Så uppstod bristen på respiratorer och munskydd

© Kjell Nilsson Mäki
  • Måndag 30 Mar 2020 2020-03-30
E-post 5937

Bristerna och Sveriges låga beredskap inom sjukvården blir allt mer uppenbara. I huvudsak beror detta på att såväl stat, regionerna och kommunerna prioriterat annan verksamhet. Verksamhet som i allt väsentligt präglas av populism, väljarfrieri och postmodernt relativistiskt politiskt korrekt tänkande. Ett pris som allt fler får betala för på samtliga nivåer.

Staten går nu in och upphandlar respiratorer genom Socialstyrelsens centraliserade upphandlingsfunktion. Trots att det normalt är ett regionalt ansvar att svara för sjukvårdsberedskapen. En respirator kostar idag mellan 250 000 och 450 000 kronor. En intensivvårdssäng kostar i runda tal även den en kvarts miljon kronor styck.

Regionerna har inte prioriterat denna beredskap över åren, sedan de centrala beredskapslagren avvecklades. Staten har inte heller, via länsstyrelserna, följt upp att regionerna har en adekvat sjukvårdsberedskap, vilket har lett till att Sveriges samtliga regioner uppvisar uppenbara brister i beredskap att hantera pandemier av virologiska eller bakteriologiska slag.

Själva baskostnaden för en intensivvårdsplats med respirator och säng blir uppskattningsvis 700 000 kronor. Då ingår inte mekanisk lunga och annan utrustning. Mot detta skall ställas statens årliga kostnad för Jämställdhetsmyndigheten. Denna myndighet kostar medborgarna varje år 70 miljoner kronor eller lika mycket som 100 basutrustningar till en intensivvårdsplats.

En annan, mer akut grupp som nu står utan adekvat skydd mot Corona-viruset eller Covid 19 är personalen i hemtjänsten och LSS. I huvudsak ett kommunalt ansvar.

169 000 äldre hade hemtjänstinsatser i sitt ordinära boende den 31 oktober 2018 enligt Socialstyrelsens statistik. Det motsvarade 8 procent av de som är 65 år eller äldre, och 23 procent av de som är 80 år eller äldre. Hälften av de äldre personer som hade hemtjänst i ordinärt boende hade 25 eller färre timmar hemtjänst per månad. Cirka 12 procent hade 80 eller fler timmar per månad. För cirka 14 procent av personer med hemtjänst har ingen registrering av timmar gjorts.

Insatsen personlig assistans enligt LSS är en viktig insats som berör få personer, men som ofta är omfattande i sin art. Personlig assistans har haft den procentuellt största ökningen över tid. Av de insatser som gavs 2018 var drygt 4 procent personlig assistans. Insatsen har ökat mellan 2009 och 2018, från 3 400 till 5 100 personer.

Den personal som varje dag möter dessa klienter, enligt LSS eller i rollen som undersköterskor i hemtjänsten, står idag utan adekvat skydd som engångshandskar, förkläden, visir i förekommande fall, och enklare munskydd.

Örebro kommun är en kommun som istället för att säkra arbetsmiljön för denna yrkeskategori istället valt att fokusera resurerna på att HBTQ-certifiera kommunens verksamhet.

Certifieringen sker genom riksförbundet RFSL. Organisationen representerar bland annat människor med en annan sexuell läggning än heterosexualitet. I flera år har de hbtq-certifierat arbetsplatser. I dag är över 400 verksamheter certifierade och trenden fortsätter.

– Ju fler organisationer och företag som pratar om hbtq-rättigheter desto bättre. Det gör att fler personer kan gå till jobbet och må bra, säger Sandra Ehne, förbundsordförande på RFSL till DN

Utbildningen kostar cirka 5 000 kronor för varje anställd i en grupp med minst 25 personer. Var tredje år kontrollerar organisationen att företagen följer målen. Att uppdatera certifieringen kostar ungefär 20 000 kronor. För en del arbetsplatser innebär kostnaderna att de inte har råd att certifieras.

Örebro kommun har idag cirka 1 700 anställda inom socialförvaltningen som hanterar omsorgen. Cirka 1 200 av dessa arbetar med klientnära kontakter i rollen som hemvårdare inom hemtjänsten eller LSS. Att HBTQ-certifiera denna personal kostar eller har kostat kommunen sex miljoner kronor. Eller lika mycket som 200 000 andningsskydd med FFP2 eller FFP3 klassning. 

Skulle dessutom kostnaden för Örebros rikskända kromade äppelskrutt prioriteras om till personalens säkerhet skulle mer än det dubbla antalet paret skyddshanskar och engångsförkläden kunna inhandlas.

Bristerna, och Sveriges låga beredskap inom sjukvården blir allt mer uppenbara. I huvudsak beror detta på att såväl stat, regionerna och kommunerna prioriterat annan verksamhet. Verksamhet som i allt väsentligt präglas av populistiskt väljarfrieri riktat mot enskilda väljargrupper, och postmodernt relativistiskt politiskt korrekt tänkande. Ett pris som allt fler får betala för på samtliga nivåer. Då har jag inte ens tagit upp övriga brister i till exempel kommunal regi. Det finns fler.

De kommunala och regionala prioriteringarna följer samma logik som socialminister Lena Hallengren (S) som i regleringsbrevet till Folkhälsomyndigheten lät rikta in denna myndighet till att prioritera migrantbarns folkhälsa samt en jämlik folkälsa oberoende av sexuellt uttryckssätt.

Mer läsning: Post Corona – Exit Hallengren

Politiker på samtliga nivåer, statlig, regional och kommunal nivå, har alla samspelat för att utsätta klienter och personal för i grunden helt onödiga risker, när de istället har prioriterat kromade äppelskrutt, HBTQ-certifiering och en jämställdhetsmyndighet som till vardags har som huvuduppgift att avgöra vem som blivit mest kränkt.

Effekterna, där flera system samverkat, har blivit att det nu istället är en fråga om vem som skall drabbas av Corona-viruset först och värst.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.