Spillt blod

IS. © Kjell Nilsson Mäki
  • Fredag 24 Jan 2020 2020-01-24
E-post 2279

Trots att Sverige till slut fått en terroristlagstiftning på plats som liknar den som övriga EU haft i snart ett decennium finns det skäl att titta tillbaka på vägen dit. För förseningarna har kostat både mänskligt lidande och ond bråd död. Och förseningarna kan härledas direkt till en liten krets i regeringskansliet med en person ständigt närvarande.

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om nu lagstiftning mot terroristbrott och annan allvarlig brottslighet.  Bland annat införs ett särskilt straffansvar för den som har samröre med en terroristorganisation, om samröret syftar till att främja, stärka eller stödja organisationen. 

Det blir även straffbart att uppmana till samröre och att rekrytera till samröre med terroristorganisationer. Vidare ska det bli straffbart att resa utomlands för att ha samröre med en terroristorganisation eller att finansiera samröre med en sådan organisation. De nya reglerna börjar gälla den 1 mars 2020.

Men vägen till den nya lagstiftningen har varit lång. I motion 2013/14:Ju410 av Staffan Danielsson (C) efterfrågades en översyn av möjligheten att straffbelägga deltagandet i aktiviteter som har koppling till terroraktiviteter. Danielsson ställde sig kritisk till att Sverige, utan att riskera någon straffrättslig påföljd, aktivt kan delta i eller finansiera terrorgruppers träningsverksamhet.

Det Danielsson efterfrågade var en snar översyn bör kring kriminalisering av att delta i terroraktiviteter även om de inte innebär en grundfinansiering eller aktivt deltagande i terrorhandling. Danielsson underströk i motionstexten att  de åtgärder som sedan skulle komma att föreslås skulle beakta individens integritet. Resultatet borde, enligt Danielsson, leda till att straff ändå borde utmätas för att förhindra de terrorhandlingar som kan genomföras av de grupper och organisationer som svenska medborgare rekryteras ur och ansluter sig till.

I praktiken var det enda som Danielsson efterfrågade var att se över möjligheten med en straffpåföljd för att delta i aktiviteter som har koppling till terroraktivitet.

Justitieutskottet avslog motionen.  Ordförande var under mandatperioden 2010-2014 dagens justitieminister Morgan Johansson. I slutbetänkandet menade Johansson och resten av utskottet att det redan bedrevs ett arbete om straffskärpning på EU-nivå trots att alla andra EU-länder under samma period stiftade nationella lagar. Samma år, 2013, som Johansson lade ner det enda initiativ till inventering och skärpt lagstiftning som togs införde såväl Norge som Danmark den lagstiftning som Danielsson efterlyste i Sverige.

Och efter det fortsatte mönstret av förseningar. Den 18 december 2014 utlovades ett färdigt lagförslag inom området terrorismresor till den 18 juni året därpå och så sent som den 23 maj 2015 försäkrade justitieministern Ledarsidonra.se på twitter att ingen sinkade arbetet och att lagförslaget skulle komma på utlovat datum.  Ledarsidorna hade under en längre tid erfarit att arbetet sinkades av personer i justitieministerns stab. 

Bara tre veckor efter Morgan Johanssons explicita löfte om att tidplanen skulle hållas meddelades att arbetet skulle försenas. Det visade sig att Ledarsidorna var bättre informerad om beredningen än justitieministern själv.

Efter detta lade Morgan Johansson de ytterligare lagar som Danielsson försökt att implementera i en utredning. Denna utredning blev klar 2017 men kom att begravas på justitiedepartementet ”i avvaktan på EU-gemensam lagstiftning”. Samma argument som 2013. Först 2018 började det röra på sig igen och regeringen återkom till lagrådet under vårvintern 2019 med något som liknade dagens förslag. Lagrådet underkände dock lagförslaget varför det drogs tillbaka med löfte att regeringen skulle återkomma med ett nytt förslag under våren. Det kom dock att dröja till det nya riksdagsåret innan så skedde.

Till slut överlämnade regeringen det som blev det nuvarande förslaget till riksdagen som nu antagits.

Det riksdagen till slut tog beslut om tog därmed riksdagen och regeringen sju år att fatta efter att Staffan Danielssons initiativ till detsamma lades ner. Lagarnas väg har kantats av ständiga förseningar, ofta förklädda i direkta osanningar som inte kan vara annat än medvetna som till exempel den 2015. Och under denna tid har blod flutit. Hade Sverige haft samma tempo i lagstiftningen som till exempel Norge, som har en liknande konstitution, hade Michael och Amanda Skråmo samt ”Umm Hamza”, Amanda Sråmos mammas anslutning till IS varit straffbar även i Sverige. Och det finns fler exempel än detta. Bara till Vivalla i Örebro har ett dussintal IS-terrorister kunnat återvända som under den period som Sverige försenat den nationella lagstiftningen kunnat resa till IS och åter. Utan att behöva oroa sig för eventuell lagföring.

Umm Hamza lever idag i full frihet som sjukpensionär i Göteborg trots att hon dokumenterat varit delaktig i bland annat rekryteringen av nya kvinnliga IS-anhängare under sin tid i Raqqa.

Regeringens linje, att nu är lagstiftningen på plats kan närmast liknas vid att ”nu vänder vi blad, det är ingen idé att gråta över spilld mjölk eller spilld tid. Men det handlar inte om vare sig tid eller mjölk.

Sveriges regerings oförmåga och ovilja att agera har med en sannolikhet gränsande till visshet förorsakat mänskligt lidande, kostat liv och spillt blod.

Det finns goda skäl att gråta, av ilska, över spillt blod.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se