En perfekt storm – av Fredrik Antonsson och Johan Westerholm

© Kjell Nilsson Mäki
  • Lördag 14 Mar 2020 2020-03-14
E-post 4017

Svenska regioner och sjukhus larmar om materialbrist, långt innan kulmen är nådd. I landet där ingen såg något komma, och där det inte är okej att inte vara naiv. Grannländerna ser Sverige som en riskfaktor, den största riskfaktorn, och överväger att stoppa svenska turister av det enkla skälet att stora Sverige inte har koll.

Det är där vi befinner oss, nu när fredagen den 13 har blivit lördagen den 14 mars. Sverige fortsätter att leverera, men inte det vi vill eller önskar. Sverige levererar otrygghet till grannländerna, och har materialbrist i den inhemska sjukvården. Med ett av världens högsta skattetryck är det ännu lättare att nu ställa sig frågan: ”Vad fan får jag för pengarna?”, syftandes på skattepengarna.

Från ett svenskt medborgarperspektiv ter sig främst Folkhälsomyndighetens agerande märkligt. Danmark och Polen lät under gårdagen förstå att de stänger gränserna. Något som mer eller mindre idiotförklaras av statsepidemiologen Anders Tegnell med att de kanske kan ge en viss effekt på någon vecka, inte mer, och frågar sig vad grannländerna skall använda den tiden till.

Beskedet är dock tydligt från dessa länders motvarigheter – köpa tid för att plana ut spridningskurvan så att sjukvården orkar med. De är heller inte ensamma. Den estniske finansministern överväger att ställa in färjeföbindelserna med Sverige då Estland ser Sverige som den högsta risken för smittspridning i närområdet. Men de är ur svenskt perspektiv att betrakta mer eller mindre varandes idioter för att de försöker plana ut kurvan.

Samtidigt är informationsunderskottet från ansvariga myndigheterna påtagligt. 

På de dagliga presskonferenserna talar ministrar och tjänstemän om åtgärder, men medborgarna har svårt att finna konkreta svar på vilka åtgärder som i praktiken vidtas. Främst avseende skolorna. 

Som jämförelse finns på den samordnande mellanstatliga organisationen WHO tillsammans med UNICEF tydlig information om vilka åtgärder varje skola, och varje vårdnadshavare av barn, skall vidta för att minska smitt- och spridningsrisken. På detaljnivå. Det internationella samfundet klarar av det som svenska myndigheter inte klarar av. För medborgare en begriplig och handfast information. Lätt tillgänglig.

Om möjligt minst en meter mellan bänkarna i klassrummen och ställ in alla aktiviteter som innebär kroppskontakt. Handsprit vid alla in- och utgångar. Tydliga hygieninstruktioner som skall genomföras i skolan före och efter skoldagen. Torka av alla ledstänger i trapphus flera gånger per dag. Samma regler gäller ytor som berörs ofta av olika personer. Lika tydliga instruktioner finns framtagna, för vad som gäller i hemmen. Meningen ”tvätta händerna i minst 20 sekunder” upprepas minst en gång på varje sida. Handhygien, hosta i armvecket och andra enkla konkreta åtgärder bränns in på mottagarens näthinna. Det går inte att missa informationen.

Flera regeringars hemsidor har antingen direkt information om hur medborgarna skall agera, eller toppar hemsidan med tydliga länkar till för medborgarna med relevant krisinformation. Sverige toppar med den senaste pressträffen istället.

En handfull patienter får intensivvård i Sverige för symptom kopplade till Covid-19, kopplat till Coronavirusets härjningar. En handfull, i olika regioner. Trots den relativt låga belastningen på sjukvården i allmänhet, och intensivvården i synnerhet, så är svensk sjukvård på väg in i en kris. 

Krisen kommer att synas, märkas och finnas på plats långt innan Sverige ens är i närheten av de största samhällsbelastningarna. Vårdpersonalen har inte börjat massjukskriva sig, eller vabba ”en masse” ännu. Antalet respiratorkrävande patienter är inte i närheten av den italienska dimensionen, och ändå – ÄNDÅ – larmar de pålästa och mer vetande om att sjukvården är på väg att krascha. För oss med insikt är det ändå inte någon nyhet. Svensk sjukvård har ju länge haft svårt att klara vardagens vedermödor. Ett besök på Södersjukhusets akutmottagning en vardagskväll var redan innan viruset slog till som att besöka en krigszon. När det då blir tuffare sitter kaoset i väntrummet och kollapsen i triaget…

Under förra veckans krisgenomgång i riksdagen ställde flera riksdagsledamöter kritiska frågor till MSB:s generaldirektör Dan Eliasson, om läkemedelstillgången i det fallet Sverige går in i fas 2 av smittspridningen. Något som nu är akut då Sverige närmar sig fas 2, bara en vecka senare. Eliasson viftade bort frågan med att ”det skrivs så mycket på internet”, och menade att det inte är ett problem. Idag är det i öppen dager. Läget är akut. Fas 2 är bara dygn bort. Eliassons dryga attityd och förminskande av det alla såg höll i knappt en vecka. 

Antalet intensivvårdsplatser i Region Stockholm uppgår till ett 80-90-tal, i senaste kontrollen i förra veckan, och kunde mönstra 81 platser för de svårast sjuka i och runt huvudstaden. Ytterligare ett 60-tal platser kan möjligtvis trollas fram med lite ansträngning och finurlighet, men där kommer det att fattas personal. Samma situation råder överallt i Sverige, i alla regioner och i alla kommuner.

Lika akut är personalsituationen. För trots att sjukvården har möjlighet att mobilisera ytterligare intensivvårdsplatser, hela ”Gamla Karolinska” intensivvårdsavdelning är intakt med ett tjugotal platser, så saknas personal. Personal som sade upp sig i protest vid omorganisationen inför flytten till Nya Karolinska, och tidigare än så. Erfarna narkosläkare, kirurger och sjuksköterskor valde att lämna, och arbetar idag i flera fall vid olika former av privata medicin- och kirurgmottagningar.

En självklar åtgärd från regeringen vore att under helgen tillsammans med oppositionen se över pliktlagstiftningen, eftersom Sverige per definition befinner sig i en nationell kris. En kris som för sjukvården kan liknas vid ett krigstillstånd. Att förändra pliktlagen, så att den även omfattar samtlig legitimerad personal inom sjukvården fram tills dess att de fyller 70 år. 

Att läkare och sjuksköterskor skulle kunna bli, med smärre justeringar av lagen, skyldiga att infinna sig i respektive regions sjukvårdsinrättingar, och stänga sina kliniker för icke nödvändiga bröst- och näsoperationer. För att ta några exempel.

Professor Agnes Vold uppmanar medborgarna att lämna in sin handsprit och sina munskydd till svensk sjukvård, bara för att rädda situationen som nu är på gång. Problemet är att landet Sverige har prioriterat bort allt det som skulle kunna göra skillnad. Beredskapslager, civilförsvar, sjukvårdsresurser och sjukvårdslager. Handsprit och skyddsutrustning.  Sverige lade ner försvarsmaktens mobila sjukhus i brett politiskt samförstånd 2004. Allt det där man borde kunnat förvänta sig, med ett av världens högsta skattetryck. Det ska inte behövas uppmaningar till befolkningen om att lämna in den handsprit som man har köpt, eller de munskydd man lyckats få tag i, till en sjukvård som redan borde ha sett till att ha handsprit och munskydd i överflöd.

Sverige är hopplöst illa ute. Som vanligt. För sent. För lite. För långsamt. För naivt. Marginalerna finns helt enkelt inte där, och de fanns inte heller innan Corona-viruset slog till. Vi har prioriterat bort allt det där som hade kunnat göra skillnad, och snart får vi skörda det som vi aldrig sådde. Missväxt är ett lindrigt begrepp i just det här fallet. Det handlar om naiva topptjänstemän, med en patologisk förkärlek för att önskedrömma.

Sverige är ett land med politiker som satsat miljarder på att identifiera vithetsnormer, finansiera elsparkcyklar, finansiera friår för knyppling samt trädgårdsskötsel och annan symbolpolitik. Där de stora frågorna har varit vem som är mest kränkt istället för att skydda befolkningen.

Det är tydligen vår lott, som svenska skattebetalare. Att få så lite som möjligt för så mycket som möjligt.

 

Fredrik Antonsson & Johan Westerholm

 

Ledarsidorna.se® ALlTID I OPPOSITION

I Corona-tider så kommer jag låsa in artiklar på ett minimum. Och aldrig de som avhandlar Corona.

Ledarsidorna.se är beroende av dig som läsare och varje prenumerant och Swish är helt avgörande då vi inte omfattas av regeringens garantier eller annat för vår överlevnad. Schibsted och Bonnier får däremot mångmiljonbelopp årligen.

Trots att vi är invalda i Publicistklubben och har anslutit oss till det pressetiska systemet samt har erforderliga utgivningsbevis för vår verksamhet har regeringen valt att utforma stödet så att vi inte kan söka.

Kanske är det för att Ledarsidorna är för oppositionella.

Du stödjer bäst genom att bli prenumerant men alla tillfälliga förstärkningar är välkomna på Swish 123 535 62 82.

Swish 123 535 62 82

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se