Corona finns i de små detaljerna

  • Torsdag 9 Apr 2020 2020-04-09
E-post 3251

Slaget om äldreboendena mot Coronaviruset, eller Covid 19 i Stockholm ser mer och mer ut att bli förlorat. De svagaste gick inte att skydda trots allt mer repressiva åtgärder från politiken. Orsakssambanden beskrivs som komplexa, men var det så invecklat? Var det bara inte att när alla jagade respiratorer och förfasades över situationen på intensivvårdsavdelningarna så glömdes det mest vardagliga bort?

Eftersläpningen i statistiken som varje dag redovisas av Folkhälsomyndigheten FHM över antalet avlidna i Covid 19 talar ett bistert språk. Det är inte på intensivvårdsavdelningarna som huvuddelen av de avlidna drar sitt sista andetag. Det är i andra vård- och omsorgsformer. I Stockholm på äldreboendena. Den statistiken tar dagar att hamna rätt.

Kampen mot Covid 19-virusets framfart på äldreboendena i Stockholmsregionen präglas av ett misslyckande på flera plan. Arbetsgivarens oförmåga, parat med ovilja att skydda personalen. Stockholms Stad har nyligen överklagat ett skyddsstopp efter att skyddsombudet krävt både visir och mynskydd för personalen. Stockholms stad menar att det räcker för personalen att endast arbeta med visir.

Men att äldreboendena är drabbade borde resa fler frågor kring hur smittan fick fäste i de miljöerna. En smitta som kom någonstans ifrån. Samtidigt är ett annat område hårt drabbat. Järvafältet. Och även där kom smittan någonstans ifrån. Det talas om en fredagsbön och en begravning som smitthärdar men även till dessa händelser måste smittan tagit sig.

Dessa två beskrivningar, smittan på äldreboendena och utbrottet på Järvafältet hänger med stor sannolikhet ihop och läggs virusets nu mer kända egenskaper till så uppstår om inte annat en sannolik tes hur smittan till slut fick fäste i de miljöer som skulle skyddas till varje pris. De äldre. Där slaget nu anses mer och mer förlorat i Stockholm. Där erfarenheterna snabbt måste tas tillvara för att skydda äldreboendena ute i landet.

De flesta tycks vara överens om att den lokala smittan uppstod i bland annat någon eller några av de kedjor av Italien-resenärer som återvände från sina respektive skidsemestrar i Lombardiet. Resenärer som vid ankomsten till Arlanda, brunbrända och utvilade, tog en taxi till bostaden. Skidresenärer som alla har det gemensamt att de bortsåg från varningssignalerna som kommit veckorna innan om smittspridningen i norra Italien. Varför boka av? Då går vi ju miste om en semester och kanske tusentals kronor.

Den inledande frågan är om taxichaufförerna ingick i smittspårningen som Folkhälsomyndigheten lät genomföra. Eller om FHM helt enkelt bortsåg från den länken. 

Hur den artige taxichauffören tar tag i väskhandtaget, som tidigare berörts av resenären som hostat i handen strax innan. Och utsöndrat virus som sedan hamnat på väskhandtaget. Ett handtag som tagits i av chauffören som sedan kliat sig i ögonen. Och därmed blivit smittad. En smitta han tagit med sig hem till bostaden på Järvafältet där hustru eller dotter är anställda som timvikarier i äldreomsorgen. Timvikarier som inte har råd att säga nej till ett extra arbetspass.  Som arbetat med äldre utan skydd, utan adekvat utbildning och utan att helt förstå vad som pågick i övriga samhället.

Ett samhälle där allas blickar var riktade mot intensivvården och tillgången på respiratorer.

Yrkesgrupperna taxichaufförer och vårdbiträden, bland de mer anonyma och svagare på arbetsmarknaden, glömdes bort. De som togs som så alldagliga och självklara att ingen fäster någon större uppmärksamhet vid de funktioner de utgör. Ingen tittade på de vardagliga föremålen. Och få började fundera på sådant som är självklart för oss. Så vardagligt att vi inte tänker på det. Som att betala med en sedel eller kreditkort. Som att ta i ett handtag. Till en dörr. Till en väska.

The Lancet, en av världens mest ansedda vetenskapliga tidskrifter publicerade i förra veckan en studie över hur länge Covid 19 överlever utanför kroppen och i vilka temperaturer. Viruset är stabilt i temperaturer ner till fyra grader men försvinner efter fem minuter i temperaturer över 70 grader Celsius. Det överlever mellan 3-4 dagar på sedlar och upp till sju dygn på ytor som plast och rostfritt stål i gynnsamma temperaturer. Ett kredikort i plast. Ett väsk- eller dörrhandtag i metall. Som ingen har en tanke på att torka av annat än kanske, men bara kanske, en gång då och då.

Utan att ha dessa egenskaper klara för sig gick WHO ändå tidigt ut med rekommendationer att ytor och handtag skulle rengöras flera gånger per dag. Särskilt i publika miljöer. Att inte bara handtvätt var viktigt för virusskyddet. I Sverige, där försiktighetsprincipen sades skulle råda, utelämnades detta. Trots att virusets egenskaper var lika okända för FHM som för WHO.

Och det var inte enda gången som FHM gjort avsteg från WHO:s bedömningar.

FHM menade även i ett tidigt skede att barn inte drev smitta och hänvisade till en studie från WHO.  Men studien sade inte vad FHM påstod den säga. I studien, som baserades på kinesiska data, konstaterades att inget enskilt fall kunde konstateras men att datamängden var för bristfällig för att dra några som helst slutsatser om barns länk i kedjan. FHM utelämnade den informationen och senare vetenskapligt prövade och publicerade studier har visat att viruset dels har en högre koncentration i näsan än i svalget samt att barn utgör en länk i smittkedjan.

Snoriga barn. Som lämnats in i barnomsorgen. Vilka föräldrar har inte lämnat ett lite småsnorigt barn på dagis? Framför allt efter att ha varit på skidsemester i Italien och högen av arbete på jobbet är viktigare än att stanna hemma några extra dagar för VAB. Vård av barn. Barn som länkar i en kedja av smitta. Det var ju omöjligt sade alla.

Stockholms äldreboenden är sannolikt nu ett förlorat territorium i bekämpningen av Covid 19. De äldre får tyna bort i den palliativa vård som äldreboendena kan leverera och får aldrig ens chansen att hamna på en IVA-klinik. De sövs ner. Får ångestdämpande och smärtlindring. Dör kvävningsdöden i en lunginflammation. Oddsen är för dåliga från början. Odds som visade sig vara ännu sämre än tidigare känt.

Detta är ett resultat av flera faktorer som mycket väl har kunnat samverka i tid och i rum. Där allt kan ha börjat med en så liten detalj som ett väskhandtag på en resväska på ett lite kylslaget Arlanda som skulle lastas in i en taxi. Eller ett kreditkort. Och slutade med att en äldre samhällsmedborgare dog ensam, kvävd i en lunginflammation på ett äldreboende i Stockholm. 

I bästa fall nedsövd, fullpumpad med ångestdämpande och smärtstillande.

Rummet är tyst, det enda som hörs är de alltmer rosslande svaga men samtidigt desperata sista andetagen. I enda sällskap av ett av de timvikarierande vårdbiträden som sitter bredvid med endast ett visir som hon nödtorftigt tillverkat själv av en overhead-hinna i plast och några gummisnoddar som skydd mot smittan. Utan att riktigt förstå vad som hände.

Ett vårdbiträde som nekats skyddsmateriel av sin arbetsgivare. En arbetsgivare som i sin tur bara gör det som politikerna säger att de skall göra. Spara pengar. Det finns inga behov av beredskapslager. Det sade minsann dåvarande inrikesminister Anders Ygeman vid Folk och Försvar 2017. Och som minister måste han ju ha rätt. Eller hur?

Vi kan sannolikt alla och envar lista oss fram till vem det kommer bli som får skulden till slut. Om det är de folkvalda politikerna som kommer att ansvarsutkrävas, någon tjänsteman mittemellan, den skidande turisten eller om det till slut blir vårdbiträdet som sitter på sin pall, ensam i rummet med sin hemmasnickrade skyddsutrustning när döden slutligen befriat patienten i sängen från sitt lidande. Vårdbiträdet som aldrig riktigt förstod vad som hände.

Det kommer en dag post Corona. En dag där flera aktörers beslut och bedömningar kommer att behöva granskas.

 

 

Foto: Reg Natarajan

 

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av grundlagsskydd. Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver.