Coronaviruset – En klassmarkör som kan stå Sverige dyrt

Photo by iStockphoto
  • Tisdag 24 Mar 2020 2020-03-24
E-post 1805

När Boris Johnsson och Stefan Löfven säger att respektive land skall gå igenom detta, Corona-virusets framfart, som en nation tillsammans menar de allvar. Frågan är bara om alla förstod vad de sade, och om framför allt Stefan Löfven insett vad alternativet är om han inte får diaspororna i utanförskapsområdena med sig? Corona-virusets framfart visar sig ha en speciell klassmarkör som kan komma att stå Sverige dyrt.

Storbritanniens premiärminister Boris Johnsson lät under gårdagen hålla ett kort tal där han i praktiken meddelade att Storbriannen stänger helt under några veckor för att avlasta landets hälso- och sjukvård. Medborgarna uppmanas till självisolering, och alla publika och offentliga lokaler stänger.

Samtidigt börjar mer och mer information komma om Corona-virusets härjningar i Sverige. I Stockholm visar svensk-somalier en kraftig överrepresentation av de avlidna. Minst sex av de 15 som dött av coronaviruset i Stockholmsområdet är svensksomalier. Det konstaterar svensksomaliska läkarföreningen.

– När det spreds till Sverige fanns det inte så mycket information på somaliska och många levde som vanligt, säger Jihan Mohamed, styrelseledamot i föreningen, till SVT:s Agenda.

Utvecklingen på Järvafälet, som har den största somaliska diasporan i Stockholm, är inte förvånande. Dels det sociala rörelsemönstret men även trångboddheten spelar in. Social distansering är i praktiken omöjlig i ett område där en två-rumslägenhet mycket väl kan vara en gemensam bostad för åtta-tio personer. Arbetslösheten är hög och utbildningsnivån låg. Klankulturen är starkare än kopplingen till Sverige och den svenska staten. Det är klanen som utgör det sociala kittet och omsorgen – inte samhället.

Samma situation råder även i andra diasporor. I Södertälje är situationen liknande men med en annan kulturell markör. Den syrisk-ortodoxa. Denna diaspora har dock bättre förutsättningar då den befunnit sig i Sverige under en längre tid än den somaliska, och fler behärskar majoritetsspråket. Men likväl är klankulturen starkare än gemenskapen med majoritetssamhället. Detta är inte heller ett storstadsfenomen. Borlänge med Tjärna ängar, Örebro med Vivalla. Listan är lång.

Corona-viruset gör ingen skillnad på smittbärare och smittad utifrån kön, sexualitet, religion, kultur eller etnisk härkomst. Men Corona-viruset trivs och frodas bäst i de områden som domineras av trångboddhet och bristande förståelse för myndigheternas råd och anvisningar. Det finns, om det vill sig illa, en klassmarkör vilket Jihan Mohamed med smärtsam tydlighet pekar på.

De redan svagaste grupperna är Corona-virusets lättaste måltavla.

Att nå dessa grupper, och skapa förutsättning för att de kan rida igenom den storm som Corona-viruset givit uppkomst till, är avsevärt mycket viktigare än vad som tidigare framgått. Samhällen är som blixtlås – de går sönder nedifrån och upp. 

Dessa grupper, som domineras av klankultur, har redan bara en redan svag koppling till det svenska samhället. Det är klanen som skall svara för social trygghet, och det svenska samhället med sin sjukvård är bara något abstrakt för många. Om dödligheten i Corona i både absoluta och relativa tal blir större än för majoritetsbefolkningen, försvagas kopplingen ytterligare. Vad ska de med Sverige till, när Sverige bara är till för en majoritetsbefolkning? När den nedersta hyskan i ett blixtlås lossnar går det snabbt.

Förloras tilliten till det gemensamma längst ner i samhället sprider sig den känslan uppåt med blixtens hastighet.

Situationen som Corona-viruset givit uppkomst till spär på redan tidigare destruktiva krafter om inte trenden vänds. Nämligen att även dessa grupper kan inkluderas på ett rimligt sätt. Att även de nås av information i tid, och upplever att de får samma uppmärksamhet och vård som majoritetsbefolkningen. Misslyckas detta kan Sverige i ett post-Corona uppleva ännu starkare polarisering, och få en tydligare enklavisering av samhället.

Det finns forskning på området. Läggs den franske filosofen Emanuel Todds forskning och den brittiske epidemiologen Richard Wilkinsons forskning samman, Todd´s ”After the empire” och Wilkinsons ”Jämlikhetsanden”, framkommer hur explosiv situationen kan bli.

Lyckas inte regeringen Löfven vända den utveckling som sker i utanförskapsområden som den på Järvafältet, så kommer Sverige aldrig bli detsamma post-Corona. Får vi samma utveckling, med en överrepresentation av utrikesfödda i andra områden runtom i landet, kommer Sverige börja känna av krafter som aldrig tidigare erfarits. Centrifugalkrafter som tidigare har lyckats slita sönder andra stater och imperier.

När Boris Johnsson och Stefan Löfven säger att respektive land skall gå igenom detta, Corona-virusets framfart, som en nation tillsammans menar de allvar. Frågan är bara om alla förstod vad de sade, och om framför allt Stefan Löfven insett vad alternativet är om han inte får diaspororna i utanförskapsområdena med sig.

Vad har han har att erbjuda dessa grupper, klaner och diasporor? Så att de kan känna trygghet i att de är en del av Sverige?

Sverige betalar nu priset för en integrationspolitik som byggt på kulturell särbehandling och kulturell samt etnisk inkapsling. Det är bara att betala nu. Alternativkostnaden är helt enkelt otänkbar och allt för skrämmande.

 

Extramaterial:

En sammanställning av Emanuel Todd´s och Richard Wilkinsons forskning som provkapitel ur “Efter Sverige” finner du i kapitlet  Samhällen är som blixtlås  samt som inbäddat dokument. Boken finns att köpa på Bokus.

 

Som inbäddat dokument:

 

 

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.