Facebook ställer sig på maktens och brutalitetens sida när de censurerar satir

  • Onsdag 4 Mar 2020 2020-03-04
E-post 3473

Det fria ordet, och rätten att håna, häckla och utmana är hotad. Inte bara genom regeringens trägna politiska arbete som fått understöd av bland annat Schibsteds och Aftonbladets Karin Pettersson i samklang med Dagens Nyheters kultur- och ledarredaktionen. Detta hotas även av politiskt följsamma och nervösa sociala medieplattformar som Facebook som i sin vilja att vara makten till lags hamnar i en situation att de tar gärningsmannens parti istället för brottsoffret.

Johan Croneman, DN Kultur, kritiserar det svenska satirprogrammet ”Svenska Nyheter” med att det är dålig satir. Dålig humor helt enkelt. Cronemans, och DN:s kulturkrönika, har något av censurens drag över sig. Vad som är bra och dålig humor. Vad som egentligen får skämtas med. Ytterst sätter sig Croneman sig själv till doms över vilka samhällsföreteelser som folket och media, även statskontrollerad media får tillåtas skämtas om.

Naturkatastrofer, så som översvämningarna i Halland, är ingenting man skämtar om framhåller Croneman för att ta ett exempel.

På en punkt har Croneman rätt. Satir är svårt, lika svårt som humor. Det som är humor och satir i den enes ögon är att gå över gränsen i den andres. Det är det som är humorns och kanske framför allt satirens signum. Den skall provocera. Det är sannolikt få tyska frontsoldater från andra världskriget som någonsin kom att uppskatta John Cleese i serien ”Fawlty Towers” scen när han skall ta han dom ett par tyska gäster.

”Don´t mention the war”.

Scenen är en av brittisk humors stora klassiker där allt slutar med att det enda John Cleese pratar om är just kriget. Ett krig som de allra flesta förknippar med nazismen och Förintelsen. Men de allra flesta, med undantag av ett par tyska generationers tidigare soldater, skrattar sannolikt så de kvider av denna numera evigt klassiska scen när John Cleese till slut kapitulerar inför sina tvångstankar.

Andra ämnen som är svåra att skämta om, som det judiska kultur- och religiösa arvet. Av lätt insedda skäl, Förintelsen. Ändå är det befriande att kunna skratta åt när Aron Flam resonerar om den manliga förhudens vara eller icke-vara och genom att använda satiren med udden riktad mot den egna kulturhistorien kunna reducera frågan om förhud till historiens skräpkammare. Och avpolitisera en annars i allra högsta grad idag politiserad fråga.

Ett mycket tydligt exempel är komikern Björn Gustafsson med sig själv som exempel avdramatiserar ångestsyndrom vid den senaste deltävlingen till Melodifestivalen. Drog bort den eventuella skam som dessa sjukdomstillstånd kan framkalla. Humor och satir som läker.

Humor och satir, likt konst och kultur i allmänhet skall provocera. Få oss att skratta eller bli arga. Allt för att lätta på trycket och kunna hantera även komplexa samband på ett rimligare sätt. Humor och satir har alltid varit en av människans försvarsmekanismer för att kunna stå emot annars oöverstigliga och hotande situationer.

Men Cronemans vilja att censurera, eller styra, den tillåtna satir- och humorproduktionen är inte isolerad till Dagens Nyheter. Även kritiserade sociala medieplattformar, som Facebook censurerar satir i okänt syfte. Det är ingen hemlighet att regeringen  står i direkt förbindelse med Facebook. Denna ”heta lina” arbetades fram inför valrörelsen 2018 för att kunna hantera flödet av falska nyheter vilket Expressen kunde rapportera om under valrörelsen.

Facebook har sedan dess bland annat censurerat bort Ledarsidorna avslöjande om den s.k. 261-listan. Redaktionen fick besked om att nyheten var ”stötande” och raderade alla delade länkar om avslöjandet hur 261 opolitiska tjänstemän ansåg sig stå över regeringsformen om ett regeringsskifte skulle riskera utmana UD:s ”värdegrund”.

Mer läsning: UD-tjänstemän uppmanar till civil olydnad vid regeringsskifte

Först efter ett dygn, när det stod klart att även GP och DN skulle publicera nyheten släppte Facebook åter på flödet från Ledarsidorna. Om det var för att Facebook själva kapitulerade från det övriga medietrycket eller själva insåg nyhetsvärdet kommer vi aldrig få veta.

Och det är ingenting som har förändrats i synen på vare sig nyheter eller satir från Facebooks sida. Facebook sätter sig idag till doms över vad som är satir och inte. Nu senast för Ledarsidorna med en illustration av Kjell Nilsson Mäki som gestaltar problemen med ”förnedringsrånen”. Mäki publicerade en skiss på sin egen Facebook-sida som raderades som ”stötande” eller ”kränkande”.

© Kjell Nilsson Mäki

Vem som kunde blivit kränkt är något oklart då Mäki ville åskådliggöra brutaliteten och brottsoffrens utsatta ställning och med satir och konst ge dessa sitt stöd. Ett rop på straffskärpning för de som förutom rånar och misshandlar personer även förnedrar dessa. Men censuren från Facebook ger en annan eftersmak.

Facebook menar implicit och i praktiken med sin censur av Mäki´s illustration att det är gärningsmannen, som genom att urinera på sitt brottsoffer kränks. Det är den signal som Facebooks censur sänder ut. Det är inte politiskt korrekt eller ens önskvärt att driva opinon för hårdare straff för de som kränker sina brottsoffer ytterligare. Det är de socioekonomiska faktorerna som spelar in. Något som inrikesminister Mikael Damberg var inne på inledningsvis innan han snabbt ändrade sig efter att ha reagerat på väljarnas vrede. 

Det fria ordet, och rätten att håna, häckla och utmana är hotad. Inte bara genom justitieminister Morgan Johansson och infratsrutkurminister Anders Ygemans trägna politiska arbete som fått understöd av bland annat Schibsteds och Aftonbladets Karin Pettersson i samklang med Dagens Nyheters kultur- och ledarredaktionen.

Detta hotas även av politiskt följsamma och nervösa sociala medieplattformar som Facebook som i sin vilja att vara makten till lags hamnar i en situation att de tar gärningsmannens parti istället för brottsoffret. Facebook ställer sig, med sin censur på brutalitetens sida.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.