Flyktingkrisen: 2015 to be revisited

© Kjell Nilsson Mäki
  • Måndag 2 Mar 2020 2020-03-02
E-post 4346

Fler medier rapporterar nu från den grekisk-turkiska gränsen om familjer som flyr. Men annan mer fri media, och den rikliga mängd av bilder från sammanstötningarna pekar i en annan riktning. Det är inte barnfamiljerna som är i majoritet bland migranterna. Det finns mer och mer som tyder på att det är som 2015. De ensamma männen som återigen lämnat barn, kvinnor och gamla bakom sig i drömmen om Europa.

2016 ingick EU och Turkiet ett avtal. Turkiet skulle hindra flyktingar att ta sig in i EU i utbyte mot miljardbistånd. Efter fredagens turkiska besked om att landet inte längre kommer att hindra migranter som vill ta sig till Europa har nu minst 13 000 samlats vid gränsen i nordöstra Grekland, enligt siffror från FN:s internationella migrationsorganisation (IOM). Under söndagen ska minst 2 000 människor tagit sig till gränsen mellan Grekland och Turkiet. 

Media rapporterar att i Turkiet finns just nu omkring 3,6 miljoner syriska flyktingar, troligen fler efter de senaste veckornas blodiga strider i Idlib. Det är oklart hur många som just nu tagit sig till den grekiska gränsen. FN uppgav i lördags att de var 13 000 och enligt TT anlände på söndagsmorgonen ytterligare minst 2 000 till skogarna vid gränsövergången Pazarkule.

Vid floden Meric som kallar grekerna Evros intervjuar DN en syrisk familj från Idlib som står i begrepp att ta sig över. Familjen visar sig vara en av få syriska familjer. De migranter som utgör merparten av de som samlats har annat ursprung.  

Sammansättningen av dessa grupper som rört sig till gränsen är inte huvudsakligen syrier som det rapporterats om i svensk media. Den grekiska nyhetssidan  Khatimerini, som befinner sig vid gränsen menar att syrier är i minoritet vid landgränsen. Det är, visar det sig, mestadels migranter från Pakistan, Afghanistan, Marocko och Iran. Endast enstaka syrier och och endast få familjer vilket organisationen IOM bekräftar med att huvuddelen är ensamma män i arbetför ålder. Den grekiska nyhetstjänsten EMA rapporterar om att av 98 gripna vid gränsen kom ingen migrant från Syrien. Samtliga kom från andra länder än Syrien, bland annat två personer med turkiskt medborgarskap.

Dessa har transporterats med buss och andra färdmedel från främst Istanbul där de uppehållit sig i flera år. Flyktingarna från Syrien och Idlib befinner sig fortfarande vid den turkisk-syrianska gränsen.

Detta styrks vidare då merparten av de bilder och filmer som finns från gränsövergångarna domineras av blider på män med annat ursprung än Syrien. De senaste flyktingarna från Idlib släpps dessutom inte in i Turkiet vilket inte framgått av rapporteringen. De som nu rör sig mot gränsen är sådana som etablerats i Turkiet sedan avtalet 2016 med EU.

Den bild som satts av bland annat DN vill måla upp är att det är barnfamiljer från ett krigshärjat Syrien som är de första flyktningarna. Men det ser allt mer ut som om Europa och Sverige återvänder till 2015. Där bild och verklighet inte är detsamma.

Precis som under den stora flyktingkrisen 2015 är det främst männen som flyr och lämnar barn, kvinnor och gamla kvar i lägren eller i respektive ursprungsländer. Länder som Pakistan, Afghanistan, Marocko och Iran. Det som skiljer 2020 från 2015 är att denna första våg som Erdogan släpper igenom pekar på att Syrierna är i försvinnande minoritet.

Bilden av barnfamiljer i tusental stämmer inte. Det är de unga arbetföra männen som flyr och lämnar kvinnor, barn och äldre bakom.

2015 revisited.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.