Samhällen är som blixtlås – de går sönder nedifrån och upp

Corona vs Stefan Löfven. © Kjell Nilsson Mäki
  • Onsdag 18 Mar 2020 2020-03-18
E-post 1161

Corona (eller Covid 19) har försatt världen i en situation som det finns få studier eller teoretiska modeller att ta avstamp i från. Krisen som uppstått i samband med Covid 19-utbrottet prövar de politiska ledarna på ett sätt ingen av dem upplevt förr. Ledarna svarar på pressen på olika sätt, och vem som i slutändan får rätt? Det finns det inga svar på idag. 

Artikeln som inläst:

Regeringen Löfvens svar på Corona-virusets framfart är inte inrikespolitiskt kontroversiellt. Opposition, regering och samarbetspartier har täta kontakter, och de svenska politiska partierna samlar sig bakom regeringen, angelägna om att enas. 

Utbildningsminister Anna Ekström (S) berättade till exempel på tisdagsmorgonen att alla partier i riksdagens utbildningsutskott, från Sverigedemokraterna till Vänsterpartiet, gemensamt tar fram lagen som ska göra det möjligt att ordna barnomsorg för nyckelgrupper i samhället, om skolor, förskolor och fritids måste stängas skriver Eva Stenberg på Dagens Nyheter. Man förbereder även ett lagförslag som gör det möjligt för regeringen att juridiskt kunna stänga för- och grundskolor (något som idag ligger på kommunerna).

Såväl Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen, Riksbanken, Finansinspektionen med flera, som regeringen och inte minst regionerna, sliter mer eller mindre dygnet runt, för att parera både uppenbara och akuta konsekvenser. Samtidigt som de försöker att agera där det går att göra något proaktivt. Men det mesta ser ut att ske reaktivt. 

Dock skall inte regeringen kritiseras för mycket — ingen sitter med facit och att oppositionen skulle agerat speciellt annorlunda är mest en hypotetisk fråga. Det kommer, om Sverige klarar av att hålla ihop, finnas goda möjligheter för en post-Coronaanalys och påföljande debatt. I Norge finns det samma tveksamheter om den norska regeringens agerande som det i Sverige finns en tveksamhet om den svenska. Ingen vet säkert. Ännu.

Den enskilde person i regeringen som kan, eller bör, kritiseras är Stefan Löfvens talskrivare som möter och häcklar folkets oro med att de är “pellejönsar” på Twitter. Kritik och förslag är oftast ett uttryck för oro, en mänsklig reaktion. Talskrivaren ifråga  har så vitt känt jobbet kvar. Men i övrigt så sliter de flesta på under tystnad.

En havererad samordning.

Men några saker står klara redan nu. Vare sig Schengen-avtalet eller EU kommer vara detsamma när Europa är igenom anno horribilis, 2020, när Corona-viruset höll stora delar av världen i skräck.

Det har tagit tid för solidariteten inom EU att börja fungera. Inte ens den internationella vetenskapliga samordningen fungerade från utbrottets första dag. Inte ens som teoretisk modell. Det visade sig till exempel att Sverige har en definition på smittspridning som inte harmonierar med de internationella samarbetsorganens, till exempel WHO. Sverige hävdade upp till tio dagar efter att WHO konstaterat att Sverige hade en lokal smittspridning, att den svenska smittspridningen var importerad. 

WHO:s definition av lokal smittspridning är att de som smittats i Sverige är lokalt smittade oavsett vem de smittats från. Sveriges definition av lokal smittspridning är att den är importerad så länge smittan kan spåras till någon som tagit med sig smittan från utlandet. En modell som mycket väl kan fungera om virusets egenskaper är kända. Coronaviruset visade sig dock ha andra egenskaper än de antagna. 

Det finns nu tecken på att coronaviruset kan överleva utanför kroppen längre än tidigare antaget. Och då håller inte vare sig den svenska definitionen eller tekniken med smittspårning. En heltäckande smittspårning skulle kräva att varje föremål som en smittad rört vid sedan gränsen passerades kunde identifieras och testas. En omöjlig uppgift.

Det är ännu inte helt klarlagt hur länge viruset kan överleva utanför kroppen enligt FHM. Forskningsstudier som utförts på närbesläktade coronavirus visar att de kan överleva flera dagar på ytor och föremål, men för detta krävs särskilda förhållanden. Överlevnaden påverkas exempelvis av temperatur, solljus och luftfuktighet. 

Det finns även en annan, sannolikt helt avgörande detalj i inledningsfasen av smittspridningen. FHM lät inledningsvis förstå att enligt en WHO-rapport drev inte barn smitta då inte ett enda fall kunde identifieras. Men problemet låg i att sagda WHO-rapport inte sade just det som FHM påstod. WHO-rapporten konstaterade att det saknades data att uttala sig i någon riktning. Att osäkerheten var för stor för att dra någon som helst slutsats.

Om Sverige haft samma definitioner av smitta som övriga världssamfundet kanske FHM rekommendationer till åtgärder hade sett annorlunda ut. Eller att andra länders vidtagna åtgärder hade tjänat som empiri att ta till sig. Hur det kommer att bedömas i efterhand får framtiden utvisa men redan från dag ett, redan i analysfasen, i definitionerna, slutade den internationella samordningen att fungera.

Med i grunden olika definitioner blir det svårt eller hart när omöjligt att samordna analyser, rekommendationer och beslut.

De olika ländernas genomförande av tester skiljer sig dessutom så pass mycket att det minskar möjligheterna att dra gemensamma slutsatser. Tillgången på tester är en annan parameter som försvårat en samlad analys. Där andra länder lyckas testa brett har Sverige inte resurser nog för motsvarande. 

Solidariteten inte värd pappret den är skriven på

Den europeiska solidariteten som det tidigare talats om i varma ordalag försvann redan i ett tidigt stadium när viruset fick fäste i Italien.

När Italien gick ut med ett upprop om hjälp blev svaret från regeringen att:

”Sverige måste hushålla med de resurser som finns i landet.” 

I flera fall har staterna också infört exportbegränsningar. Det handlar framför allt om sjukvårdsmaterial och utrustning som inte levererats. Även Sverige har drabbats. I söndags meddelade EU-kommissionen också att export av viktiga sjukvårdsprodukter utanför EU bara får ske med särskilda tillstånd. Produkterna som omfattas är ansiktsmasker, munskydd, skyddskläder, skyddsglas och visir.

– Vi behöver utrustningen i våra egna sjukvårdssystem, säger von der Leyen.

Därmed  höll inte heller den internationella solidariteten för trycket. Det som är positivt är den lokala solidaritet och det lokala engagemang som visas. I varje svensk stad ställer grannar upp för varandra. Som självklarheter. Men solidariteten orkar inte bortom den egna horisonten. När inte ens statsministern orkar vara solidarisk med Italien. blir det svårare för den enskilde medborgaren att vara solidarisk ens i relation till Sveriges europeiska grannländer.

Behovet av en starkare nationalstat blir tydligt. Det federala experimentet har misslyckats. Lika misslyckat är Schengen-avtalet som sattes ur spel redan 2015 under migrationskrisen. Varningssignalerna om detta avtal kom redan innan det implementerades, från såväl epidemiologer, virologer, farmakologer, och inte minst från biologer och veterinärer. 

Den fria rörligheten — inte lösningen utan en del av problemet

Den fria rörligheten för människor och djur har fört med sig att Sverige idag har en rad med djursjukdomar som tidigare inte fanns i Sverige. Som den ”franska hjärtmasken” som framkallar ett dödligt sjukdomstillstånd för hundar. Hjärtmasken har sitt namn från sin naturliga miljö, Frankrike men har med de fria vägarna för husdjur, utan de tidigare obligatoriska veterinärkontrollerna, kunnat spridas upp till Sverige.

Fall har konstaterats i landskap så långt som upp till Värmland. Och det är bara ett exempel. Den fria rörligheten har även medgivit att antibiotikaresistenta bakterier nu kan spridas lättare via olika typer av livsmedelsprodukter, och som i praktiken rör sig fritt över gränserna. Allt för täta stickprovskontroller av vissa livsmedel eller produkter ses som införande av handelshinder.

Schengen som vi känner det är dött. Det är bara ingen som vågat säga det. Inte heller EU kommer att bli detsamma efter Corona.

Det finns analysmodeller

Men finns det något att hålla sig i när Sverige, EU och världen rör sig ut på mörka vatten? Ja — det finns en studie som de flesta borde ta till sig men som inte är så känd i Sverige. 

Emanuel Todd´s studie ”After the Empire” (2006). 

För även om boken främst handlar om att försöka predestinera USA:s utveckling, så tar Todd i boken upp vad som fick Sovjetunionen att implodera. Han kunde med de studierna predestinera utvecklingen i Pakistan, och förutse den utveckling som förde Pakistan till kollapsens rand två år senare. Pakistan stod på gränsen till det som alla stater fasar för — en ”State failure”. Två år före Pakistan hotades av samhällskollaps kunde Todd med en kuslig precision beskriva det förväntade händelseförloppet i just Pakistan. I detalj. Likt en Nostradamus.

Men åter till Sovjetunionen. Sovjetunionen sprack inte på grund av en konflikt mellan Michail Gorbatjov och Boris Jeltsin. Den politiska kris som ledde till splittringen började långt tidigare, och längre ner i samhället. Todds studier pekar på det mest basala. El, vatten och tillgången till sjukvård. I Sovjetunionens fall fallerade just sjukvården i lokalsamhällena, vilket ledde till konvulsioner som fortplantade sig uppåt i det politiska systemet. I fallet med Pakistan var det en kombination av brister i lokalsamhällets sjukvård, och att vattenförsörjningen klappade ihop lokalt. Med samma resultat.

Sovjetunionens kollaps blev ett faktum och transaktionssystemen samt valutan upphörde att fungera. På några månader skedde enorma omfördelningar av både makt och kapital. Rik blev fattig. Mäktig blev svag, och tvärtom. I Pakistans fall lyckades den federala regeringen med en omänsklig kraftansträngning vända utvecklingen genom att säkra just vården och tillgången på vatten. Fem i tolv lyckades de vända utvecklingen, och med tanke på att Pakistan är en kärnvapennation kunde världen sedan dra en suck av lättnad.

Det råder idag en nationell samling kring regeringen, och det är en förutsättning för att Sverige över huvud taget skall ha en chans.

Men det är en regering som dels inte vet vilken fiende den slåss mot, dels inte har en adekvat empiri att luta sig mot.  Fienden är överallt och ingenstans. Den vetskapen och erfarenheten har ingen regering just nu förutom två. Den ryska och den pakistanska. De vet. Av egen erfarenhet. Och bara den ena har lyckats vända utvecklingen vid randen.

Det är inte Corona, eller Covid-19, i sig som är det stora hotet mot EU och Sverige. Det är som i fallet med Sovjetunionen och Pakistan. Om den lokala vården, vatten- och livsmedelsförsörjningen kollapsar, eller upphör att fungera,  så sätts krafter igång som få tidigare lyckats hejda. I dagens samhälle kan vi sannolikt även lägga till internet och mobiluppkoppling.

Samhällen är som blixtlås. De går sönder nedifrån och upp. Lossnar nedersta hyskan är det få som lyckas få ihop det igen. Håller vi ihop detta blixtlås längst ner kan det skapa förutsättningar för en konstruktiv post-Coronadebatt. Och vi måste.

Alternativet är otänkbart och alltför skrämmande.

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.

Mer från Ledarsidorna.se