All makt utgår från folket, dvs partiets nomineringskommitté

Mandatfördelning 2018. Wikipedia.
  • Söndag 5 Apr 2020 2020-04-05
E-post 1787

Ta fram papper och penna. Skriv ner namnen på samtliga riksdagsledamöter från ditt län, oavsett partifärg. Komplettera sedan med deras bakgrund, vad de gått till val på, vilka motioner de skrivit och vad de lyckats genomdriva i riksdagen. Det blev väl inte så många namn, inte så mycket egna motioner som rönt framgång?

Räkna sedan på hur många gånger var och en röstat mot sin partilinje…den listan är lätt ihopsatt.

Sverige styrs idag av kartellpolitik. Våra partier, som lever på skattepengar, har som huvudsakligt intresse är att behålla en någorlunda balans mellan blocken. Men i dessa fruktans och ovisshetens tider finns det all anledning att ifrågasätta detta system som visat sig förlama Sverige och istället diskutera hur vi ska kunna införa en bättre demokrati, närmare medborgarna och med mer kompetenta och ansvarstagande politiker.

Kan vi införa personval i enmansvalkretsar? Där vi kan stå ansikte mot ansikte med den som fått ett välavlönat jobb i riksdagen och som har ett ansvar för det förtroende som givits? För att få in mer ansvarstagande politiker så måste det kosta att förlora ett val.

Våra riksdagsledamöter lever på skattemedel men hur mycket lojalitet känner de gentemot dem som valt dem? De som försörjer dem? Vad har de åstadkommit? Vad gör de nu när riksdagen är i det närmaste tömd? Har de fått samma ekonomiska problem som alla andra som friställts i vårt samhälle? Har de åtminstone lojalitet med de som har det sämst och halverat sina löner?

Vi lever i spekulationernas tid. Hur många kommer att bli sjuka? Hur många kommer dö? Kommer de äldsta offras för de yngre? Har Sverige valt rätt väg, tvärtemot alla andra? När kommer vaccinet?

Så låt oss spekulera om något som verkligen skulle kunna förändra Sverige på sikt. Kanske till och med förvandla oss till något vi är i desperat behov av – ett sant demokratiskt land med kompetenta och kloka folkvalda, med ministerstyre och med rätt att utkräva ansvar av dem som styr över oss vare sig de är politiker eller tjänstemän.

Gång på gång har det framhållits att den nuvarande svenska regeringen har lägst antal ministrar med akademiska meriter av alla europeiska regeringar. I och för sig inte helt nytt med låg formell utbildning bland socialdemokrater vid makten. Redan Göran Persson ska ha varit Europas lägst utbildade statsminister i början av tvåtusentalet och han höll sig med en finansminister som inte ens tagit studenten.

Men idag är låg utbildningsgrad ett genomgående fenomen och istället är det för socialdemokratisk del Bommersviksmeriter som räknas. Det är också faran med att människor, som främst är starkt ideologiskt utbildade, nu försöker tillskansa sig maktbefogenheter bortom riksdagen som Johan Westerholm igår belyste här på Ledarsidorna.

Idag sätter partierna sina listor till kommun, region, riksdag och europaparlament efter måttstockar som är okända för oss väljare. Det kan handla om allt från tack för lång och trogen tjänst till total lojalitet eller att man helt enkelt vill bli av med partimedlemmen på det lokala planet. Kompetens är rätt ointressant när det egentligen på t ex riksdagsnivå mest handlar om att agera knapptryckare för partiledningarna.

Sverige hade faktiskt majoritetsval i enmansvalkretsar fram till 1909. Väljarna utsåg en riksdagsledamot från varje valkrets. Den personen och hans åsikter, bakgrund med mera var väl kända för väljarna. De proportionella val som sedan infördes innebar en allt större anonymisering av vilka som valdes till riksdagen – och därmed föga ansvarsutkrävande.

När vi sedan införde en personvalsrefom sattes ribban så högt, till 5 procent, att nästan ingen nådde över den. Samtidigt såg partierna till att de kandidater de själva placerat högst på listan var de enda som fick partibidrag för att kunna genomföra kampanjer.

Jag vill kunna ringa till min riksdagsledamot som jag har valt när jag känner för det. Jag vill också kunna ringa till min borgmästare. Det känns absurt att stärkandet av den lokala demokratin ska ske på ett sätt som gör att det är små partier som representerar kanske till och med så lite som 1,8 procent som ska hålla systemet gisslan. Tror ni mig inte? Se på Mora. 

Idag kan ett parti förlora nästan hur mycket som helst men ändå sitta kvar vid makten. Det spelar ingen roll. Genom att kunna dela ut poster och skapa oheliga allianser med den delen av oppositionen som man känner sig bekväm med har styret i ett antal kommuner inte motsvarat folkviljan.

Men säger ni, skulle det inte bli ett radikalt annorlunda samhälle där socialdemokraterna som största parti styr i tid och otid i en majoritet av Sveriges kommuner och regioner? Nej säger jag. Vi hade fått se på mycket större skillnader än ni tror. Mycket av de etablerade partiernas makt ligger i deras varumärke och hävd samt att valdagarna inte är åtskilda. 

Följande är mitt förslag. Ändra vallagen så att kommuner och riksdagsvalkretsar kan ha personval i enmansvalkretsar. Låt ett antal kommuner välja borgmästare där den som vinner automatiskt har majoritet i kommunfullmäktige utifrån att det ska existera en representation för oppositionen. Ta bort nämnder och utskott och tillsätt politiska förvaltningschefer eller ansvariga. Låt valomgången ske i två steg där den som får över 50 % blir vald. Vi får säga som det är. Idén om folkrörelser och masspartier är över. Idag är tiden inne för ansvarsutkrävande, personval och demokrati som går att ta på. 

 

Chris Forsne

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.