FN:s Barnkonvention – Ett tveeggat svärd

  • Onsdag 1 Jan 2020 2020-01-01
E-post 865

Under året kommer regeringen Löfven prövas igen i slöjdebatten. Eftersom regeringen med stöd från riksdagen under förra mandatperioden lät upphöja FN:s barnkonvention till svensk lag Det innebär att den blir direkt tillämpbar i domstol och att barns juridiska rättigheter enligt konventionen kommer att väga lika tungt som andra lagar. Men vad som inte framgått är att denna konvention kommer att komma i konflikt med en rad andra lagrum.

Barnkonventionen är dock inte en ny företeelse, utan Sverige har varit bundet att följa den sedan 1990. Skillnade är att den nu kommera att väga lika tungt som andra svenska lagar. För statliga myndigheter, kommuner och regioner innebär det att man behöver skärpa arbetet med barns rättigheter, säger Emma Fagerstrand till SVT, barnrättsexpert på Barnkonsulterna som hjälper myndigheter och kommuner att lära sig tillämpa barnkonventionen.

– Det blir ännu viktigare för alla verksamheter att fundera över vad vi gör i linje med barnkonventionen. Vi behöver koppla frågorna till våra beslut och rutiner.

Men inom ramen för Barnkonventionen finns det, som i alla andra fördrag, motsättningar inbyggda. Föräldrar skall ansvara för barns uppfostran och utveckling med hjälp av staten, men samtidigt åtnjuter barnet full religionsfrihet. Barn som tillhör etniska, religiösa eller språkliga minoriteter, eller som tillhör ett urfolk, har rätt till sitt språk, sin kultur och sin religion. Men konventionen reglerar inte i vilken omfattning och inte heller i vilken relation språket och kulturen skall förhålla sig till en majoritetskultur som den svenska.

Det är nu det märkliga kommer inträffa, att det finns lagstöd för att inte bara börja föra in ytterligare minoritetsspråk i undervisningen för barn upp till 18 år, det kommer aktualisera framför allt klädregler samt kanske framför allt könssegregering. En familj från Nordafrika kan till exempel hävda att kulturen i dess ursprungsland innebär både heltäckande klädsel och könssegregering för barn i könsmogen ålder och kräver att Sverige skall efterleva detta. Då ställs skollagen mot FN:s barnkonvention. Och det stannar inte där.

Även om konventionen har starka skrivningar finns det paragrafer som kommer att nyttjas för att försena regeringens arbete mot hedersrelaterat förtryck. Hur står sig ett barns behov att få sina egna friheter garanterade gentemot de kulturella särdrag som ger vårdnadshavare möjlighet att skydda barnet från en allt för långtgående integration i det svenska samhället?

Det är rimligt att anta att inte bara skollagen kommer att prövas utan även andra lagar, som Lagen om vård av unga – LVU. Att utrikesfödda föräldrar som får se sina barn omhändertagna på grund av vanskötsel överklagar dessa beslut som vårdnadshavare då socialtjänsten eller annan myndighets omhändertagande gör intrång i barnets rätt till sin kulturella identitet. I sitt mest extrema fall kommer IS-anhängare kunna hävda deras barns rätt till sin kultur och sitt ursprung. Hur tungt, och hur vitt, kulturbegreppet kommer att tolkas kommer bli avgörande för hur Sverige kommer kunna hålla ihop.

Sverige kommer ha år, sannolikt ett decennium framför sig av rättsprocesser innan lagen är en naturlig del av den svenska förvaltningen. Frågan är hur stora kulturella anpassningar som Sverige är beredda att göra mot bakgrund av den stora migrationen det senaste decenniet.

Barnkonventionen är ett tveeggat svärd. Och det är inte säkert att Sverige och svensk förvaltning är förberedd på vilka konsekvenser den kommer att få under det nya decenniet. Ett decennium där kulturfriktionen och enklaviseringen kommer att både bli allt synligare men framför allt tillta som en direkt effekt av den tidigare förda migrationspolitiken.

Foto: archeosteko

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se