Det faderlösa folket

Stefan Löfven. © Kjell Nilsson Mäki i samarbete med Ledarsidorna.se
  • Söndag 1 Mar 2020 2020-03-01
E-post 4264

Numera vaknar jag med en klump i magen. Först en sorg, sedan en växande oro. Vilka är vi och  vart är vi på väg? Sverige, det trygga, det framgångsrika, modellen för andra har nu släppt taget om normalitet och faller fritt.

Det är inte bara sakfrågor som att Erdogan öppnat portarna till Europa, migrationens konsekvenser, det växande våldet och Coronaviruset som skapar en knut för mig och så många andra. Utan kanske främst känslan av att vara föräldralösa, ledarlösa, övergivna. 

Regeringen – med en osannolik statsminister i täten, folkhälsomyndigheten som vacklar i dessa orons tider, polisen som aldrig hinner, domstolarna vars domar allt mer ifrågasätts, pensionsmyndigheten vars prognoser visar att pensionerna bara kommer tappa i köpkraft…

Var och en får idag klara sig själv – och detta i ett land där vi formats att tro på och lyda auktoriteter. Alla klyschorna: världens modernaste land, den svenska modellen, den feministiska utrikespolitiken. Många bland oss trodde på det. Idag framstår det just som klyschor. Eller ännu värre. Villiga lögner. 

Men vi ser naturligtvis inte alla lika dystert på det som är och det som väntar. Det finns en rad klyftor som bygger på ålder eller bygger på kön. De som är över fyrtio minns ofta den tid då vi inte kunde drabbas. Då allt fungerade. När vi var bäst. De under verkar inte förstå detta – hur vi kunde vara så inbilska?

Unga kvinnor röstar mot ett patriarkat och för att rädda världen från klimatförändringar, unga män med knuten näve i byxfickan och en oro för våld och splittring. Bara 7 procent av unga kvinnor mellan 18 och 29 år röstar SD medan siffran för unga män i samma åldersgruppen är 24 procent. Istället röstar unga kvinnor på C och V som bägge hamnar på runt 18 procent i den här gruppen.

I de flesta länder har medborgarna förhållandevis låg tillit till myndigheter och politiska ledare.

Vi har varit tvärtom. Stuckit ut med hög tillit. Varit naiva? Ja senaste statistik visar att tilliten minskar även om vissa ligger högt. Så toppar till exempel Systembolaget Medieakademins Förtroendebarometer med 78 procents medan de politiska partierna får nöja sig med 20 procent när de räknas ihop.

Var lämnar det oss? Med en känsla av svek. En av de mest förödande känslor som finns. Vi trodde och blev förrådda, dem vi litade på utnyttjade oss men fanns där inte när vi behövde dem.

Den svenska nedgången ligger som en fond. De som vill tro att ”utanförskapsområdena”, det vill säga problemområdena, kommer att utvecklas till blomstrande stadsdelar inom en generation eller två är en snabbt minskande skara. Deras tro ligger just i överlägsenheten av att vara svensk. Hur kan man bli annat än svensk när man tagit sig till Landvetter, Arlanda eller över Öresundsbron? Hur kan man ha annat än en stark vilja att följa ”gör din plikt, kräv din rätt”?

Det är på gränsen till rasism, det följer den gamla missionärsandan att vara övertygad om att alla människor vill bli svenskar, kanske vill bli kristna. Det är de låga förväntningarnas mjuka fördomsfullhet. Sverige torde vara det enda land där naivitet har blivit upphöjt till en dygd.  Utan skam säger de som fått förtroendet att styra oss, att leda oss med klokhet gång på gång ”Jag har varit naiv” , ”Vi har varit naiva”.

Nej, svarar folket nu, ni har inte rätt till det. Ni har inte rätt till att utsätta en nation, ett folk för det.

Den senaste svenska väljarbarometern visar på ett historiskt lågt stöd för socialdemokratin. Den som en gång fick väljarna att tro att partiet symboliserade folkhemmet. Jag erkänner utan omsvep att jag är rädd för följderna av att Erdogan nu öppnat portarna mot Europa för uppemot 3 miljoner flyktingar och migranter. Vi vet inte hur många som kommer att vara inställda på att ta sig till Sverige.

Idag erkänner jag utan omsvep att jag är rädd för Coronavirusets härjningar. Ja jag tror att antalet smittade kommer växa i snabb takt. Jag tror inte att våra sjukvårdsresurser kommer räcka till. Jag undrar hur myndigheterna ska informera hundratusentals nyinvandrade människor som inte förstår svenska, som ofta är funktionella analfabeter, som inte kan det svenska sjukvårdssystemet, som varken känner till Folkhälsomyndigheten eller MSB – vart denna nu tagit vägen – och få dem att gå i frivillig karantän, isolerade från familj och släkt?

Franska myndigheter uppmanar nu alla som kommer från områden där epidemin grasserar att sätta sig själva i frivillig karantän. En rad länder mäter kroppstemperatur på passagerare. 

Inget av det här behövs naturligtvis i Sverige. Eller hur?

Här kan ingenting gå fel, för vi har ju den svenska modellen. 

 

Chris Forsne

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se