Livsmedelsförsörjning i skuggan av Corona: Vad f-n fick vi för pengarna?

  • Söndag 22 Mar 2020 2020-03-22
E-post 1864

DEBATT Vill vi säkra tillgång på mat vid en långvarig eller kortvarig kris med oklar gränshandel så kan vi göra det med start idag. Om vi inte gör det så riskerar vi att vara importberoende av livsnödvändiga varor vid varje kris. Vad är priset på mat vid hungersnöd? Vem bestämmer priset på mat till ett svältande land? Vem har tillräckligt med mat för att överhuvudtaget vilja sälja?

Tre lantbrukare ställer relevanta frågor till riksdag och regering. För vad det kokar ner till är vad f-n vi fick för pengarna.

En desperat människa i en extrem situation tar till extrema handlingar. Det gäller alla människor i alla länder hela tiden och under all tid. Människor som svälter eller tror att de, eller deras barn, kommer att svälta försätts i en extrem situation. Detta är grunden till att man vill ha en hög grad av självförsörjning som mål för sin jordbrukspolitik.

En hungrande befolkning är en instabil och farlig befolkning. Både för de styrande som för varandra. Brist på livsmedel skapar konflikter och konflikter kan skapa brist på livsmedel. Ofta hör det ihop med en spiral där hungersnöd, konflikter och fattigdom samverkar. Flertalet som lider av hungersnöd återfinns också i konfliktområden.

Det som krävs för att hålla ett lands befolkning säker och dess samhälle fungerande kommer att förbli ett lands regerings första prioritet. Det är vare sig cyniskt, primitivt eller förvånande. Det är en stats grundläggande uppgift.

Den svenska staten har inte kunnat lösa sin huvuduppgift på många år. Vi har bara inte märkt det eftersom ingen kris, konflikt eller pandemi uppstått.

Beredskapslagren avskaffades under 2000-talet och ingen regering eller enskilt parti i riksdagen har arbetat för att återinrätta dem. Det kan vara klokt att ha i minnet när dessa inom kort kommer att hävda motsatsen.

Kan Sverige vara självförsörjande med livsmedel?

Svaret är ja. Sverige var i det närmaste självförsörjande fram tills sent 80-tal och 75% av maten producerades i Sverige under den första delen av 1900-talet. Men sedan några regeringar tillbaka så är hälften av all mat importerad. Det är ett aktivt politiskt val att vara beroende av jordbruksföretag och politiker utomlands för den svenska befolkningens säkerhet vid kris, krig eller pandemi. Men vi kan ändra på det.

Svenska bönder har både kapacitet och kompetens att producera ett överskott som kan gå på export. Finland klarar sin självförsörjning väl. Trots sämre förutsättningar än Sverige geografiskt.

Betänk att Skåne producerar, eller hanterar, nästan hälften av all svensk mat. Skånskt jordbruk förlorade en halv miljard när EUs jordbruksstöd skulle fördelas lika över Sverige för några år sedan. En uppenbart dålig idé för jordbruket – men lätt att genomföra när man motiverar och banaliserar det med ord som “rättvisa” och “lika för alla”.

Det finns en verklig verklighet och en billig politisk verklighet förmedlad av folk som vill bli omvalda av människor som inte tar reda på fakta. Oavsett hur man vill definiera politik så är det inte teater och friserade siffror som ger ett bra samhälle och ett fungerande land – det skapas av verkliga åtgärder.

Sådana verkliga åtgärder, som löser och förebygger problem har vi försakat till förmån för glitter och publikfrieri under lång tid i Sverige. Vilket beredskapslager till vården får man för ännu en av våra verkningslösa myndigheter? Hur mycket handsprit och munskydd får man för en miljard satsade på elcyklar.

Det är fullt möjligt att säkerställa en god nationell tillgång på bra livsmedel. Ta bort den del av rent fiskala skatter som missgynnar lantbruken utan att tillföra någon vinst i något led. Även de mest orimliga regleringarna, inhemska överbyråkrati och avgifter som håller svenska bönders lönsamhet nere, och därmed återinvesteringar och utveckling.

Satsa på att ha lite mer mat i landet än vad som behövs. Säkra leden och kedjorna. Även om export kan te sig problematiskt just nu så kommer det alltid finnas konsumenter utomlands som vill ha svensk mat utan höga halter av gifter, kemikalier och antibiotika. På samma vis är faran med att vara beroende av andras mat tydlig just nu.

Om en jordbrukare blir sängliggande i en vecka utan hjälp så kommer dennes djur att avlida utan vatten, foder eller fläktsystem som underhålls. Om 40% av jordbrukarna blir sjuka under vårbruket så kommer det att innebära ett underskott.

Vid en smittsam pandemi kan man tämligen lätt isolera bönder på sina gårdar för att kunna arbeta ifred, ge distansundervisning till deras barn och säkra leden av insatsmedel. En extra överrock av svensk byråkrati och ekonomiska pålagor innebär att Sverige och Sveriges riksdag försvagar och tunnar ut jordbruket utan någon fördel för någon part.

Att ersätta rena, säkra och arbetsmässigt säkra livsmedel med import är inte önskvärt vid något tillfälle. Varken i fredstid eller i kris.

Så vad görs? Sverige gör ingenting i frågan mer än att ansvarig minister säger till människor att sluta bunkra mat. Det är förstås Sverige som borde ha bunkrat.

Men vad f-n fick vi för pengarna?

Anna Jung, Lantbrukare
Edward Nordén, Jordbrukare
Frederik Treschow, Lant- och skogsbrukare

 

Artikelförfattarna kommer från jord, lant – och skogsbruksbranschen och är samtliga aktiva i liberalkonservativa partiet Medborgerlig Samling.

 

Foto: SupportPDX

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.