Sverige – På gränsen till den gråa zonen

ÖB Micael Bydén, Rikspolischef Anders Thornberg samt inrikesminister Mikael Damberg. © Kjell Nilsson Mäki.
  • Fredag 17 Jan 2020 2020-01-17
E-post 3448

Allt fler tecken tyder nu på att Sverige befinner sig på gränsen till, eller i, det som FOI betecknat som Gråzon. Och skulle det vara på så sätt att det inte är en Gråzon, eller ”Typfall fem” så återstår frågan om hur regeringen tänker sig att Sverige tar sig ur dagens situation. Annars är det fullt möjligt, vilket rikspolischefen Anders Thornberg implicit varnade för i början av veckan, att Sverige fortsätter rakt in i ett tillstånd där var sig fred eller krig råder.

Artikeln som ljudfil:

Under rikskonferensen Folk och Försvar framkom att rikspolischef Anders Thornberg har skrivit till regeringen med förslaget att försvaret ska kunna stötta polisen mer i ett eskalerat gråzonsläge. Inrikesministern Mikael Damberg har inte hunnit gå igenom skrivelsen i detalj, men påpekar att andra myndigheter redan i dag har en skyldighet att hjälpa till vid exempelvis terrorsituationer, stora skogsbränder eller olyckor.

– Om det behövs ytterligare inom ramen för gråzonen så är det något vi kommer att återkomma till inom ramen för totalförsvarspropositionen, säger Mikael Damberg till TT.

Att Sverige rustar sig för gråzonsproblematiken är centralt, enligt Damberg.

– Det är inte bara i händelse av krig vi måste ha resurser utan det kan hända väldigt mycket innan vi hamnar i ett sådant läge och då måste samhället vara starkare än i dag. Då får vi överväga vilka resurser och initiativ vi behöver för det.

Helena Edlund – journalist, präst och opinionsbildare – var först med att reagera på vad begreppet ”Gråzon” egentligen innebär. Ett begrepp som baseras på de typfall som FOI tagit fram inom ramen för sitt myndighetsuppdrag.

Typfall fem – Gråzon

Typfall är beskrivande hotbildsunderlag som speglar olika möjliga situationer och händelseförlopp. FOI har tidigare tagit fram fyra typfall på uppdrag av MSB. I ett tilläggsuppdrag kompletterades dessa 2018 med ett femte typfall med ett händelseförlopp som speglar en eskalerande gråzonsproblematik med påtaglig samhällspåverkan men där varken höjd beredskap råder eller synbara militära maktmedel används. I typfall fem, det som beskriver tillståndet där det inte råder krig eller öppna stridigheter men samtidigt inte heller råder fred nämns följande exempel:

Polisen belastas av ökade ordningsstörningar och ökad gängkriminalitet liksom av alltmer våldsamma uppgörelser mellan olika gäng som helt plötsligt förefaller blivit tyngre beväpnade. Vidare kan en markant ökning av den organiserade brottslighetens aktiviteter på den ekonomiska arenan konstateras, såsom bidragsfusk, skattebrott och penningtvätt. Särskilt drabbad är bank- och finanssektorn som utsätts för cyberrelaterade utpressningsförsök via s.k. ransomeware-attacker.

Andra exempel är hur samhällskritiska system, som vattenrening, elförsörjning, banktjänster eller tele-och datatjänster drabbas av återkommande oförklarliga driftstörningar. Parat med en låg tillit till media kan det komma att ge förödande effekter.

Samhällsutnötningen och bristen på information om ”vad som egentligen händer?” ger påtagliga psykologiska effekter. Teorier om inhemsk terrorism och att händelserna skulle vara frukten av en konspiration för att få Sverige att överge sin traditionella säkerhetspolitik får visst fäste, vilket också underblåses av främmande makts informationsoperationer via såväl statskontrollerade medier som sociala medier och somliga svenska debattörer.

Ett tydligt exempel på diskrepansen i information är att jämföra vad nationalekonomen Tino Sanandaji i flera år rapporterat om. Effekterna av en okontrollerad migration av personer som saknat arbetsmarknadadekvat kompetens. Sanandajis samtliga analyser och prognoser har visat sig vara korrekta till skillnad från de som återgivits av allt från stats- och finansministrar till etablerad media och regeringstrogna opinionsbildare.

Vilket urholkar förtroendet för den politiska nivån. Och om statliga Public service, eller till exempel Dagens Nyheter i allt för hög grad ägnar sig åt agendasättande och i större eller mindre omfattning selektiva nyheter samt en verklighetsbeskrivning som väljarna inte känner igen sig i – då är det makten och den etablerade median som blir det som destabiliserar. Inte stabiliserar.

 

Det är symptomatiskt att Public Service inte mer ingående har rapporterat om rikspolischefens begäran. Public Service har i full koordinering med främst regeringen men även tillsammans med merparten av de etablerade medierna under flera år låtit underrapportera om inledningsvis migrationen, dess volymer samt vad de omfattat (jmfr det utlovade ”komptensregn” med det faktiska utfallet samt hur idag arbetslösa och marginaliserade migranter skulle rädda välfärden).

Inte heller har den växande livsstils- och gängkriminaliteten rapporterats om i någon större omfattning förrän dessa gick över från knivar och skjutvapen till sprängladdningar. Där interna gänguppgörelser inte längre gick att dölja.

Ingenting blir heller bättre när statsministern ger inte bara tvetydiga signaler utan rent uppgivna eller förvånade intervjuer som i Agenda där han inte såg dagens situation komma. Lika relevant att nämna är när tidigare arbetsmarknadsminister som påstod att antalet våldtäkter gick ner i Sverige i en intervju i brittiska BBC. När fakta pekade i exakt motsatt riktning.

Avståndet mellan väljare och makt, men även media som väljer att arbeta med selektiva nyhetsurval, ökar. Och med ett ökande avstånd öppnas dörren för aktörer som inte alltid har Sveriges bästa för ögonen.

Regeringens ansvar

Oavsett vad Mikael Damberg i efterhand nu försöker att förklara statsministerns ambitioner med i en intervju i Kvartal blev resultatet ett annat än det önskade. Detta späs på med vetskapen om att resten av EU i allmänhet och Sveriges grannländer i synnerhet har tagit hotet från IS och dess terrorism på väsentligt större allvar än Sverige. Michael Skråmo, för att ta ett exempel av alla de IS-terrorister som anslöt sig till terror- och mördarsekten hade i Norge dömts till minst sex års fängelse för att han bara anslutit sig. I Sverige hade han gått helt fri.

Bilden som sattes var att statsministern och regeringen lever i ett parallellt universum samt går storögt och förundrat och tittar på världen som den ter sig för vanliga väljare. Med följd att uppgivenhet blandat med frustration sprider sig i samhällskroppen.

Och att diskussionerna om Gråzonsproblematik pågått en längre tid inom statsledningen och polisen ger programmet för årets rikskonferens vittnesbörd om. De två sista programpunkterna sammanfattade dramatiken genom att Anders Danielsson, tidigare chef för Säpo samt Migrationsverket, presenterade sin rapport om en ny myndighet för psykologiskt försvar. Den efterföljande diskussionen problematiserade kring var gränsen mellan psykologiskt försvar och propaganda går.

Varför dessa programpunkter lades sist, när den media som fanns på plats mest satt och funderade på hur lång tid det var kvar innan hemfärd är naturligtvis en fråga som stannar kvar.

För frågan är om Sverige inte redan har gått in i något som liknar “Typfall fem” eller gråzon. Rubrikerna i media tyder på detta samtidigt som inga eller endast ett fåtal brott alternativt händelser endast i undantagsfall lösts eller fått rimliga förklaringar.

Polisen är även de en del av att spä på denna rörelse med vaga eller motsägelsefulla uttalanden. Att en misstänkt våldtäktsman beskrivs som ”en man med blå jacka” föder i sin tur teorier om att polisen undanhåller sådant som ålder och etnicitet. Och motverkar därmed sitt syfte. Samtidigt hänvisar media till de publicistiska regelverken och publicerar inte några mer ingående beskrivningar av brott eller gärningsperson när polisen, i sällsynta fall, går ut med bild eller fullödigare signalement.

Allt fler tecken tyder nu på att Sverige befinner sig på gränsen till, eller i, det som FOI betecknat som “Typfall fem”. Och skulle det vara på så sätt att det inte är “Typfall fem” eller “gråzon” så återstår frågan om hur regeringen tänker sig att Sverige tar sig ur dagens situation.

Annars är det fullt möjligt, vilket rikspolischef Thornberg implicit varnar för med sin hemställan att Sverige fortsätter rakt in i “Typfall fem”. Gråzonen. Ett tillstånd där det inte är krig.

Men heller inte fred….

 

Extramaterial: FOI Typfall fem – Gråzon: FOI MEMO 6338 Typfall 5

Extra läsning: Den lille mannen bakom sitt stora skrivbord

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se