk härkomst inte samma representation inom ledningen för public serviceföretagen SVT och Sveriges Radio. De som har reell opinionsbildande makt. 

Av SVT styrelse13 personer var ingen av utrikes härkomst. Inte heller vare sig Utbildningsradions eller Sveriges Radios styrelse hade någon person i sina styrelser med utländsk bakgrund. I respektive ledningsgrupper ser det dock något annorlunda ut. Såväl SVT som SR har vardera en person med annan etnisk härkomst än svensk. Simon Gooch, innovationsdirektör på Sveriges Radio samt Sabina Rasiwala Hägglund, HR- och kommunikationsdirektör på Sveriges Television. I övrigt endast etniska, och vita, svenskar. SVT lyckas dessutom inte ens ha hälften kvinnor i ledningsgruppen. Av nio medlemmar är sex män och tre kvinnor. Sveriges Radios ledningsgrupp ser ut att ha lyckats något bättre. Sex män och fyra kvinnor.

Ingen av dessa har heller mantalsskrivningsadresser som kan kopplas till Sveriges utsatta eller särskilt utsatta områden. Istället är det adresser som Bromma, Enskede och innanför Stockholms tullar som är aktuella.

Utfallet borde vara direkt stötande. Å ena sidan finns det allt fler tecken som tyder på att public service inte bevakar situationen i utanförskapsområdena i tillräcklig omfattning. En rädsla för att anklagas för att vara alltför ensidiga och riskera den rasiststämpel som Hanif Bali och Joakim Lamotte fått av opinonsbildare främst till vänster i debatten. Men å andra sidan blir styrelsernas och ledningsgruppernas sammansättning en klar signal om att det är en sak att prata om likabehandling och att när allt skall realiseras genom rekrytering till ledningen att personer med invandrarbakgrund diskrimineras.

Även public service-företagens ledningar rekryterar ur sin egen etniska och kulturella klass. En form av illa dold rasism. Det är ett helt orimligt antagande att det inte finns fler personer med en annan bakgrund än den etniskt svenska som inte skulle vara kompetent nog att sitta någon av Public service ledningsgrupper. Eller att det finns fler kvinnor som skulle kunna utmana männen om toppjobben. Hudfärg spelar roll. Efternamn spelar roll. Även i public service.

När det kommer till kritan är det den etniska, svenska, härkomsten som är avgörande. I direkt konflikt med vad riksdag och regering kommit fram till. Genom att sätta public service-företagen i en stiftelse så rundas alla regleringar om en lika-representation. Dels görs avsteg från varannan damernas men vad värre är, är att det står nu i eldskrift att skall du ha en chans att nå makt och inflytande inom public serviceföretagen Sveriges Television och Sveriges Radio måste du vara etnisk svensk. Något som slår alla CV:n och meritförteckningar.

Och det är sannolikt helt orimligt att anta att någon i respektive bolagsstyrelse eller bolagsledning skulle vilja flytta på sig frivilligt för att jämna ut oddsen. Att Jan Helin skulle ställa sin position till förfogande är lika sannolikt som att helvetet fryser till is. Flytta på sig till förmån de, som trots i flera fall kan antas ha högre eller likvärdig kompetens, är något annat än inrikes etniska vita svenskar. För när det kommer till kritan:

Vit Makt. Sveriges public service ledning är i praktiken precis lika etniskt homogent som Sverigedemokraternas partistyrelse. Och samtidigt livrädda för att oroa gruppen utrikesfödda i onödan genom en mer rättvisande nyhetsvärdering om utvecklingen i svenska utanförskapsområden.

Att reta upp denna grupp skulle inte bara riskera att rasiststämpla public service. Det skulle riskera ledningsgruppernas anställningar. Något ingen av dessa personer har en endaste tanke på att släppa ifrån sig. I varje fall inte till en utrikesfödd.

Vit makt.

 

Edit (för de som inte förstått det)

Nej, jag vill inte ha in någon identitetspolitik i Public Service. Men det är helt orimligt att PS står och pekar finger åt smygrasism när de själva – med helt ofattbara löner – är lika goda kålsupare och smygrasister själva.

De, liksom vi andra, kan gott erkänna att vi helst rekryterar och umgås med de vi känner en kulturell gemenskap med istället för att låtsas som om vi är något annat. De fina. De goda.

Det är skenheligheten i Public Service-företagens ledningar och styrelser jag kritiserar. Och naturligtvis deras helt ofattbara löner. Att Cilla Benkö skulle vara värd mer än tio gånger mer än en utrikesfödd undersköterska är helt orimligt. Bara hennes pensionsavsättning varje år – mer än 400 000 kronor – är mer än vad en undersköterska i äldreomsorgen kan slita ihop till. 

Det som skiljer dessa ännu mer är att när Benkö kan få förmåner att dricka gratis bubbel och äta gåslever med annat media-folk får undersköterskan nöja sig med att behöva dras med arbets- och förslitningsskador orsakade av för tunga lyft.

Slut edit.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se