Slöjdebatten – En förvirrad debatt som kapats av Muslimska brödraskapet

© Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se®
  • Onsdag 15 Jan 2020 2020-01-15
E-post 1687

Slöjdebatten kommer att förfölja de politiska partierna i allmänhet och moderaterna i synnerhet. Det är inte en självklar debatt och heller inte är utfallet självklart. Detta eftersom frågan blivit felformulerad av ledande debattörer som alla från sin position aspirerar på att besitta tolkningsföreträde redan från början.

Under måndagskvällen samlades runt 150 personer i Skurup för att demonstrera mot slöjförbudet i Skurups skolor.

– Det som är problemet med det här beslutet är att det fattas mot en specifik grupp, i det här fallet svenska muslimska kvinnor. Jag har ingen förståelse för rasistisk politik, säger Tasnim Raoof, ordförande i Malmös unga muslimer rapporterade SVT.

Demonstrationen anordnades efter beslutet som fattades i Skurups kommun om att förbjuda personer att bära slöja i skolan.

Muslimska brödraskapet leder aktivisterna och sätter tonen

Att det var just Malmö unga muslimer som anordnade demonstrationen i Skurup är fullt naturligt. Malmö unga muslimer är en av Sveriges unga muslimers, SUM, medlemsorganisationer som i sin tur är medlemmar Muslimska brödraskapets europeiska nätverksorganisation FEMYSO, i sin tur en del av Brödraskapets europeiska paraplyorganisation FIOE.

SUM miste under hösten 2019 rätten till statsbidrag i en dom i Stockholms kammarrätt då de inte levde upp till de demokratikriterier som Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor ställt ut. 

Muslimska brödraskapet är världens största och mest inlytelserika islamistiska nätverksorganisation som representerar en form av religiös fascism.  Men den representerar långt ifrån en majoritet av världens, eller ens svenska, muslimer. Tvärtom är det en minoritetsrörelse vilket jag även det beskriver i min kommande bok, Islamismen i Sverige – Muslimska brödraskapet” som släpps i handeln den 29 januari.

Och slöjan är bara ett av flera uttryck för förtryck som denna organisation tillämpar. Det är endast genom den totala underkastelsen och hängivenheten inför Brödraskapets tolkningar av Koranen som kvinnan i detta fall kan bli fri. Den totala underkastelsen inför en repressiv makt för att uppnå frihet är något som förenar islamismen med såväl fascismen som kommunismen. Detta beskrivs ingående baserat på Brödraskapets egen dokumentation som jag presenterar i boken.

Mer läsning: Boken “Islamismen i Sverige – Muslimska brödraskapet”.

Brödraskapets tolkning baseras på Koranen som religiös urkund och de menar att då de aktuella surorna som reglerar kvinnans ställning Koranen inte är författad av man (kvinnan nämns inte alls annat än i repressiva hänseenden) utan av Allah och nedtecknad av profeten Mohammed så är den evig och absolut till sin bokstav.

Muslimska brödraskapets tolkning av islam till att utveckla en religiös fascism har inte uppstått ur tunn blå luft utan baseras i allra högsta grad på två explicita suror.

En apologetisk och faktasvag debatt

Motsatt position om slöjan som symbol för förtryck tar Eli Göndör, Senior Fellow på den liberala tankesmedjan Timbro och extern expert i moderaternas integrationsråd. Eli Göndör menar i en nyligen publicerad essä att 

I Mellanösterns sunnimuslimskt dominerade länder har islam inte bara varit ett uttryck för religiositet i form av tro, introvert fromhet eller religiösa ritualer och traditioner. Det har också fungerat som opposition mot sekulärt förtryck.

Den som påpekar att kvinnor flyr från religiöst förtryck och att det är något som bör visas hänsyn har rätt. Men att utesluta det faktum att det även finns kvinnor som flytt från sekulärt förtryck eller av andra orsaker motiveras till att bära huvudduk i Sverige är manipulativt och ohederligt. De som ägnar sig åt det vet säkert varför de gör det.

Dessvärre är det även Göndör som utelämnar en hel del fakta vilket ytterligare spär på förvirringen i debatten. I essän hänvisar han till att en flykt från en sekulär eller antireligiös diktatur skulle vara en flykt till rätten att vara religiös samt att en religiös opposition skulle utgöra en motvikt mot en sekulär diktatur. Ingenting av det senare kan vara mer felaktigt trots Göndörs försök. 

I Iran 1979 ersattes shahens diktatur med en numera alltför välkänd teokratisk diktatur där kvinnor sedan teokratins iförande straffas med inledningsvis 40 piskrapp om de vägrar bära slöja. Med möjlighet till straffskärpning. Och exemplen är flera där en religiös opposition inte nödvändigtvis är motvikt till en sekulär diktatur. Snarare är det mer av samma, men lite annorlunda.

I det senaste exemplet, i Egypten där Mohammed Mursi i demokratisk ordning blev vald till president efter Mubaraks diktatoriska envälde införde Mursi något som kom att bli de första stegen mot en sunnimuslimsk teokrati. Om det vittnar flera egyptiska kvinnor till mig under författandet av boken. Det är inte bara forskare som har möjlighet att prata med muslimska kvinnor med varierande grad av religiositet.  Inte bara Göndör har haft möjlighet att prata med muslimska kvinnor vilket han  noga poängterar i sin essä för att förstärka sina argument.

En och annan journalist som engagerat sig i dessa kvinnors situation har haft rika tillfällen till många, långa och djupa samtal. I hundratal genom åren för egen del i förberedelserna inför “Islamismen i Sverige”. Konvertiter, apostater och troende av alla de slag. Från Tjärna Ängar i Borlänge i norr till Västsahara i väster, Nigeria i söder och arabiska halvön, Islams kärnområde, i öster. Och naturligtvis allt däremellan.

Om inte annat visar de andra djupintervjuer som Evening Standard presenterade 2013 efter Mursis maktövertagande på en annan, inte lika ljus och glättig, vardag under en om än demokratiskt vald teokratisk president.

Det kollektiva trycket från främst sunnimuslimska män på kvinnor att underkasta sig slöjtvång blev allt för högt. Förstadiet till en teokratisk diktatur kom i Egypten att brytas med militärkuppen som resulterade i dagens egyptiska statsledning. Som i sig är långt ifrån att vara västerländskt demokratisk.

Slöjdebatten kommer förfölja riksdagspartierna under lång tid framöver. Och likt vad Göndör pekar på, men där även han ägnar sig åt ett selektivt faktaunderlag där han utelämnar framför allt Muslimska brödraskapets egen dokumentation, kräver det ett bredare och mer ansvarsfullt samt genomtänkt anslag. För även om det inte går att sätta ett direkt likhetstecken mellan somalisk islamism och turkisk motsvarande med Muslimska brödraskapet går det inte att bortse från Brödraskapets inflytande.

Sedan är det symptomatiskt att det i den mer apologetiska fåran i slöjdebatten ofta är män som för den argumentationslinje som Göndör representerar. Män som aldrig riskerat 40 piskrapp för att de vägrat bra en slöja eller tvingats, i enlighet med Muslimska brödraskapets doktriner sänka blicken och göra sig så liten som möjligt när någon av det motsatta könet går förbi på gatan. Detta förhållningssätt uppvisar dessutom stora likheter med den amerikanska kristna konservativa högerns engagemang i abortfrågan. I den senare debatten är det främst män som av lätt insedda skäl inte kan bli gravida som visar sig vara de mest hängivna abortmotståndarna.

Men i grunden samma förhållningssätt till kvinnor. Genom underkastelse och hängivenhet till en överhet blir kvinnan, och för den delen även människan, fri.

En felaktigt ställd fråga

Slutligen är frågan om slöja eller inte slöja egentligen helt fel ställd. 

Debatten bör istället ha som utgångspunkt att bara en sekulär stat, befriad från religiösa raster, kan behandla alla medborgare lika. Med sekularitet följer inte, vilket många tycks tro, ett religionsförbud. Tvärtom. Men vad den fokuserar på är statens frihet från religion.

Staten. Vårt gemensamma. Som skall behandla alla lika oavsett grad av religion eller grad av ateism.

Och frågan som Göndör och även de han kritiserar för att begå samma misstag som han själv gör är istället besvara frågan om Sverige i offentliga myndigheter och i miljöer som skolpliktiga barn befinner sig i skall tillåta några religiösa eller politiska symboler som representerar någon form av fascistisk ideologi eller religiöst motiverat förtryck. 

Moderaternas förslag på utredning av frågan är ett i grunden utmärkt förslag om de till slut landar i att ha ett bredare anslag än endast slöjan. För det är en fråga där fler stenar än en måste vändas på för att landa i en sann sekulär och humanistisk lösning på något som annars kommer att skapa ytterligare kulturfriktioner i Sverige.

Och detta förhållningssätt är inte nytt för Sverige om debatten till slut skulle landa i den positionen. Att förbjuda religiösa eller fascistiska symboler hos offentliganställda eller inom grundskolan som kan väcka anstöt.

För det är inte nytt för Sverige. För inte så många år sedan tvingades ordningsvakter och andra som representerade till exempel statens våldsmonopol skyla sina tatueringar i allmänhet och i synnerhet sådana som representerade en religös tillhörighet såsom det syrisk-ortodoxa korset på underarmen. Eller det koptiska korset intatuerat på ankeln.

Med en i grunden felaktigt ställd fråga följer en förvirrad debatt. En debatt som lätt kan kapas av Muslimska brödraskapet i Sverige med för folkbildning och opinionsbildning förödande resultat.

 

Extramaterial:

Utdrag ur ”Islamismen i Sverige – Muslimska brödraskapet” där jag behandlar den islamistiska organsiationens syn på slöjan med de källor Brödraskapet själva anger i form av religiös urkund i länken Islamismen i Sverige-MB Slöjan.

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se