Mandom, mod och morske män

© Kjell Nilsson Mäki
  • Söndag 15 Mar 2020 2020-03-15
E-post 1754
Coronaviruset COVID-19

Ledarsidorna.se vill försöka bidra till att driva trafik där medborgarna kan hitta för individen relevant samhällsinformation om Coronaviruset. De svenska sidor som är aktuella är

1177.se - Vårdguiden 

Folkhälsomyndigheten

På WHO:s hemsida hittar du dagliga internationella uppdateringar

WHO

Frankrike låter stänga alla restauranger, caféer, kulturetablissemang, varuhus butiker utom livsmedel och apotek. Premiärminister Edouard Philippe gjorde i ett dramatiskt utspel på söndagskvällen klart för fransmännen att coronaviruset har ett exploderande förlopp. Skolor har redan stängt, nu uppmanas fransmännen arbeta hemifrån och följa myndigheternas kommande  direktiv. Det är ett historiskt och skrämmande utspel  för franska folket.

Den som accepterat ledarskap måste acceptera tvivel och ensamhet. Men utåt visa mod, kraft och beslutsamhet i svåra tider. Winston Churchill, de Gaulle och Roosevelt förstod detta. Vår svenske statsminister och de personer han omger sig med har istället visat en total brist på ledarskap. När omvärlden stänger skolor och gränser, backar upp sjukvården och lugnar sina befolkningar  – då ställer regeringen in högskoleprovet.

Jag minns hur min mångårige vän, den franske presidenten Francois Mitterrand, berättade för mig att dåvarande Europeiska kommissionens ordförande Jacques Delors ibland vid sina besök hos partikamraten på Elyséepalatset satt och grät. Grät av utmattning och desperation men sedan tog sig samman och visade ett starkt ansikte och beslutskraft utåt.

Francois Mitterrand själv tvivlade i svåra tider men skulle aldrig visa det inför folket. Winston Churchill talade om den svarta hunden, depressionen, som följde honom. Vi vet att Franklin D. Roosevelt hade svåra smärtor. Men för dem alla kom uppdraget först.

Den som accepterat ledarskap måste acceptera tvivel och ensamhet. Men utåt visa mod, kraft och beslutsamhet i svåra tider.

Emmanuel Macron, Angela Merkel, Boris Johnsson, Mette Fredriksen, Erna Solberg. Runt oss i Europa tar ledare sitt ansvar. Tuffa beslut, tufft ledarskap. I Italien införde Guiseppe Conte landsomfattande karantän. I allt fler länder i Europa stängs skolor och kulturinstitutioner. Danskarna stänger sina gränser, liksom flera länder i östra Europa. På lördagen fattade Spanien samma beslut och beslöt sätta hela landet i karantän. Även Ryssland stänger sina gränser.

I USA har Donald Trump deklarerat krisläge och en rad konkreta snabbåtgärder. Kina tog extremt tuffa beslut när de väl insåg katastrofen.

Sverige, inför den fara som Coronaviruset utgör, saknar starkt ledarskap. Stefan Löfvén gömmer sig bakom sina ministrar och Folkhälsomyndighetens chef Anders Tegnell. Dennes egna motsägelser och försök att förringa faran har medfört ett gigantiskt tapp i trovärdighet.

Vi har en uppsjö av ledarskapsexperter och kriskommunikatörer. Men ingen som effektivt nått fram till vårt lands statsminister. I situationer som den Sverige befinner sig i kan en statsminister inte gömma sig bakom ministrar och myndighetschefer. De svenska rekommendationerna som slopat högskoleprov och att man bör tvätta händerna är absurda jämfört med våra grannländers agerande. Halvmesyrerna har nu gått så långt att t o m DN med Peter Wolodarski i spetsen öppet kritiserar det bristande ledarskap.

Följden är också att människor vänder sig mot varann. De som förutsett faran har handlat förnödenheter om de skulle tvingas hålla sig i karantän men också för att minska risken av smitta i butiker. De som inte reflekterat och nu jagar ärtsoppa och framför allt toalettpapper – som blivit något av en symbol – rasar i sociala medier över de som tänkt till. La Fontaines fabel om syrsan som spelade sommaren lång och tiggde mat av den flitiga myran när höstens kyla kom är en perfekt illustration.

Professor Agnes Wold ska ha bett allmänheten lämna in alkogel och andra desinfektionsmedel till vården. Stämmer det är kaoset i Sverige ett faktum.

Estonia, tsunamin, de stora skogsbränderna, flyktingkrisen  – och nu detta? Människor som tar på sig ansvar kan inte sedan visa en så extrem arrogans, beslutsvånda och brist på ansvarskänsla. För ansvar är något som inte får finnas i Sverige. När tjänstemannaansvaret togs bort, när hierarkiskt ledarskap blev något fult försvann överblicken. Och ansvaret.

I Sverige ser vi nu en absurd politisk uppdelning. Socialdemokratiska krönikörer, kulturkrönikörer och kulturutövare försöker förklara att allt är bra i den bästa av världar. Det är det inte. Och vi behöver inte en Voltaires Pangloss just nu.  Extrema övertramp som en journalists kommentar om att när de äldre dör ut blir det lediga lägenheter i centrala Stockholm borde föranleda en uppsägning. Människor får inte behandlas som siffror i ett excelblad från finansdepartementet. 

Det är inte fredsskada som folket i Sverige har. Vi är skadade av en i det närmaste blind tilltro till ett etablissemang som inte lever upp till sin uppgift. Vi har utvecklat en intellektuell lättja och ett samhälle där känslor sätts före kunskap. Positionering före debatt och retweets före förslag. Postmodernism är en varning om vad som kan hända om vi går för långt, inte en handlingsplan.

Det har varit fullständigt uppenbart i veckor, månader att vi skulle drabbas av vad som är en modern version av koleran eller spanska sjukan. Men för att förstå detta – och köpa sitt toalettpapper och sin ravioli på burk i tid – har det inte räckt med att titta på Rapport eller lyssna på P4. I stort sett alla har idag tillgång till internet och kan såväl läsa internationell press i översättning som  lyssna till program på de språk de förstår utöver svenskan.

Jag brukar vara kritisk till hur den franske presidenten Emmanuel Macron agerar i franska sociala kriser. Men det tal han nyligen höll till franska folket om faran med Coronaviruset och hur staten planerade agera var helt enkelt lysande. Ett föredöme i kommunikationsstrategi – men också i ledarskap och respekt för såväl vanliga medborgare som en uppoffrande sjukvårdspersonal. Om någon på UD kan franska tillräckligt för att översätta det och ge ett exemplar till Stefan Löfvén och dennes entourage så borde de rodna av skam. Talet ligger på youtube.

Stora delar av Sveriges politiska ledarskap bör idag underkännas. De har inte varnat, de har inte krävt uppgifter om hur väl sjukvården står rustad. De har varit delaktiga i att våra beredskapslager lagts ner och verkar näst intill lika handlingsförlamade som vår statsminister.

Moderaterna går ut med slopad flygskatt och sätter 10 miljarder här och 20 miljarder där till koncept som känns genomgående irrelevanta. Det är ju att se till att människor inte dör som är det viktiga inte vad miljarderna går till eller att hjälpa SAS. Alla svenska politiker verkar ha en bisarr prioriteringsordning. Gud förbjude att Volvos aktie går ner för att föräldrar måste vara hemma med sina barn. Detta för att undvika att en sjukdom som kollapsar lungorna på folk sprids. Media har spelat med när ekonomiska intressen och Stefan Ingves löften om mångmiljardsstöd fått större utrymme än människors liv och hälsa.

Vilka är de godtagbara förklaringarna till varför svenska politiker och myndighetschefer beter sig så annorlunda mot kollegorna i omvärlden och den risk det medför för alla oss som bor i Sverige? Jag ser bara förklaringar som bristande mod, bristande ansvarskänsla, lättja och inkompetens.

 

Chris Forsne

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se